Kategori: Demokrati och samhälle

Demokrati och samhälle, Historia

Grattis Västergötland!

av adolphson

Ni ska snart få en prins.

Det vore dock illa om han blev hertig för som sådan hade han måhända, om man ser till historien, fortfarande politiska ambitioner. Nu är han redan prins och det lär han förbli om han inte åker till Norge och flöjtar eller Sverige gör revolution och avskaffar monarkin.

Men se bara på hertig Karl, sedermera Karl IX,  Gustaf Vasas yngste son.

Han var helt galen som hertig men lugnade sig betydligt när han blev kung. Kanske lugnade han ner sig beroende på att han fick nån sorts slag i början på 1600-talet.

Och när det visade sig att lillprinsen Gustaf överlevde barndomen, till skillnad från ett tio-tal andra syskon, och säkerställde tronföljden kunde Karl vackert framleva sina dagar tills han gick ur tiden 1611.

I Västergötland finns det feta människor säger en talesman för Republikanska föreningen och därför är det bra att gymägaren blir prins där. Prins Daniels slogan Rör på fläsket bonnapöjkar är dock ännu inte helt officiell enligt hovet.

Ett traditionellt folknöje i Västergötland är annars att åka till olika köpcentra och titta på tjocka människor. Men denna avart är snart ett minne blott menar den blivande prinsens pr-avdelning.

Vi önskar Daniel af Ockelbo/Västergötland all lycka i sitt nya värv samtidigt som vi alltså uppmanar honom att inte ge eventuella icke tronföljande barn någon hertig-titel. Det blir inget bra.

Bara bråk, ärtsoppa och elände.

Demokrati och samhälle

Nationaldagen

av adolphson3 kommentarer till Nationaldagen

Det är ju nationaldagen i dag så jag måste säga något om den också. So here goes: Jag är skeptisk.

Antar att jag kommer att få på pälsen för det här, men jag tycker nationalism är skit.

Det brukar hänga ihop med självständighetsförklaringar, grundlagar och sånt, det där med nationaldagar. Gustaf Vasa kröntes till kung i Strängnäs den 6:e juni 1523.

Visst finns det enskilda företeelser som kan vara bra med nationalism. Identitet och tradition, och sånt. Och visst, jag hejar på Sverige i idrott och tycker det är trevligt med prinsessbröllop.

Men politisk nationalism a la 1900-tal är skit.

Varför? Därför att det alltid övergår i sin motsats. Det positiva identitetskapande övergår ALLTID i sin motsats.

Nationalism bygger på generaliseringar och plattityder. Uppfattningar om hur en hel grupp är. Nationalism skapar en svagare målgrupp som inte är som vi, som är sämre än oss. En utanför-grupp.

Genom nationalism vill regeringar och ledare få människor i ett visst land att göra saker de kanske inte annars skulle gjort. Nationalism ersätter, om det får pågå för länge, vid ett visst tillfälle det kritiska tänkandet. Och då är det kokta fläsket stekt.

En massmanifestation mot ett förtryck som utövas av en svag grupp leder måhända till något bra. Frihet från det man vill bli av med. Men vad händer sen? Vart tar det vägen sen? När frihetshjälten blivit president?

Dessutom är nationalism trist. Jag tycker nationalismen enbart ser en arab, men inte Muhammed. Jag är mer intresserad av att lära känna Muhammed än att avfärda honom som en arab.

Vem är han? Vad tänker han? Hur ser hans framtidsdrömmar ut?

Demokrati och samhälle, Historia, Jämställdhet

I skamvrån är det trångt

av adolphson10 kommentarer till I skamvrån är det trångt

Varför måste människors sexuella läggning vara något annat än en privat angelägenhet?

Måhända är tankegången naiv. Det finns gott om homofober både i och utanför garderober, under sängar och bland unga och gamla. De flesta ungdomar verkar dock acceptera den sexuella läggningen som just privat.

En sak som en homosexuell möjligen kan beklaga är att man fram till 1979 faktiskt kunde sjukskriva sig på grund av homosexualitet. Skönt att vara hemma från jobbet lite nu och då, liksom.

