God Jul – nu sticker jag från person X!

Så äntligen är den här. Julen.

Julsångerna har sjungits, presenterna slagits in, rimmen är klara. Problemet är bara att det är så här års man verkligen kommer på att man väger mer än vad övriga familjen gör tillsammans.

Hej, hjärt/kärlsjukdomar, hej hjärtinfarkt, hej, nyårslöfte. Eller, som de skämtsamt brukar kalla en läkare som heter Gert Lundkvist på akuten: Hej, Hjärt Lungkvist. Haha. Ha. H…som sagt, hej, nyårslöfte.

Adolphson firar jul i Söderbärke, med svärfamiljen. Den har hunnit växa till elva personer, in alles.

På vägen dit brukar vi stanna och äta lunch på trevliga ställen kring Barken. Jag ringde därför upp den nye ägaren på Barken Konferens. Tyvärr hade man inte öppet för lunch i morgon. Ägaren, som alltså var ny, presenterade sig stolt som stockholmare. Han kunde inte rekommendera något annat ställe än sitt eget i hela Dalarna.

Vår mat har väldigt hög standard.

Jovisst – svarade jag artigt och fortsatte – men ni har ju inte öppet för lunch i morgon…? 

Vår mat har väldigt hög standard upprepade mannen från Stockholm.

Vilken affärsman.  Jag rekommenderade honom innan vi la på att resa lite i länet och lära känna människorna, om inte annat inför kommande marknadsföringskampanjer.

Annars är det skönt att åka iväg. Man träffar så många spöken från flydda jular den här tiden på året. Låt mig återge en typisk konversation från de senaste tretton åren, och med den önska eventuella läsare ett skönt slut på året. God jul!

Person X: Nämen hej! Det var inte i går-hurfanere!

Jag: Hej! Nä det var det inte, det är bra, hur är det själv?

Person X: Bra – bra! Det är fint!

(tystnad)

Person X: Hur länge är du hemma,då? Vi kanske kunde försöka hinna med en fika, vi är här tills efter nyår!
Annars får vi ta det i Stockholm. Var i stan bor du? Visst är det härligt att vara hemma över jul?

Jag: Jag bor här.

Person X: Här? I Falun?

Jag: Ja.

(Person X sparkar lite i snön)

Person X: Jaha. Sen hur länge då, då?

Jag: Sedan 1998. Jag jobbar på Hbo (Haraldsbogymnasiet – samma skola där den fiktive personen troligen också gick).

Person X: Jaha…jaså. Trivs du då?

Jag: Jovars. Det är inte så dumt.

Person X: Är XXX kvar? Hälsa i så fall!
Men du jag måste rusa – vi hörs om den där fikan!

Jag: Det gör vi. Jag finns här och ska ingenstans.