Lars i Styrsö

”Här har historikern något att bita i”.

Vi är omgivna av primärkällor. Ett nittio år gammalt hus rymmer många skatter.

Livet som sådant kan beskrivas som en hypotes. En hypotes är en välgrundad gissning som på olika sätt kan testas eller ifrågasättas utan att för den skull avfärdas som lögn.

”Lars i Styrsö” föddes cirka 1575 på, som namnet antyder, Styrsö. Han hade en son: Björn. Lars avled. Det är allt som står att finna om min förmodade förfader Lars. Det betyder, om uppgifterna stämmer, att mina släktingar bott på ön i över 450 år. Genast börjar jag, som släktforskare ofta plägar, fundera över hans föräldrar. Föddes de, eller någon av dem, på ön eller flyttade de dit? Svenskar var de sannolikt då Södra skärgården hörde till Askims härad, som blev svenskt omkring 1250, under Birger jarl. Sverige fick då en smal korridor till Västerhavet genom området söder om Göta älv. Bohuslän fick vi vänta på till 1658.

De flesta platser och hemman heter något. Undrar vad framtiden kommer att kalla vårt hus. Idag kallas det oftast ”Ivar och Astrids” efter upphovspersonerna. Namngivning ligger så gott som alltid en eller några generationer efter. Månne kommer framtiden att referera till ”bröderna Adolphson” i Halsvik som två något udda fåglar i Styrsös fauna.

Ledighet. Jag är sen till ön i år. Det beror på en resa till Europa och en vattenläcka i huset. Under vistelsen ska jag bland annat promenera bort till Viktorsgården för att dricka kaffe och prata om släktforskning. Sedan ska jag springa, påta i trädgården, läsa i gamla tidningar och släktforska.

Halsvik lite tidigare i år, när vattnet frös

Jag har alltså beslutat mig för att ta upp släktforskningen, igen. Den här gången ska jag försöka vara lite mer systematisk. Det första projektet är att försöka spåra hur länge min släkt funnits i södra skärgården i allmänhet men på Styrsö i synnerhet. Jag börjar med det som går att belägga: min mormors svärdsida i rakt nedstigande led. Jag kommer dock inte längre än till Erik Börjesson (ca 1670-1719). Erik levde som bonde i Åkered, Västra Frölunda. Han gifte sig med Ingeborg och fick bland annat sonen Erik Eriksson (1683-1766). Denne levde i Långeberg, Västra Frölunda, och gifte sig med Anna Gudmundsdotter. Resultatet blev bland annat sonen Nils Eriksson (1726-1798) som framlevde sina dagar i Hammar, Västra Frölunda, tillsammans med Karin Persdotter.

Sonen Hans Peter Nilsson (1759-1846) blir den förste (på den sidan) som flyttar ut och blir hemmansägare på Asperö. Han gifte sig i Styrsö kyrka år 1787 med Elin Nilsdotter som kom från Vrångö. Och på Vrångö måste de ha bott en tid för deras son Nils Petersson (1791-1820) föddes där. Nils bodde senare på Köpstadsö men flyttade slutligen till Styrsö Tången. Där avled han omnämnd som den Fattige fiskaren dog av håll och stygn år 1820. Anledningen till att han flyttade var sannolikt giftermålet med Anna Britta Svensdotter som var född på Tången. Hon gick ur tiden 1821 två månader efter att Napoleon lämnade jordelivet på en annan ö: Sankt Helena. Dödsorsakerna var inte helt olika: fattiga enkan Anna Britta Svensdotter på Styrsö Tången af tärande sjukdom, 57 år gammal. (Napoleon tynade också bort och det har spekulerats i förgiftning.)

Nästa generation verkar ha tagit sig ur den svåra fattigdomen. Sonen Johannes Nilsson (1826-1908) levde på Styrsö Tången hela livet. Han står omnämnd som “Kustroddare, Jagtbåtsman, fiskare”. Han gifte sig med Gustafva Hallenberg – också en person med en mycket intressant släktlinje bakom sig. Kustroddarna var ofta bönder eller fiskare som bodde i kustsamhällen och hade denna tjänst som en del av sina skyldigheter gentemot staten. Det handlade om transport av kungliga tjänstemän och budbärare, att hjälpa till med militärtransporter under krigstid, sköta vissa postförbindelser längs kusten, hålla båtar och utrustning i beredskap. Denna sysselsättning ledde till de första systematiska transporterna och här spåras ursprunget till Styrsöbolaget som idag sköter trafiken. (Mina släktingar var faktiskt med och bildade Styrsöbolaget – men det är en annan historia.) En jaktbåtsman var en typ av underofficer inom flottan och kustförsvaret.

Så kommer vi till Viktor Johansson (1873-1963). Mammas morfar. Viktor var Styrsö Tången trogen hela livet och det var under hans tid bygdens Viktorsgården år 1900. Viktor gifte sig med Selma som också kom från Tången. Följer jag hennes linje kommer jag slutligen till den där Lars som antagligen föddes 1575 på Styrsö.

De personer som nämns ovan fick fler barn. Jag tar bara upp några. Viktor och Selma fick min mormor exempelvis. Hon lämnade motvilligt Tången och bosatte sig i Halsvik 1936. Tre år senare föddes min mamma och lite senare moster Lena. Mor flyttade sedermera till Dalarna och fick tre barn varav ett heter Viktor. Han bosatte sig i Stockholm (den tokfan) medan jag bor kvar.

Ledighet stundar, således. Min hypotes säger mig att den ska jag ägna åt att jaga förflutenhetens och trimma verklighetens landskap. Och åt att dricka kaffe i Viktorsgården, i Ivars och Astrids hus samt inne hos bagarns, där Lennart bor. En plats säger mycket om en människa. Hur udda man än är ger den tillhörighet och identitet.

Lars i Styrsö är, om jag räknat rätt, min mormors mormors morfars farmors farmors farfars far. Men det finns ett stort men. Det verkar inte finnas några andra källor som identifierar “Lars i Styrsö”, född omkring 1575. Det betyder inte att han inte har funnits – bara att uppgiften i MyHeritage (program för släktforskning) inte är belagd med det historiker kallar primärkällor. Det som däremot är känt är att Styrsö var bebott långt före år 1600 och hade flera skattehemman med bofasta fiskar- och bondesläkter. Släktutredningar bygger ofta på rekonstruktioner från skattelängder och indirekta bevis. Sammanfattningsvis kan man säga Lars var bosatt på Styrsö, född omkring 1575. Möjligen var han far till Björn Larsson, född omkring 1605. Släktskapet är emellertid inte styrkt med bevarade primärkällor.

Min hypotes bygger på att min släkt funnits på Styrsö ungefär lika länge som den moderna nationen Sverige funnits. Kanske tillhör vi ursprunget i öns civilisation. Tanken svindlar. Jag får, tänker jag, rota vidare i domböcker och skattelängder i arkivens tysta frid. Det är också ett liv. Fast det finns primärkällor på närmare håll. Lennart har under arbetet med vattenläckan funnit tidningar från 1936. De har fungerat som isolering inne i väggen och är välbevarade. Förutom våra bevarade köpekontrakt utgör dessa tidningar primärkällor. Lennart sparade dem till mig. Även om historiker är mycket sagt så kastar jag mig genast över denna nittioåriga tidskapsel.