Thomas Hobbes var en politisk tänkare under 1600-talet som förespråkade en stark statsmakt, en kung, för att hålla ordning på människorna och samhället. Utan en stark statsmakt skulle kaos och anarki råda, menade han.
Jag gillar honom faktiskt inget vidare – en riktig dysterkvist som inte hade någon större tilltro till mänsklighetens potential. Men han har faktiskt en intressant definition av politik.
Hobbes menar nämligen att ett för människan naturligt tillstånd är begäret. Men vi är också förnuftiga varelser. Tyvärr är vi inte så starka i anden varför begäret ofta övervinner förnuftet.
Vi vet ju alla hur det är: Jag lovar, ska sluta äta godis/snusa/dricka och börjat äta sunt/sporta etcetera. Vi människor vet egentligen vad som är bra för oss och vår längtan dithän är nog ack så uppriktig – ändå förmår vi inte stå emot begärets locktoner.
Bara en kaka till. Hej, automatiserade robotarm.
Enligt Hobbes är politik åtgärder som samhället vidtar för att tvinga förnuftet att övervinna det kollektiva begäret. Så som att betala skatt eller ha ett väl fungerade utbildningsväsende – ja i stort sett allt som förnuftet säger oss är bra men som begäret kan få oss att inte vilja bidra till.
För visst är vi alla hedonister – människor vill i allmänhet maximera sitt välmående. Dock kan välmående ta sig olika uttryck. Hursomhelst: mot detta synsätt. eller kanske bredvid, vill jag ställa upp John Kellys spelteori.
Enär om livet är ett spel kan man inte förebrå alla som vill förbättra sina odds.
—
Jag är ingen spelare direkt, men precis som i spel eller vadslagning så finns det många människor som för att på olika sätt bli framgångsrika i livet – alltså nå sina mål – kalkylerar med tillvarons olika faktorer.
Kelly uppmuntrar kunskap – att vara förtrogen med det aktuella hantverket. Sysslar en med vadslagning bör en veta något om lagen i spelet och sina medspelare. Spelar en poker har en nytta av att kunna läsa sina motståndare.
Sedan tillkommer problemet hur en ska agera vid varje enskilt tillfälle. Hur mycket av resurserna ska en satsa i just den här potten, i mitt boende, på just det här jobbet eller arbetsuppgiften för att i det stora hela gå med vinst/må bra/bli framgångsrik?
Det var alltså en teori kring detta som Kelly formulerade, av misstag eller slump, på 1950-talet. Hans formel skulle egentligen avhjälpa störningsljud i telefonledningar. Men det hittades snabbt en annan användning – att kunna besvara en av de viktigaste frågorna spelare har: hur mycket en ska riskera vid ett visst tillfälle?
Formeln inriktar sig till den som satsar pengar på sport eller hästar. Det är ju ganska givet att vi kan vinna med låg risk om vi satsar litet. Det gäller ju även livet i stort. Problemet är att det då tar lång tid att vinna stort.
Satsar vi istället mycket kan vi också vinna mycket men risken att förlora allt ökar samtidigt. Än så länge basala kunskaper. Kellys formel går ut på att använda sin egen kunskap för att öka oddsen. Exempelvis hur stor chans en tror det är att ett visst lag kommer vinna eller förlora.
Formeln var från början såhär: % = W – (1-W)/R.
W = chans att du vinner och R = risk att du förlorar. En kan inte tillämpa teorin på en enda match utan det handlar om ett systematiskt tänkande och det behövs i regel ett underlag på åtminstone 100 matcher för att se effekt.
Alltså borde teorin fungera sett över en livstid om vi betänker alla val människan gör under ett liv. Men tillbaka till sporten.
Låt oss säga att vi vill satsa pengar på en match mellan Dalkurd och Falu BS. Tipstjänst (eller vem Bookmakern nu är) ger Dalkurd 40% att vinna och Falu BS 30%. Chansen till oavgjort blir då 30%. Oftast grundar sig siffrorna på hur laget presterat tidigare.
Oddsen sätts efter det. 1: 3,33. X: 3,33. 2: 2,50.
Kanske har någon som satsat på matchen fått väsentlig information som säger att Dalkurds spelare dras med skador medan Zlatan ska göra en sensationell övergång till Falu BS. Sammantaget tycker hen då att det snarare väger över till Faluns fördel. Hen kanske tycker att chansen istället är 1: 33%, X: 32%, 2: 45%. Då har vi följande formel:
L = (PxK – 1)/(K – 1). Här är L den insats vi söker efter. P är vad en tror på medan K indikerar bookmakerns förtroende. I vår match ger det följande: L = (0,45×3,33 – 1)/(3,33 – 1). Denna formel ger oss ett resultat på ungefär 0,21.
I den här matchen ska vi enligt Kelly satsa 21% av vårt kapital.
I detta fall när vi har tillgång så mycket information skiljer sig vår värdering ganska mycket från spelbolagets värdering. Vanligtvis kanske det inte skiljer sig så mycket. För att kunna använda oss fullt ut av Kellys strategi måste vi dock veta hur duktiga vi är på att bedöma chanserna till olika tecken. Då behövs en säkerhetsmarginal – att ”säjfa”.
Allt handlar om riskkalkylering.
—
Är livet ett spel? Nej. Men mycket av tillvaron fungerar enligt samma principer som spel. Jag tror för min del att jag har nytta av såväl förnuft, begär som strategi. Men, som jag brukar säga i skolan, information är tillfällig, kunskap evig.
—
Det går lite dåligt nu. Jag fortsätter rida storms, slåss mot väderkvarnar, och det går inget bra. Något måste göras, det är helt klart, för att jämna ut oddsen lite. Det är i alla händelser tur att jag har Sancho Panza vid min sida.
Adolphson 
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.