Året är 1949. Argentina, ett fartyg i svenska handelsflottan. Kan det till och med ha varit jungfrufärden? Men det är i alla händelser inte den som firas. Fotot är något av en klassiker i min släkt. Det fångar bland annat morfar vid ett festligt tillfälle. Han var vid tidpunkten en respekterad sjöman med många erfarenheter i bagaget, mest i ögonfallande är i efterhand att han överlevde när hans fartyg som nummer två av tre i en konvoj under kriget torpederades av tyskarna. På bilden är han med sina femtio år äldre än de flesta i besättningen. Men var befinner han sig?
Fartyget han befinner sig på, Argentina, levererades 1944 till Johnsonlinjen och togs i trafik 1949. Varför det tog så lång tid att komma i trafik känner jag inte till men sannolikt hade det med kriget att göra. Det fanns nämligen en föregångare med samma namn (Argentina) byggd 1935. Det är hon som sänktes av en tysk ubåt 1942 och morfar var som sagt med vid förlisningen – men på ett annat fartyg, Brazil, som också sänktes. Han mönstrade senare på den andra Argentina och det är ombord på henne fotot är taget.
Fotot föreställer min morfars, John Ivar Isaksson, femtioårsdag. Jag vet inte exakt när det är taget men han fyllde iallafall år den åttonde januari 1949 och fotot ska enligt uppgift vara taget vid detta tillfälle. En besättning firar. De ser ut att trivas tillsammans och ha roligt. Det är i slutet av morfars tid till sjöss, han gick i land 1954 efter att ha upplevt två världskrig till havs. En legend.
Alla på fotot är sedan länge döda. Drömmarna och förhoppningarna de bar på är övertagna av oss. Jag hoppas de tog vara på tiden de fick och gjorde det mesta av sina liv. Världen efter kriget lovande fred och hopp, framtiden var deras. Morfar längtade säkert hem till sin familj på Styrsö även om han förhoppningsvis hade det roligt just där och då.
Ett fruset ögonblick i tiden. Jag tänker ibland på scenen från filmen Döda poeters sällskap när jag studerar fotografiet. Vi kommer alla till slut att bli maskföda så det gäller att fånga tillfället i flykten påminns jag. Faktum är att vi har fotot inom glas och ram på två platser. Hemma i Falun och i huset på Styrsö. Milstolpen i livet firade morfar långt hemifrån ute till havs. Men var? Festen ser som sagt ut att ha varit rolig. Man gjorde väl vad man kunde för att fira sin båtsman med till buds stående medel. Morfar sitter trea från höger mitt emellan de som påminner lite om Hasse Alfredsson respektive den amerikanske skådespelaren Mickey Rourke. Någon bakom håller vänskapligt om honom.
Jag bad AI analysera vad som står på borden. Jag kan se en hel del, även om bilden inte är tillräckligt skarp för att läsa alla etiketter säkert. Man ser glasflaskor med läsk, en etikett ser ut att ha texten “POMMAC”, vilket var en vanlig alkoholfri festdryck på svenska fartyg. En eller två flaskor ser ut att ha Pripps-etiketter, men det går inte att avgöra vilken dryck. Flera dricksglas står på borden, några verkar innehålla julmust eller öl. Man ser ett askfat med cigarettfimpar och flera cigarettpaket. Ett litet fat eller bricka med något som ser ut att vara kakor, smörgåsar eller snacks står på en vit bordsduk, vilket tyder på att detta är ett särskilt tillfälle i mässen.
Man kan inte enkelt jämföra liv och förhoppningar mellan olika generationer. De bar på sina vedermödor och vi som lever nu bär på våra. Vi levde tämligen olika liv, morfar och jag. Han var född på och präglad av 1800-talet, upplevde fyra kungar och tjugofem statsministrar. Trots att han inte hade lika många semesterveckor på Styrsö som jag känns det som att jag är mer avundsjuk på hans liv än han skulle varit på mitt. Men på ett sätt är våra liv lika: vi längtar båda hem till våra två döttrar om än vid olika tidpunkter.
Hur fångar man en dag? Inte vet jag. Genom att lite varje dag kombinera mental närvaro med att samtidigt då och då dras med skingrade sinnelag, kanske. Genom att ha så kul man kan så ofta som möjligt med de medel som står till buds. Genom att ta hand om varandra. Det var nog det morfar och de omkring honom gjorde en januaridag mitt ute på något av världens alla hav.
Så vilken var fartygets position? Om fotot verkligen är taget i samband med morfars femtioårsdag kan man med hjälp av de uppgifter jag fått fram anta att Argentina befann sig någonstans ute på Atlanten på väg mellan Europa och Sydamerika. Den mest sannolika positionen är mellan Brasilien och Afrika, någonstans 1000–1500 km från Brasiliens kust. Men positionen är inte det viktiga. Nej, det som betyder något är påminnelsen om att leva livet fullt ut oavsett var man är. Han fick ett långt liv, morfar. Jag frågade honom aldrig om han var lycklig men något säger mig att han inte riktigt skulle kunna relatera till frågan.
Man stävar på helt enkelt, tills man når sin hamn. See you in Liverpool.
Relaterade blogginlägg:
Musik:
Källor:
Riksarkivet: Centrala Sjömansregistrets arkiv, volym DIa:71 (omfattar tidsperiod 1938-1964 i födelsedatumsordning) sjötjänstöversikt sk. sjötjänstutdrag på John Ivar Isaksson, född 1899-01-08 med registernummer 2104. Morfar gick till sjöss (första gången han blev registrerad) 1914-07-11 men blev reguljärt anställd (andra gången 1939-07-01 med registernummer 17). Han gick i land (avförd) 1954-12-31.
De fartyg som han tjänstgjorde på under den senare delen av sin karriär är;
Nike, hemort Göteborg med tjänsteår 1939-1940
Brasil, hemort Stockholm med tjänsteår 1942-1943 (det var i konvoj under lejdtrafiken han torpederades)
Argentina, hemort Stockholm med tjänsteår 1944-1950
Wikimedia
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.