Men det är humor med en allvarlig baksida, förstås.

Den som dömer någon utifrån sexuell läggning, kön, tro, åsikt eller utseende förvisas härmed till skamvrån.
Läs gärna vår 1900-talsbakgrund i sammanhanget och begrunda.

—

1944: Avkriminaliserades homosexuella förbindelser mellan vuxna.

1972: Sverige blir första land i världen att erbjuda en ny juridisk könstillhörighet och könskorrigering behandling.

1979: Avskaffade Socialstyrelsen homosexualitet som sjukdomsbegrepp.

1987: Infördes förbud att diskriminera homosexuella.

1988: Infördes lag om homosexuella sambor.

1995: Partnerskapslagen träder i kraft.

1999: Lagen mot diskriminering i arbetslivet på grund av sexuell läggning införs. Ombudsmannen mot diskriminering på grund av sexuell läggning, HomO, inrättas.

2002: Lagen mot diskriminering inom högskolan på grund av sexuell läggning införs.

2003: I grundlagen införs förbud mot hets mot folkgrupp på grund av sexuell läggning. Lagen om rätt till adoptionsprövning för par som ingått partnerskap träder i kraft, liksom likställd sambolag för samkönade och olikkönade par.

Utvidgad diskrimineringsförbudslag som omfattar tillhandahållande av varor, tjänster och bostäder träder i kraft.

2005: Förbud mot diskriminering som har samband med sexuell läggning inom det sociala området, det vill säga socialtjänsten, socialförsäkrings-systemet, A-kassan och hälso- och sjukvården införs.

Lagen om insemination även för kvinnor som är sambo eller registrerad partner med en annan kvinna träder i kraft.

2006: Lagen om förbud mot diskriminering och annan kränkande behandling av barn och elever införs.

2009: Könsöverskridande identitet eller uttryck läggs till som en diskrimineringsgrund. Socialstyrelsen avskaffar transvestism som sjukdomsbegrepp.

Sverige inför könsneutralt äktenskap.

Demokrati och samhälle

Om inte

av adolphson

Om saker och ting hade gestaltat sig annorlunda för mig, om korten fördelats annorlunda, hur hade mitt liv då tett sig?

Hade jag kunnat dra omkring på nån strand i Thailand iförd karmosinröda tangabadbrallor med leopardfoder, guldkedjor, gråsprängd hästsvans, en hajtand runt halsen och med en kvinna under varje arm? Det känns inte så, men hur säker kan man vara?

Om jag varit mitt i karriären i 1930-talets Tyskland, hur säker kan jag vara på att inte också jag fångats av locktonerna och gått med i nazistpartiet? Hade inte också jag varit stolt över att se mitt land hämnas alla lidna oförrätter? Och hade jag inte tyckt mig vara värd den nya vackra bostaden och det nya jobbet som bekräftelse på min position? Som den medlmåtta jag är, hade jag inte med iver kastat mig över de nya arbetsuppgifterna på det nya spännande arbetet i den nya statens tjänst? Och hade jag någonsin funderat över den judiska familj som bodde före oss i det stora, vackra huset vid gatans slut och vad som hände med dem?

Kanske hade jag förträngt tankarna.Motiverat det med att detta blir brs för barnen. Säker är man aldrig hur mycket Rickard Rättrådig man än tror sig vara. Det är så lätt att dribbla bort sitt sunda förnuft och höga demokratiska ideal till förmån för makt och position. Vi ser det hända hela tiden. Det är mänskligt att fela. Men var går gränsen? När tappar man självinsikten?Hur långt är man beredd att gå?

När jag tappar det hoppas jag innerligt att någon berättar det för mig. Och jag hoppas verkligen att jag lyssnar.

Demokrati och samhälle, Historia, Resor

Krig och Fred

av adolphson1 kommentar till Krig och Fred

2010. Idag körde jag bokstavligen rakt in i någon sorts militärövning. Mitt i stan. Det är dystra tider. Övningen präglades av den kulturhisyoriska air av pilsnerfilm som den svenska armén under efterkrigstiden alltid omgivit sig med. Mitt tränade öga uppfattade genast att något magasin inte fanns i vapnen. Tur det, tänkte jag. För endast med ett sådant kunde denna bataljon, sprungen ur den svenska dataspels- och snabbmatsgenerationen, skingra den lyteskomiska dimma jag själv möter i löparspåret och istället injaga skräck i omgivningen.

