Djurås-Gyros

Jag minns en situation på en pizzeria för rätt länge sedan. En kund, en man i övre medelålder, påtalade för pizzabagaren att skylten över maträtter innehöll ett fel. Det gällde rätten Gyros som enligt skylten bestod av gyroskött. Det finns inget djur som heter Gyros, förklarade mannen, köttet kommer från gris.

Jag suckade. Jaha, då var vi där igen. Jag kan ju aldrig låta sådant passera. Sålunda masade jag mig trött (man är ofta trött på pizzerior, har du tänkt på det) upp på krigsstigen och laddade upp med en god portion tvetydigheter, halsstarrighet och allmänt fingervift.


Man kan iaktta hur ledare och partier reagerar när det inte går som de vill. Hur de klarar att ta en motgång, acceptera det ovana eller det avvikande, hantera det som inte fungerar som det ska enligt sin övertygelse.

En sak är tydlig: fascister fixar inte motgångar så bra. Kompromissviljan är överlag svag, det ligger inte i deras, så att säga, DNA. Hitlers beteende i bunkern i slutet av kriget har ibland tagits för det slutgiltiga beviset för hans vansinne och allmänt empatilösa hållning. Detta att han till och med var beredd att offra sitt eget folk som han tidigare hyllat som storslaget och närmast heligt ses ofta som höjden av opportunism.

Men beteendet är inte nödvändigtvis ett tecken på psykisk sjukdom. Mycket annat må vara en galnings verk men kanske inte just det. Detta är nämligen i fascistens värld något helt logiskt eftersom i Hitlers ögon hade Tyskland svikit samma i samma stund det besegrades. Alla svek honom. Tyska folket hade visat sig svagt. Föraktet han kände, kryddad med bitterhet och självömkan, tog sig i slutet gigantiska dimensioner. Avsky för den som som inte lever upp till ens förväntningar är något typiskt för den totalitära synen på livet. Självkritik hör dock inte dit. Slutet var logiskt – sett från den fascistiska ringhörnan alltså.

Just denna typ av förakt dock är inte något exklusivt för fascismen. Det är tragiskt nog inte ovanligt att barn som inte uppfyller förväntningarna medvetet eller omedvetet föraktas av föräldrarna. Vi människor älskar påfallande ofta inte den som tar sina egna vägar, den som sticker ut, och ibland lider nederlag. Hur liberala vi än är har vi mycket lättare att älska våra egna ideal och att känna oss kränkta av dem man anser borde leva upp till dessa men inte gör det. Omständigheterna, perspektiven, är då oviktiga.

Detta tillsynes enkla förhållningssätt förklarar något av vissa politikers och partiets agerande idag. Att förlora ett presidentval. En misslyckad husaffär. Regeringsfrågan. Det säger också en del om SD:s avstånd till sitt förflutna. Frågan är vad. Och om man vill se det.

Jag ser många beröringspunkter mellan SD och det fascistiska arvet, något jag återkommande redogjort för. Att SD är ett större än C och L tillsammans måste naturligtvis ses som en gigantisk personlig motgång för mig. Hur hanterar jag den? Det kanske är för andra att bedöma men en sak kan jag säga: jag hanterar den inte genom att rucka på mina principer. Jag såg faktiskt, hur mycket det än stinker efterhandskonstruktion, den här dagen komma och lämnade bland annat därför Liberalerna redan 2015. Det finns, apropå förmågan att hantera motgångar, några av mina gamla partikamrater från den tiden som ännu inte förlåtit mig.


Du vet att Djurås heter Gyros på grekiska va, föll jag in i samtalet. Gris från Djurås avses här. Va, utbrast mannen. Så föll en tung tystnad. Plötsligt sken pizzabagaren upp. Han skojar! Varvid vi skrattade befriande.

Nej, mannen på pizzerian var ingen unken rasist eller allmänt retsam. Han ville hjälpa till, att det skulle bli rätt. Pizzabagaren tog tacksamt emot hans hjälp. Stämningen blev så munter att jag alltså vågade mig på ett litet skämt. (Gyros och Djurås låter ju rätt lika om man säger det snabbt…eh, ja). Här lärde jag mig något. Inget är vad det synes vara.

Det passar kanske att avsluta genom att citera Churchill igen: ”Jag är optimist, det verkar inte vara någon mening att vara något annat.”

När jag stöter på motgång hanterar jag den delvis genom att minnas goda studer

Relaterade blogginlägg:

De gyllene bågarna

Dinosauriens längtan


Källor:

Junge: I Hitlers tjänst

Ofstad: Vårt förakt för svaghet

Nyberg (red) Winston Churchill de 200 bästa citaten