Homo Sapiens

Homo Sapiens betyder ungefär den förnuftiga människan.

Efter att skrivit debattartikel den 28 juli i Dalarnas Tidningar blev jag lite nedslagen när jag studerade kommentarsfältet i anslutning till den. En kompis sa åt mig att strunta i det med motiveringen att verklighetens folk härjar där. Men det är ju egentligen dem man vill nå när man skriver  i tidningen…ja, jag vet inte.

Betänker man mänsklighetens historia de senaste 2000 åren, och för all del ännu längre tillbaka, skulle man kunna rubricera den: (Religiös) intolerans under 2000 år, från Antiken till idag. 

Varför? Låt mig exemplifiera: 

Under större delen av sin historia har judendomen kämpat för sin överlevnad genom inbördes konflikter och mot polyteistiska grannar som babylonier, perser, greker egyptier, romare med flera.

Efter att en tid haft en hyfsat stark ställning bland andra minoriteter i det romerska riket försvagades deras position när Rom blev kristet, strax innan antiken övergick i medeltid. När kristendomen blev stark vände den sig mot judar och muslimer. Eller snarare: de vände sig mot varandra. Så höll det på tills status quo uppstod i slutet av medeltiden.

Judarna fick skulden för digerdöden och korstågen rasade alltså fram och åter. Olika mindre religioner jagades in i världens hörn när kristendomen genom Columbus resa började breda ut sig. 

Europa härjades av krig i religionens namn när kristendomen delades i två i början på 1500-talet. 1800-talets nationalism kulminerade i Förintelsen under 1930- och 40-talen.

Efter århundraden av europeisk dominans och utsugning kommer en muslimsk frihetlig reaktion från 1960-talet och framåt. Denna pågår fortfarande genom den frigörelse som pågår i nordafrika och Syrien.

Efter Förintelsen bildas staten Israel 1948 som omedelbart råkar i konflikt med sina muslimska grannar.

Idag har vi Al-Qaida, Syrien, Irak och Afghanistan och Iran som exempel på konfliktområden med religiös klangbotten.

(Jag nämner inget om olika konflikter med buddhistiska eller hinduiska förtecken som de i Kina-Tibet eller mellan Pakistan-Indien.)

Många övergrepp sker i religionens namn dagligen och stundligen. Både här och där. Och nu drar Europa öronen åt sig och anklagar framför allt muslimer för allsköns elände.

Exempelvis ser man detta i Falu Kurirens kommentarsfält från den 28:e juli. Förbjud än det ena, än det andra. Och viktigast av allt: släpp inte in dem i landet!

Jag försvarar inte någon ideologi som kränker människor. Men tro existerar och ingår i den personliga sfären i vårt land. Låt vuxna människor få ha sin tro på lika villkor. Man kan inte peka finger och generalisera en hel grupp.

—

I november 2009 stod jag bokstavligen vid mänsklighetens vagga. Det var när jag reste till Kenya och passerade det mäktiga Rift Walley. Detta är en provins i Kenya men är egentligen en del av gigantisk sprickformation som sträcker sig genom hela östra Afrika.

En andäktig upplevelse var det att blicka ut över det kameralinsen inte förmådde göra rättvisa.

Med tiden kommer denna sprickformation (rift) att dela kontinenten, har jag hört sägas. Antagligen kommer vi, när så väl sker, fortfarande att puckla på dem som inte tror eller tycker som oss.

Vi använder våld och intolerans som en förevändning att skaffa oss själva en materiellt sett rikare värld. Det har vi människor alltid gjort.

Rift Walley från vägkanten i Kenya i november 2009. 

Här någonstans levde Lucy för ca 3,5 miljoner år sedan. Hon hette naturligtvis inte så men hennes kvarlevor döptes till Lucy efter den den populära Beatles-låten som spelades när fyndet gjordes. Jag tror året var 1974.

Lucy var mer apa än människa. Eller kanske befann hon sig mellan dessa evolutionsstadier. 

Jag funderar lite: när Lucy vaknade någon morgon för alla dessa miljoner år sedan, gjorde hon då som vi idag? Sträckte på sig och tittade ut över utsikten och funderade över hur arg hon var på sina grannar där på andra sidan dalen?

Funderade hon över hur mycket det störde henne att deras vanor skiljde sig från hennes? 

Och funderade hon vidare medan hon åt sina frukostbär över hur hon skulle kunna mota iväg dessa grannar eftersom hon ville ha hela dalen för sig själv? Detta trots att utrymmet mer än väl räckte åt alla? 

Gick hon och hennes stam småningom under för att de stagnerade då de inte utvecklades genom nya erfarenheter och impulser så som nya möten innebär?

Kanske försvann de för att de i sin isolering tillslut inte längre klarade tillvarons alla krångligheter? 

Tankebanan känns lite ruskig, det gör den. För tänk om detta är summan av oss, homo sapiens, efter 3,5 miljoner år av evolution. Från Lucy till kommentarsfältet i Falu Kuriren.

Så fruktansvärt oförnuftigt i så fall.

—

Vill någon förkovra sig i mänsklighetens ursprung, exempelvis någon rasist eller religiös fundamentalist, så är detta en bra artikel.