Kategori: Demokrati och samhälle

Demokrati och samhälle, Jämställdhet

Fredrika

av adolphson1 kommentar till Fredrika
Hjärtliga gratulerar, Victoria och Daniel, till er lilla dotter! Nu börjar äventyret, som min mamma brukade säga.
Jag har själv två döttrar, men inte skulle jag drömma om att komma med pekpinnar till er om hur ni ska axla ert föräldraskap. Jag inbillar mig emellertid att vissa samtal mellan barn och föräldrar är tidlösa och oberoende av social rang.
Tänk på det och det, gör inte si och så. 
I det avseendet vill jag i all anspråkslöshet tipsa om en företrädare till dig Victoria: Gustav II Adolf. Han och hans fru, Maria Eleonora, uppfattades av samtiden vara lika lyckliga och kära som du och Daniel idag.
Maria Eleonora sörjde sin man så till den milda grad att omgivningen nästan tyckte att hon överskred orimligheternas gräns.G2 träffade nog inte sin dotter och tronarvinge så mycket under hennes uppväxt, Kristina skulle ju ha varit född som man.
Men han kan ha gett henne några ovärderliga råd innan han dog på slagfältet.Jag vill gärna tro det, för det gör det lite lättare för mig att axla fadersrollen. Hans ord kanske inte föll exakt så här, men andemeningen torde framgå tydligt:
Ok Kickan, nu när du bara är tjej måste vi tänka smart. Du får ju rejält med stålar av mig, så egentligen kan du göra vad du vill.  Men vad du än gör gift dig INTE! Bestäm själv, och när det inte är kul längre flyttar du till ett varmare ställe. Mallis eller så. Det finns gott om släktingar som kan ta över, fettot från Pfalz till exempel. Ha det så bra nu, och bestäm själv över ditt liv. Låt aldrig någon man bestämma över dig. Hej då, nu ska jag till båten – vi ses i Nangijala! 

Så reste hjältekungen mot sin död.

Er lilla flickas uppväxt blir säkert annorlunda än Kristinas på många sätt, Victoria. Jag, å min sida, tänker nog säga ungefär som gamle G2 till mina döttrar.

Utbilda er, bli självständiga. Men passa er för att leva med en man. Hurså, kanske du undrar. Ja, låt oss studera det Sverige som du själv och din underbara lilla dotter är tronföljare i. Jag satt själv i går och läste statistik från Brottsförebyggande rådet, 2010.