Fast kanske inte på det sätt de själva eller deras befäl hoppas.Kunskap är makt i alla avseenden.

Men usch, jag gillar inte vapen. Du ska inte snacka så mycket Adolphson, du ska hålla reda på grejerna! vrålade kapten Arosenius till mig vid upprepade tillfällen i det militära. Men ser inte kapten hur vackert det är i här ute i naturen, replikerade lustigkurren Adolphson, även känd som Qvintus Willhelm 3 på Signalregemente nr 1 i Enköping. Det var tolv långa månader. Men så blev jag faktiskt sergeant till sist. Då fick man gå före i matkön i matsalen.

Man kanske skulle sökt sig till försvaret. Om det nu inte vore så att jag fått avsked på grått papper av självaste ÖB tillsammans med tusentals andra svenska män. Ett lyckat arrangemang för såväl försvaret som för mig. Jag kan hjälpa till på andra sätt när kriget kommer.

2026. Idag är det jag själv som framstår som något av Nils Poppe i 91:an Karlsson. En produkt av en 1980-och 90-talets fredliga värld. Sprungen ur en historisk parentes. Demoratin behöver oss alla.

Demokrati och samhälle, Politik

Die Mauer

av adolphson2 kommentarer till Die Mauer

I dag är det tjugo år sedan muren föll. Det första jag tänker på i sammanhanget är Ebba Gröns klassiker från 1982, die Mauer. En dag så stod den bara där, en mur mellan mig och den jag hade kär. Träffade beskrivning, faktiskt. För det är själva sinnebilden av kalla kriget vi talar om. Berlinmuren. Tämligen plötsligt såg sig DDR/CCCP tvungna att stoppa människoflykten från landet. 1961 slängde de upp den och den stod till 1989. I dag finns inte mycket kvar, men man har markerat dess forna dragning genom staden.

Jag minns tydligt när den föll. Jag gick i gymnasiet och min världsuppfattning präglades av en uppdelad värld, mellan fritt och ofritt, ont och gott. Samtidigt var det lite spännande allt det där dolda i de totalitära samhällena på andra sidan muren. Vi var präglade av det där i min generation. När jag tog studenten åkte klassen till Sovjet, Leningrad, på studentresa. Det kan jag berätta om någon gång. För den resan har stannat i minnet.

Jag antar att 1970- och 80-talens politiska värld har präglat min övertygelse om individens rätt till frihet. I vuxen ålder vill jag, och många andra, beskriva murens fall som liberalismens största seger. Det är på grund av murens blodiga historia jag anser att det går inte att kalla sig för stalinist, leninist eller för all del kommunist och samtidigt vara demokrat eller humanist. Lika lite som man kan vara nazist och säga det samma. För den sakens skull påstår jag inte att demokratiska stater, marknadsekonomin, inte tagit död på människor. Eller att människor inte mår dåligt i dessa länder. Men det ligger något fundamentalt i att inte behöva ansöka om sitt pass när man ska resa utomlands, be om tillstånd för att få gifta sig eller frukta för sitt liv om man har en avvikande åsikt eller livsstil.

Idag känns det som bilder och artiklar på internet och i tidningar talar om en avlägsen tid. Men det är inte mer än tjugo år sedan kalla kriget tog slut. Kanske tog efterkrigstiden slut 9/11 2001?

Jag avskyr dina åsikter men är beredd att dö för din rätt att framföra dem tror jag det var Voltaire som sa. Fast uttrycket lär vara en faktaoid. Med en sådan inställning som ryms i formuleringen kan det vara ett jobbigt sätt att ta sig fram i livet, men med en k-pist är det svårt att diskutera aom Thåström ajunger.

Att engagera sig i sakfrågor eller politik är en god sak. Jag kommer att göra ett försök, om inte för min egen skull så för de små. Om jag inte tråkas ihjäl på vägen kanske det blir nåt skoj av det.