Engelbrekt

Engelbrekt Engebrektsson föddes i södra Dalarna i slutet av 1300-talet. Eftersom han ledde ett uppror mot Erik av Pommern, som då styrde Norden i egenskap av regent för Kalmarunionen, har han vid sidan av Gustav Vasa och Karl XII kommit att bli en av den svenska nationalismens viktigaste symboler.

(Oj. Det var en lång mening. Och en aning magister-mässig. Magister Adolphson finns förövrigt på Facebook. Välkommen, välkommen).

Det finns en staty av Engelbrekt i Stockholm, en annan i Örebro, ytterligare en i Arboga. Minsann finns det en i Falun också.

Hur kommer det sig, undrade jag en gång, att mannen står rest här i Falun? Han var ju aldrig ens här. Så jag beslutade mig för att ta reda på det.

Jag styrde därför kosan mot Dalarnas museum där falunestorn Örjan Hamrin sammanställt ett material för den hugade.

Myten att Engelbrekt föddes i Falun härrör antagligen från 1860-talet när en populär spelman påstod detta vid en konsert. Han startade också en insamling till förmån för en minnessten. Av detta blev intet och pengarna sattes istället in på banken.

År 1899 höll en av mina kollegor en lektion om Engelbrekt för en klass glada gossar i dåtidens motsvarighet till dagens mellanstadium på Östra Skolan här i stan.

Magistern, som hette Per Envall, och jag kan inte säga att jag inte förstår honom, blev så upphetsad över sin egen berättelse om Engelbrekt och hans dalkarlar att han föll i gråt över hjältens öde.

Envall berättade inlevelsefullt hur dalfolket fått lida under den gemene dansken men under Engelbrekts ledning rest sig för att erövra sin frihet. Upproret spred sig och Engelbrekt steg till maktens tinnar innan han föll för en lönnmördares svekfulla hand.

Man kan lätt föreställa sig Envalls indignation när han avslutningsvis berättade för gossarna att man nu skulle resa ett monument över hjälten i ÖREBRO!

Pojkarna var alldeles tagna. En pojke, Algot Göransson, fiskade upp 1 öre i fickan som han gick fram och gav magistern som ett bidrag till ett monument. Snart gjorde alla barnen likadant. Man fick ihop den inte allt för hisnande summan 2,35 kr.

Envall, å sin sida tagen av barnens fosterlandskänsla (sådant var viktigt och av annan karaktär än våra dagars – möjligen med undantag för SD:s väljarkår) vände sig till landshövdingen som i sin tur via pressen meddelande att han i egen hög person skulle besöka klassen med de kloka gossarna.

Och så var nyheten ute. Detta satte igång en veritabel donationskampanj. Det var väl klart pojkarna skulle ha sin staty!

Det skrevs listor, hölls baler och gavs fester till förmån för monumentet. Detta är rätt rolig läsning för den som vill ge sig i kast med arkiven.

När man 1902 hade summan man trodde skulle räcka – 30 000 kr – utlystes en tävling bland Sveriges konstnärer och skulptörer att anonymt, via tåg, skicka tävlingsbidrag i gips till Falun.

I juryn ingick bland andra Carl Larsson och Anders Zorn.

Av 25 förslag finns ännu 14 bevarade men man vet inte vem som gjort vilket eftersom anonymiteten bevarades. Inget befanns dock vara bra nog och istället bad man landets två främsta skulptörer, Christian Eriksson och Carl Milles (den senare hade gjort sig känd för Sten Sture-monumentet i Uppsala vid vars fot jag några gånger förövrigt ibland ätit lunch).

1907 beslutades att Erikssons förslag, Bågspännaren, var bäst. Men eftersom det skulle utföras helt i granit blev det alldeles för dyrt. Och mitt i alltihop fick Zorn för sig att göra en egen variant som han tänkte sig stå utanför riksdagshuset i Stockholm. De som inte gillade Bågspännaren tyckte Zorns variant gott kunde stå i Falun.

Bågspännaren

Det blev rörigt och en smula genant. Eftersom hela länet på olika sätt bidragit ekonomiskt kunde många lägga sig i debatten. Situationen blev laddad vilket framgår av insändarsidorna i länets tidningar.

Eriksson blev sur och eftersom stockholmarna tyckte om hans staty och erbjöd sig att köpa den skickades den dit och placerades i gamla stan. 1916 invigdes den under pompa och ståt som en av rikets främsta skulpturer.

Och Falun? Snabbt fick man fram ett förslag från en ny, ung och lovande, skulptör: Karl Hjultström. 1919 invigdes hans staty i närvaro av kronprins Gustav Adolf och prins Eugen. Hjulström fick Wasaorden och alla verkade nöjda.

Eller? Nja. Zorn kom inte på festen för han var också sur. Och snart började insändare droppa in i tidningarna igen. Var monumentet rätt placerat? Detta började man diskutera på 1930-talet.

Man gjorde helt sonika en kuliss i full skala som man flyttade runt på olika platser i stan. Det var bara det att det inte var helt enkelt att flytta statyn. Så, den blev kvar på sin plats. Idag händer det att statyn lyfts fram som ett exempel på icke omhändertagna (rengjorda) skulpturer.

Annars har vi en annan fin staty över en av mina favoritpersoner. Ni vet hon med världens bästa bokinledning: I Dalarne. 

Selma Lagerlöf

3 reaktioner till “Engelbrekt

Kommentarsfunktionen är stängd.