Ok Victoria. Dig this. I Sverige polisanmäldes det året:
27 200 fall av våld mot kvinnor 18 år och äldre
20 500 fall av olaga hot
2 500 fall av grov kvinnofridskränkning
17 000 sexualbrott varav nästan 6 000 våldtäkt eller grov våldtäkt
Den anmälda misshandeln mot kvinnor har gått upp med 35 % de senaste tio åren. Sexualbrott har ökat med 60 % under samma period.
Vi har naturligtvis ingen aning om mörkertalet, hur mycket våld och övergrepp som inte anmäls. Ska vi dubbla siffrorna? Eller halvera dem? Det är åt helvete i alla fall, förstår du.
Särskilt tänker jag på några saker.
Cirka 20 kvinnor mördas genom våld i nära relationer varje år.
Det är i stort sett män som är förövare, kvinnor och barn är offer.
Victoria, ser du också det gigantiska folkhälsoproblem som halva din befolkning lider av? Detta kan du jämföra med insatserna mot svininfluensan. Då skulle nationen räddas från undergång. Miljarder satsades för att rädda tio-talet liv.
Men mot våldet mot kvinnor och barn satsas inte lika många miljarder. Däremot kostar det miljarder. Om vi för ett ögonblick bortser från att människoliv inte kan värderas på det sättet.
Vilka konsekvenser drabbar de misshandlade kvinnorna, tror du, Victoria?  Förutom uppenbara fysiska skador: mentala skador, posttraumatisk stress (ångest, sömnproblem, koncentrationssvårigheter, självmordstankar, självskadebeteende), sämre hälsa och livslängd än befolkningen i stort.
Säkert önskar du inget av detta för din lilla dotter.
Och hur mår barnen, exempelvis alla barn som kom till världen samma underbara natt som din dotter föddes, under sin uppväxt? Ja, med födelsen slutar likheterna. Barnen är indirekta offer. Det är ofta värre att se än själv vara utsatt.
Barnet känner skuld eller ångest för att pappa ska döda mamma och därmed bli helt övergivet. Och så växer nästa generation kvinnor upp för att misshandlas och våldtas. Och så växer nästa generation män upp för att slå och våldta.
Alldeles bredvid slottets portar.
Vi måste bryta det mönstret, Victoria.  Jag vill att alla ska få leva lyckliga i alla sina dagar i ditt kungarike, förstår du.
Det görs mycket bra också, ska du veta. Det finns hjälp för både slående män och drabbade kvinnor om än otillräckligt. Min kompis Patric som arbetar vid familjestödet beskriver sitt jobb som att sitta i en sjunkande båt och ösa medan någon annan sitter och öser i vatten i båten igen.
Vilka är det vi män, sådana som jag och Daniel, ger oss på förresten? Någon som kan stå upp för sig, försvara sig och ge igen med samma mynt?
Näe.
Nej, vi misshandlar och våldtar flyktingar, kvinnor med funktionsnedsättningar, äldre kvinnor, kvinnor med missbruksproblem, kvinnor redan utsatta för människohandel, prostituerade, HBT-personer.
Kort sagt, vi sparkar på dem som redan ligger.
För svaga, förnedrade och redan utsatta människor  gör vi livet lite mer jävligt.
Och vad säger du, Daniel, om detta?
Känner du också obehaget krypa längs ryggraden? Har du lust att body-utbilda palatstsvakten och beordra dem att övervaka din dotter varje sekund resten av hennes liv? Mmm, jag vet hur du känner i så fall.
Men tänk då på att rent statistiskt är sannolikheten inte så liten att någon av vakterna själv misshandlar sin familj. Nej, anställ och bodyutbilda hellre HBT-personer eller kvinnor. För att vara på den säkra sidan, menar jag.
Du kommer inte undan ansvaret, Daniel. Och inte jag heller. Du kan förbereda henne för livet varje sekund resten av ditt liv. Du kan anställa tusen och åter tusen muskelberg.
Men du kan aldrig förhindra att det är en förhållandevis stor risk att någon känd eller okänd man kommer att skada din dotter på något sätt. Det är som med profetian om Törnrosa och sländan (säkert kommer din dotter att vilja se den på digital remastered version och storbildsteve om några år).
Hörru Daniel. Det är vi män måste lösa det här. Du jobbar med hälsa och jag med utbildning. Och kan du Victoria som blivande statschef hjälpa mig, Daniel och alla andra män?
Jag vill arbeta med könsroller i skolan, jag vill ha genusperspektiv på undervisningen. Jag vill kämpa med näbbar och klor för att vilken man det än handlar om ska låta mina döttrar vara!
Regeringen har som mål att mäns våld mot kvinnor ska upphöra. Men jag hör inte mycket om det i den offentliga debatten. Vill du, Victoria, säga åt Jan Björklund att om han vill bli ihågkommen som en betydelsefull reformpolitiker av skolan  är det här han ska börja. Genus är helt obefintligt i dagens skola.
Victoria, ditt namn betyder seger. Får jag be dig att ägna din tid som monark åt att göra livet bättre för den andra häften av Sveriges folk? Visa alla kritiker av monarkin vad man skulle kunna använda ämbetet till. För Sverige i tiden.För helvete, Victoria! Ursäkta språket, men mina döttrar är viktiga för mig. Gör du något, om än så litet, åt dagens situation för våldsutsatta kvinnor och barn, blir du en sann hjältedrottning!Hörrni, Victoria och Daniel, det känns som vi har ett riktigt trevligt och givande samtal. Men vet ni: det är för stor risk att våra döttrar träffar en elak, våldsbenägen man. Jag kan i alla fall inte skicka ut mina döttrar till de könsmönster Sverige i dag 2012 erbjuder mot denna statistiska bakgrund.

Uppmana er dotter att umgås med andra kvinnor , HBT, hen, eller vad tusan som helst. Men undvik män. För man chansar inte när det gäller ens barn. Man spelar inte rysk roulette med sitt barns liv, eller hur?
Demokrati och samhälle

Nogger

av adolphson
Det finns bara en glass och det är Nogger, och 88:an är dess profet. Förutom det, är glasspinnen minsta gemensamma nämnare i dessa två glassar.
Om vi antar att glasspinnen är tillverkad av interner som en av få meningslösa sysslor som dessa får göra i finkan vill jag hävda att vårt samhälle har ett ganska stort demokratiskt problem.
Moderaterna har alltså fel.
Hårdare tag, med längre straff utan meningsfulla sysslor, är inte värdigt en demokrati som säger sig vilja satsa på hållbar utveckling. Vi får inte bättre människor, eller sämre, bara för att vi låser in dom en viss tid. Eller dödar dem för att de själva dräpt.
Det handlar väl om livsåskådning, antar jag.
Ser man livet som en tävlingsbana där alla startar med samma förutsättningar förklarar det synen på den som sätter krokben för någon annan. Men eftersom racet inte ser ut så, vissa är dopade nämligen, bör vi ta ett gemensamt ansvar för tävlingens utformning. Och för framtida tävlingar.
Med det sagt vill jag säga att hårdare tag-mentaliteten, som tycks återfinnas över hela den politiska kartan från vänster till höger, är stereotyp, inhuman och leder till ökad polarisering i det långa loppet.
Inte hårdare tag, alltså. Men mer gärna förebyggande och uppföljande arbete.
Demokrati och samhälle

Utan att passera Gå

av adolphson1 kommentar till Utan att passera Gå
Någon gång kommer någon att skriva en bok eller producera en film om omständigheterna kring mordet på Linda Chen.
Den person som åtalades och friades, Mats Alm, berättade en fullständigt osannolik historia om hur han kidnappats och en massa annat.Men tänk om den är sann, hans historia. Antagligen inte, men tänk om?

