I den fjortonde bildsviten återvänder jag till Frankrike. Den första bilden är så typisk för mig under den här tiden. Jag gick stenhårt in för att odla framtoningen av intellektuell bohem. Det gick väl så där. Jag var antagligen ganska dryg att umgås med, bland annat beroende på att jag var så impulsstyrd. Jag får väl fråga min rumskompis Jessica eller kanske kamraten Calle som var de människor jag tillbringade mest tid med under tiden i Frankrike. Jag tittar länge på mitt 21-åriga jag men får inga positiva vibbar. Jag är en helt annan människa idag. Mer trygg i mig själv, mindre rastlös och mer inkännande. Bättre, helt enkelt. Visserligen kanske vi startar från en tämligen låg nivå, men ändå.
Under studierna i franska fick jag av en slump möjlighet att gå Franska vinakademins vinprovarkurs för nybörjare. Vi var inte många: en handfull intresserade och några nordamerikaner som mest spelade Game Boy. Kursledaren var glad att åtminstone någon var intresserad varför jag fick mycket uppmärksamhet och faktiskt lärde mig en hel del om vin. Vi fick till och med prova champagne. Kanske lärde jag inget som jag haft nytta av i CV:t – däremot i sociala sammanhang. Åh…Känner ni bouqeten? Ser ni rullgardinen, känner ni taninerna? (Vilken idiot jag är – vem tror jag att jag lurar?)
Det som är sig likt från pojken på bilden nedan är hur han fortfarande tänker i en del avseenden. Ser en sig omkring i samhället, världen och historien kan en slå fast att olika styren (regeringar, lokala makthavare, ledningen i offentliga förvaltningar) i stort sett alltid misslyckas. Besluten som tas är ofta inte bra. Så där tänker jag fortfarande. Och det var därför jag en gång ville lära mig kulturspråket franska. Det är nämligen för många människor i ledande positioner som står för hårda värden. Jag skulle istället vilja se fler filosofer, författare, historiker, konstnärer, språkvetare, skådespelare och sångare i ledande ställning. Inte bara sådana, men fler. Exempel: frågan hur många invandrare kan vi ta emot adresseras enbart utifrån ekonomiska faktorer. Och de som ansvarar för ekonomierna och organisationerna är alla stöpta i samma form. Det var därför jag engagerade mig politiken gång i tiden – jag trodde jag kunde åstadkomma något. Men, kan jag helt utan bitterhet eller sårad fåfänga så här efteråt konstatera: nej, det kunde jag inte.
—
Nu har jag erbjudit mig att bli skyddsombud på min arbetsplats. Vi får väl se hur det blir med det. Dessutom har jag gjort måndagarna till flug-dag då jag alltid drömt om att undervisa i fluga. Nu när jag passerat 45 borde det väl fungera?
—
Februari. Antitesen till Love is in the air.
Melodifestivalen. Den trevligaste slagdängan (i mitt tycke – dont get me started!) är den där vi badar nakna på Sergels torg. Vildvittrorna har missförstått texten lite och går runt och trallar på Vi badar nakna på Sveriges torg! Namnbytet från Sergel till nationalstaten tycker jag låter lite trevligt på nåt sätt.
—
Jag har startat en studiecirkel i historia. Det blev ett relativt stort intresse – drygt 20 personer, minsann. Far säger att han ska komma någon gång men han gillar inte där med länkar, internet och grejer. Sålunda ställer jag med jämna mellanrum – men av helt olika skäl – samma fråga till far och Vildvittrorna: hur har det varit på nätet idag? Till de små för att jag vill vara en del av deras internetliv och till far för att retas. Far är litterärt bevandrad – åtminstone bland klassikerna. Så hans svar är rätt roligt: jotack, jag känner mig lite som i ”Den gamle och havet”.
—
Relaterade blogginlägg
Adolphson 
En reaktion till “bild 14 – dégustation des vins”
Kommentarer är stängda.