Bagge

På grund av tekniska problem (konvertering från plattformen Blogger till WordPress) kommer här ett inlägg från 2012 i ny tappning.

—

Svenska skådespelare får en egen topplista, en för damerna och en för herrarna. Enligt dessa listor framgår att svenska aktriser generellt är bättre än sina manliga kollegor då kvinnorna i högre utsträckning tar sig upp på den internationella listan.

Allt enligt Adolphson, förstås.

Damerna först:

9. Lena Endre. Är lite för samma-lika i sina olika roller för att komma högre på listan – men är en av våra skickligaste och flitigaste filmskådisar.

 

8. Pernilla August. Var det ett misstag att spela Anakins mamma? Nej, det var coolt. Pernilla regisserar numera också. Den här måste man se någon gång.

 

7. Lena Granhagen. Inte bara en sagotant. Jag rekommenderar Glasblåsarens barn.

 

6. Lena Ohlin. Finns närmare presenterad på den internationella listan.

5. Greta Garbo. Finns närmare presenterad på den internationella listan.

4. Siw Ruud. Har spelat mycket teater och en del barnprogram. Här en länk till en av de bättre adventskalendrarna. Kanske är det därför jag gillar henne så mycket?

 

3. Margareta Krook finns närmare presenterad på den internationella listan.

2. Ingrid Bergman finns närmare presenterad på den internationella listan.

1. Ingrid Thulin. But of course – här.

—

Och så herrarna:

16. Shanti Roney. Trots att han gjort mycket bra, mest som gangster, får man också så ut med att det drivs med en om man är kändis. Många gillar att göra parodi på Shanti.

 

15. Ingvar Hirdwall. Numera sorgligt (er)känd som grannen i Beck-filmerna, alla tjugotusen. Men se Kejsarn av Portugallien som många anser är det bästa han gjort på film!

 

14. Sven Vollter är en annan skådespelare som det också drivits en del med. Det här är  roligt. Annars har han gjort mycket bra. Jag tror förövrigt att upplösningen på Raskens  fortfarande innehar tittar-rekord i Sverige. Fast på den tiden var inte utbudet så stort.

Efter att Sven kommit ut som stalinist är han inte helt stekhet i mina ögon.

 

13. Lennart Hjulström. Ser man i klippet från plats 15. Har en fantastiskt stor produktion bakom sig på såväl Dramaten som på film.

 

12. Rolf Lassgård. Ingen närmare presentation nödvändig. Håller på Brynäs, vilket drar ner omdömet.

 

11. Peter Stormare. Mer internationellt erkänd än man kan tro. Och med en intressant bakgrund. Har börjat göra mer svensk film igen, för vilket man tackar. En märklig grej är hans utbrott på svenska i en av Jurassic-filmerna.

 

10. Thommy Berggren. Håller mest på med teater men har filmat med storheterna Bergman och Wideberg. Är en underskattad skådespelare i mina ögon. Spelade huvudrollen i SvT:s briljanta inspelning av Gösta Berlings saga från 1986 (tror jag det var).

 

9. Krister Henriksson. Har numera fallit i Wallanderfällan, but why, undrar man. Annars, kan det här vara något?

 

8. Johan Rabaeus. Spelar just nu (tror jag) Den Girige på Dramaten. Han spelar också pappan i den våldsamt överskattade filmen Ondskan.

 

7. Stellan Skarsgård. Stellan är numera en etablerad Hollywood-skådis liksom flera av hans barn. Men har man inte sett Den enfaldige mördaren så…. Även filmen God afton, herr Wallenberg är mycket sevärd.

 

6. Georg Rydeberg. För en äldre publik (ja, det är väl jag det) är han välkänd. Han läste även Nyårsklockan så fint en gång i tiden.

 

5. Thorsten Flinck. Alldeles nyss känd i mello-sammanhang, och i övrigt skandalomsusad. Men han har faktiskt sjungit förr. Själv såg jag honom i Gustaf III i en legendarisk föreställning på Uppsala stadsteater en gång, något jag ska berätta om vid tillfälle.

 

4. På en delad fjärde plats finner vi Jarl Kulle och Börje Ahlstedt. Jag gillar visserligen Kulle bättre, men båda dessa herrar har gjort mycket bra svensk film. Jag har tidigare länkat till ”filmernas film” men gör det igen för jag kan inte låta bli. Scenen är så gudomligt bra.

 

3. Max von Sydow. Han höll på att få en Oscar nyss, och det borde han ha fått. Evig blev han emellertid långt tidigare. En skådespelare som spelat så mycket mer än bara gamla nazister.

 

2. Erland Jospehsson. Det är för mig fullständigt omöjligt att lyfta fram något enskilt från en enorm skådespelargärning. Man får själv finna sin favorit.

 

1. Och så på första plats: Ernst Hugo Järegård. Han är den störste. I alla händelser är han min min favorit – i världen. Hans roll i Lars von Triers Riket –  i synnerhet monologen på sjukhusets tak – är klassisk.

Serien Skånska Mord hör till höjdpunkten i hans karriär och även bland det bästa som gjorts i Sverige i hyfsat modern tid.

Och ska man som artist ägna sig år kommersiella intressen kan man göra det som Ernst Hugo. Hatten av för en skådespelare i en klass ytterst få kommit upp i.