Jag är sjuk

Hej, Jag heter Fredrik och jag är en missbrukare. 

—

Det började när jag i höstas besökte ICA Maxi. Det var vid en ovanlig tidpunkt så det var inte så mycket kunder i butiken.

Eller vad tycker du! Plötsligt drogs jag in i en diskussion med butikschefen och några kunder.

Efter ett par förvirrade turer fick jag klart för mig att om vi, de andra kunderna och jag, gick in och gillade butikens hemsida på Facebook kunde vi få ta del av några synnerligen intressanta erbjudanden.

Men…jag står ju här nu. I din butik. Kan jag inte få ta del av erbjudandena i så fall?

Den gubben gick tydligen inte. Nej, jag var minsann tvungen att åka hem (jag hade inte telefonen med mig) sätta på datorn, gå in på Facebook och gilla hans sida, åka tillbaka till butiken och kvittera ut erbjudandena, slänga de som inte rörde mig och välja ut de som intressanta ut.

Tankarna har sedan dess snurrat. Är det här jag? Jag är ju humanist. Carpe diem, och allt det där.

Jag har…

…två mailadresser

…ett twitterkonto

…två facebook-konton (en skolrelaterad och en privat)

…två hemsidor på facebook (mdp och FP)

… driver (snart) fyra bloggar (den här, mdp och två skolrelaterade – wordpress)

…en politisk webbplats (mitt folkparti)

…en komvux-webbplats (gyvux.se)

…en webbplats för min dotters skola (unicum)

…kommunens webbplats (insidan)

… en läroplattform för undervisning (Its Learning)

…ett system för elevernas frånvaro (skola 24)

…ett google-konto för alla saker som finns där

…ett Youtube-konto

…ett spotify-konto

…två applekonton (iphone och padda)

…ett bank-konto

…ett Netflix-konto

…ett funbeat-konto

—

Jag orkar inte med alltihop.

Jag känner mig sjuk.

Jag lever inte i verkligheten och orkar inte längre hålla på så här.

Jag är full av självförakt och önskar jag vore någon annan.

Någon som är fri.

Hela helgen har jag tillbringat med ena benet i något jävla kommentarsfält vars enda poäng är att bombardera motståndaren med fakta, länkar och åsikter tills vederbörande ger upp och av ren och skär utmattning flyr till någon annan kanal.

Man blir osams med gamla vänner, missförstådd av nya vänner och avskärmad från verkligheten.

Lite som i den här filmen känner jag mig.

Jag är ingen riktig människa längre.

Jag älskar att debattera och diskutera. Jag tyckte jag var så smart som inte skulle behöva flänga runt på torgmöten eller träffar. En modern politiker. Och samtidigt pappa.

Resultatet so far? Ingenting. Nada. Rien.

Nej, jag gör mig nog bättre live trots allt. I synnerhet tycker mina barn och deras mor så.

Min dom över mig själv lyder som följer:

Ju större oskicklighet desto måttlösare självbelåtenhet. 

—

Jag lägger av nu.

Pluggar ur.

Börjar om.

Gäst hos verkligheten: Ikväll Fredrik Adolphson!

Bloggen trivs jag med, den är som en gammal vän (herregud – snacka om proof of concept) så den blir kvar.

Vill du ses? Slå en signal så stämmer vi träff!