Kategori: Resor

Demokrati och samhälle, Historia, Resor

Krig och Fred

av adolphson1 kommentar till Krig och Fred

2010. Idag körde jag bokstavligen rakt in i någon sorts militärövning. Mitt i stan. Det är dystra tider. Övningen präglades av den kulturhisyoriska air av pilsnerfilm som den svenska armén under efterkrigstiden alltid omgivit sig med. Mitt tränade öga uppfattade genast att något magasin inte fanns i vapnen. Tur det, tänkte jag. För endast med ett sådant kunde denna bataljon, sprungen ur den svenska dataspels- och snabbmatsgenerationen, skingra den lyteskomiska dimma jag själv möter i löparspåret och istället injaga skräck i omgivningen.

Fast kanske inte på det sätt de själva eller deras befäl hoppas.Kunskap är makt i alla avseenden.

Men usch, jag gillar inte vapen. Du ska inte snacka så mycket Adolphson, du ska hålla reda på grejerna! vrålade kapten Arosenius till mig vid upprepade tillfällen i det militära. Men ser inte kapten hur vackert det är i här ute i naturen, replikerade lustigkurren Adolphson, även känd som Qvintus Willhelm 3 på Signalregemente nr 1 i Enköping. Det var tolv långa månader. Men så blev jag faktiskt sergeant till sist. Då fick man gå före i matkön i matsalen.

Man kanske skulle sökt sig till försvaret. Om det nu inte vore så att jag fått avsked på grått papper av självaste ÖB tillsammans med tusentals andra svenska män. Ett lyckat arrangemang för såväl försvaret som för mig. Jag kan hjälpa till på andra sätt när kriget kommer.

2026. Idag är det jag själv som framstår som något av Nils Poppe i 91:an Karlsson. En produkt av en 1980-och 90-talets fredliga värld. Sprungen ur en historisk parentes. Demoratin behöver oss alla.

Resor, Spännande människor

Makaronen

av adolphson

Jag minns resorna vi gjorde när jag var barn. Hela familjen, tre barn och två föräldrar, åkte alltid tåg. Inte sällan nattåg, ety den här berättelsen tilldrar sig på den tiden sådana gock nåde norr- och västerut. Sålunda åkte vi ofta till Boden och västkusten på detta vis. Jag minns toaletten som ledde rakt ner på banvallen och inte fick användas när tåget stod på station. Jag minns rågsikten som var inslagen i plats så falukorven pressats till en skinkskivas storlek. Jag minns tågstationen i Boden.

Familjen var på hemfärd efter att ha begravt min farfar, Otto Wilhelm. Bodens enda fyllo höll stor show inne i det varma väntrummet inför likgiltiga resenärer som väntade på sitt tåg. Man ringde efter en vakt som fullproppad av stereoider stegade in och började samtala med fyllot. Den senare gjorde sig lustig på vaktens bekostnad varpå denne surnade till. Vet du vem jag är, frågade vakten barskt. Ja, dom kallar dig för makaronen, replikerade fyllot glatt.

Det var första gången jag fick klart för mig vad begreppet ”att buntas ihop” innebar. Och hela vägen hem tjatade jag på mina föräldrar om att jag ville bli ett fyllo när jag blev stor. De verkade leva ett så sorglöst liv, fyllona.

Mat och dryck, Resor

Rättshaverist

av adolphson5 kommentarer till Rättshaverist

Det fanns en period i livet då jag roade mig med att försöka vinna strider mot myndigheter. Oklart varför, egentligen, men det triggade mig att få mitt liv dikterat av myndigheter. Likt Primus Svensson, inbilldae jag mig att jag förde jag den lilla människans kamp mot överheten. Det kan ju låta lite pretentiöst, eller rättshaveristiskt, men det var samtidigt rätt kul. En gång fick jag ersättning för besvär jag rest mot självaste SJ, minsann. Jag hittade korrespondensen när jag städade i datorn. Här är brevet som avgjorde striden till min favör:

Hej!

Tack för ditt svar.

Jag respekterar självklart SJ:s regelverk med utgångspunkten att dom är utformade till kundens bästa. Alltså kräver jag givetvis inte längre någon ersättning för den försenade ankomsten. Inte heller tycker jag det är nödvändigt att informera kunden om att det troligen sker förseningar, jag tänker att det är säkert fasligt många spår att hålla reda på. Bemötanden och möten är ju alltid upp till den enskilda människan och det finns säkert rötägg bland både resenärer och SJ-personal.

Jag ringde förvisso några mobilsamtal men det kan ju kännas lite överambitiöst att skicka in telefonräkningar till det redan upptagna SJ för att kräva ersättning för utlägg på ett par tior. Under min väntetid på Hallsbergs central begick jag också misstaget att besöka järnvägsrestaurangen och där inmundiga en av efterkrigstidens vidrigaste måltider. Som parentes kan nämnas att vattenfaciliteterna på nämnda restaurang närmast förde tankarna till Henrik VIII:s tortyrkammare. Det har i efterhand inte känts angeläget att bevara några minnen från denna ”måltid” varpå jag inte heller kan uppvisa kvitton. Att allt detta är mitt eget fel är alldeles självklart. Möjligen kanske servitrisen minns en depraverad och hålögd figur vid ett av hörnborden, sittandes framför en knappt påbörjad måltid. Men det är inte heller troligt då hon hade hemskt mycket att göra som ensam arbetande i restaurangen denna söndag.

Inalles: Kvar på perrongen finns jag allena, en alldeles vanlig försenad och tilltufsad SJ-resenär, utan möjlighet att resa krav på Er utifrån resepolicys, regler och lagar.

Med vänliga hälsningar,

Fredrik Adolphson

P.S.
När du nästa gång dinerar på järnvägsrestaurangen i Hallsberg rekommenderar jag att skippa Falukorven med ägg.
D.S.