Hycklare 3

Ibland springer jag till jobbet.

För att få ihop en lagom sträcka händer det att jag tar vägen förbi hopptornen också. I min fantasi rör jag mig som Rocky (som tillsammans med Copland är Sylvester Stallones enda bra filmer) när han till tonerna av Eye of the tiger springer upp till något monument i…är det Seattle? Eller Chicago?

—

I lösenordens förlovade tid kan det lätt hända att fantasin tryter. Jag kan väl avslöja att jag till träningsrelaterade ändamål använder Hulken eller Fettbomb följt av diverse siffror eller bokstäver.

För nöjen brukar lösenordet bli Komos efter den grekiske guden som brukar beskrivas som de nattliga lustarnas beskyddare. För arbetsrelaterade saker brukar det bli den (tyvärr?) mer välkände Sisyfos.

Jag stannar alltid till vid 90-metersbacken på min löpartur, blickar ut över hembygden, pustar, och springer sedan ner igen.

Eftersom jag inte vill framstå som en fullblodshycklare vägrar jag åka längdskidor i de fantastiska spåren på riksskidstadion. Det ser nog lite roligt ut när jag springer bredvid längdåkarna. Tack, icebugs.

Idag, när jag som vanligt stod där uppe och pustade, kom jag plötsligt att tänka på berättelsen om grisarna som byggde olika sorters hus och vargen som blåste sönder de som inte var solida.

Vargen pustar och blåser. Vattendroppen urholkar stenen inte genom att falla hårt utan ofta. Sisyfos fortsätter att rullar upp stenen mot hoppbackarna. I min fantasi stannar den däruppe och genom att pusta och flåsa fäller jag hoppbackarna.

Detta ska nu inte tas på blodigt allvar utan ses som en allegori för min strävan att försöka påverka världen enligt min ideologiska övertygelse. Jag tror på det mänskliga förnuftet. Därför tänker jag fortsätta rulla min sten.