Bild 80: wake me up before you go go

Om jag somnat i oktober 2017 och vaknat upp samma månad tre år senare skulle jag till det yttre kunnat orientera mig, jag hade känt igen mig. Samtidigt hade uppvaknandet varit något fasansfullt, en ond mardröm – för 2017 var barnens mor frisk och 2020 var hon död. Gradvis förändrades tillvaron de här åren. I början var hon i allt väsentligt fungerande men bröts med tiden ner av sjukdomen. Döden kom inte oväntad. Och så är det ju alltid: de små förändringarna leder sammantaget till stora förändringar. Hur klarar man, som en liten enskild människa, det? Det viktiga är inte att leva utan att leva väl, hävdade Sokrates.

Om en slumpvis utvald spanjor på samma vis somnat år 1000 och inte vaknat upp ur sin törnrosasömn förrän femhundra år senare, ungefär när Columbus klev ombord på Sankta Maria, hade faktiskt också han känt igen sig hyfsat väl. Visst hade förändringar skett men i stora drag vore det samma värld han vaknade upp till som när vederbörande somnade in. Om istället Columbus somnat under en siesta i det han var övertygad om var Indien och inte vaknat förrän idag skulle emellertid hans hjärna snart drabbas av härdsmälta. De senaste femhundra åren har nämligen inneburit en fullständigt enorm utveckling.

Jorden hade år 1492 ungefär 500 miljoner innevånare medan planeten idag hyser över 7 miljarder. Folkmängden har på fem hundra år fjortonfaldigats, produktionen 240-faldigats, kaloriintaget per capita 115-faldigats. Få städer hade på 1500-talet fler än 100 000 innevånare. För Magellan tog det 1519 tre år att fullborda resan runt jorden (för expeditionen som helhet, själv dog han under resan), Phileas Fogg fixade det på 1870-talet med nöd och näppe på åttio dagar (romanen var inte overklig) och idag kan vilken medelsvensson som helst göra resan på två dygn. Columbus upptäckte en ny värld 1492 och 1969 besökte vi månen, nästan alla sjukdomar var obotliga på 1500-talet, idag tar vi på nolltid fram ett covidvaccin alla förväntar sig ska komma.

Det gäller kanske att vara uppmärksam på när förändringarna infaller. Att isolera sig i det förgångna kan ställa till det i mötet med nuet. Jag minns exempelvis när jag följde med far som skulle byta bank varvid följande utspelade sig: Och så vill jag ha en handkassa också, avslutade pappa mötet. Eh vad menar du, replikerade bankmannen. Ja, pengar i börsen alltså. Bankmannen tittade frågande på mig. Har din pappa en aktieportfölj? Nej, han vill ha kontanter i plånboken. Pappa, pappa. Ändå tror jag att han var obekymrat lycklig ända till slutet.

De små förändringarna, således. Vi borde hoppat över den sista omgången cellgifter. Men visst blev hon väl lite bättre förra gången? Vi vill numera gärna att mötesdeltagare ska slå på sin kamera under distansmötet. Det som var omvälvande under pandemin är nu vardag. 2020 blev jag att betrakta som kulturpolitiker. Ledamot i Kultur och fritidsnämnden. Nu sex år senare är jag plötsligt politiker på heltid. Många möten blir det. För att inte glömma vem jag är låter jag Afrodite vaka över mig.

Det viktiga är således inte att leva utan att leva väl. Med tanke på utvecklingen de senaste femhundra åren är det antagligen rätt många som förvaltat sitt pund tämligen hyfsat. Samtidigt, hur löser vi problemen? Jo, vi pumpar ut massor av stålar för att hålla det gamla klimatförstörande sättet att leva vid liv. Jag vet dock att förändringen på ett eller annat sätt kommer. Långsam och ostoppbar. Mitt uppdrag är att hjälpa till. Jag ska inte sova bort min tid i Rådhuset.

Jag tänker alltså finns jag. Men det räcker inte, man måste också leva. Leva väl. Det är svårare nu än förr, det är det. Uppvaktandet vore lättare för den okände Törnrosa-spanjoren än för siesta-Columbus och svårast är det för mig. Men jag försöker, det gör jag. Vad annat återstår att göra än att omfamna alla dessa små, olika, förändringar som med tiden kommer att bilda en ny, stor, vagt bekant, värld att orientera sig i? Kort sagt: Wake me up before you go go.

Samtidigt. Hade jag somnat in i oktober 2020 och vaknat upp igår hade det varit en väldigt vacker upplevelse. Det får man inte glömma.