Jag är inte någon hejare på modern psykologi men nyligen läste jag något intressant.
Det handlar om evolutionspsykologen Christoffer Ryan som tillsammans med psykiatrikern Cacilda Jethá skrivit boken Sex at Dawn om mänsklighetens förfäders sexuella beteende.
Tillsammans driver de tanken att jämställdhet är grundläggande för ett sexuellt hälsosamt samhälle. Där kvinnor kan verka på samma villkor som män, och inom livets alla områden, minskar männens benägenhet för våld, förtryck och orättvisor.
Samhällen där fler än vissa män får fri tillgång till sex på sina egna villkor blir också mer ”sexiga” menar Ryan och Jethá.
Genom att studera en särskild sorts apor (samt jämföra med en stor del övrig forskning på sexuella relationer) har man kunnat iaktta en mer jämställd sexualitet hos aporna. Dessa har inte bara sex med en viss individ utan med vem man vill och tar gemensamt hand om flockens barn.
Vem som är biologisk pappa till vem är inte så viktigt.
Ryan menar att sexuell monogami inte är en naturlig mänsklig egenskap, och heller inte präglade urmänniskans sexuella liv, utan istället var något som uppstod först genom jordbrukssamhället:
Förhållanden mellan män och kvinnor blev äktenskapsliknande först efter jordbrukets intåg.
Den förhistoriska människan levde alltså mer som den studerade ap-flocken med en mer liberal syn på sex för alla individer. Alla i gruppen levde också socialt, sexuellt och ekonomiskt mer jämställt än i dag.
En förklaring till detta är att det fanns gott om resurser varför man inte behövde oroa sig så mycket för framtiden. När resurserna blir knappa hamstrar vi och blir noga med att bevaka det vi äger. Det samma kan sägas om relationer, hävdas det i boken.
Genom den neolitiska revolutionen börjar människan muta in mark, hem och ägande samt styra upp oss i en mer organiserad och hierarkisk myndighetsvärld. Genom detta krymper paradoxalt nog också utrymmet för individen och särskilt kvinnorna.
Sedan rullar det på genom årtusendena.
Det konstateras i boken att minst hälften av alla äktenskap slutar idag i skilsmässa. Varför är det acceptabelt att stapla äktenskap och uppslitande skilsmässor på varandra men inte allt leva i fria relationer utan att stämplas som promiskuös? Det kan ju aldrig vara bättre för vare sig barnen eller inblandade parter.
Boken ställer den retoriska frågan:
På vilket sätt är detta moraliskt överlägset i relation till att ha tre parallella förhållanden, utan några lögner?
—
När jag läser detta blir jag än mer övertygad om att en liberal syn på jämställdhet och sexualitet är bättre och mer effektiv än en socialistisk i stil med den F! står för.
Om detta kan man naturligtvis argumentera, men för mig är det helt uppenbart att en överhet inte enbart kan lagstifta fram jämställdhet utifrån kollektivets värderingar.
Varför? Jag har sagt det förr: kollektivets minsta beståndsdel är individen. Historien är full av exempel på hur det går när vänster/höger-kollektivet håller i taktpinnen.
Personligen gillar jag verkligen Gudrun Schyman som en karismatisk politiker. Och det står jag för. Men mina verkliga inspiratörer är Birgitta Ohlsson och jämställdhetsminister Maria Arnholm.
Mitt i alla stormvindar rekommenderar jag i all ödmjukhet den som tvekar, och oavsett vad du tycker i övrigt, ta dig 10 minuter och sätt dig in i vad liberal jämställdhets-politik står för. Jämför den gärna med F! eller V:s varianter.
Titta gärna också på vad FP faktiskt åstadkommit på området sedan 2006.
Sedan kan du göra ett fritt val utifrån ett större perspektiv.
Och det i sig är en god sak.
—
Länkar:
Adolphson 
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.