—

Vi sätter allt fler människor i fängelse runt om i världen. Många tycker att det är bra. Har man gjort fel ska man straffas, inget pjosk och daltande med kriminella. Det må så vara. Men det är också på det viset, som jag tror Dostojevskij uttryckte det, att graden av demokrati i ett samhälle går att mäta i dess fängelser.

Antalet fångar ökar. Andelen missbrukare, psykiskt sjuka och människor med intellektuella handikapp eller funktionshinder är skyhöga i fängelser jämförelsevis. Många forskare och undersökningar världen över ställer sig tveksamma till fängelsestraffets, eller dödsstraffets, verkningsgrad.
Det hjälper inte.
Dessutom kostar det samhället mycket. Stora resurser av välfärden går till olika former av kriminalvård. I Kalifornien byggde man under perioden 1984-1998 tjugotvå nya fängelser men endast två skolor, läste jag någonstans.
Det verkar ju lite bakvänt.
Visst, gärna en effektivare rättsapparat och fler poliser. Men kanske kan man tänka ännu vidare, längre och bättre? För nog måste vi kunna tänka ut bättre sätt att skydda medborgarna och förebygga brott mer långsiktigt än att som enda alternativ låsa in folk och kasta bort nyckeln? Eller släpa ut dem på galgbacken och göra processen kort?
För tänk OM Mats Alm är oskyldig?
Demokrati och samhälle

Svininfluensan

av adolphson
Så kommer influensan igen.Detta är mitt ständigt dåliga samvete. Normalt sett köper jag inte olika konspirationsteorier. Men när det gäller svininfluensan, den så kallade, kanske det ligger något i dessa.

Nu tror jag inte att myndigheter och andra försöker lura oss medvetet och jag tror heller inte att det är någon mer illasinnad profitör, mer jävlig än alla andra som framställer olika varor och produkter, som ligger bakom.

Däremot tror jag Sverige fick panik och genomförde massvaccination utan att ha ordentligt på fötterna. Och detta hade kunnat få oerhörda konsekvenser. Det har det redan fått för några enskilda.

Vad ligger bakom den här typen av panikåtgärder, kan man fråga sig. Från myndigheternas sida var budskapet klart: befolkningen skall vaccineras! Även sjukvården tyckte man detta.

Det klart, att man som sjukvårdspersonal historiskt kan hänvisa till hur mycket gott olika typer av vaccin åstadkommit, hur många liv som räddats. Jag frågade själv olika representanter och fick tydligt besked: man bör vaccinera sig – om inte annat av solidariska skäl.

Jag  tänkte ju på mina barn, förstås. Mina flickor var 1 och 3 år, alltså inom den förhöjda riskgruppen. Runt om i landet började en och annan avlida i följderna av influensan. Och så travade hela familjen i väg för att vaccinera sig. Som skolpersonal var jag dessutom prioriterad.

Nu hör man om ett snabbframtaget vaccin med dålig riskbedömning och ingen utredning av bieffekter. Bland annat har flera drabbats av narkolepsi, en sorts kronisk hjärnsjukdom som medför att man oförklarligt faller i sömn när som helst.

Det är allvarligt och illa. Vi får väl se om fler bieffekter uppkommer.

Som matrix-influerad konspirationsteoretiker kan man säkert tänka sig flera förklaringar till att myndigheterna vill spruta in saker i din kropp.

Som jag ser det har samhällstryggheten fått sig en rejäl törn. Man litar mindre och mindre på myndigheterna vilket förstås är allvarligt på sikt.

Och så jag själv – vad har jag utsatt mina barn för!? Men om jag inte vaccinerat dom, och någon av dom gått under i sviterna av svininfluensan, hur hade jag känt mig då? Frågorna och känslorna är många, svaren få.

I dag skriver SvD en intressant artikel en intressant artikel i ämnet.

Demokrati och samhälle

Känslostorm

av adolphson

Staten bör ta ökat ansvar för invandrare, man kan inte lägga detta på den enskilda kommunen. För det verkar inte den enskilda kommunen klara av.

Jag har inget emot invandrare, men jag vill inte ha dem här tycks vara en ganska vanlig inställning. Hur kan en människa med något som helst samvete tillåta sig att resonera på det sättet?

Nej, vi får nog börja med att ställa högre krav på oss själva innan vi gör det på invandrare.

De som är gäster, flyktingar eller en minoritet är svaga och utsatta oavsett om några rötägg bland dem begår dumheter. Generaliserar man på det sättet gör man det för att man vill det (turkar är si, svenskar är så) och är ointresserad av andra synsätt.

Se människan, inte folkgruppen. Det synsättet hade förmodligen besparat oss Förintelsen och andra folkmord.

Att polera sin främlingsfientlighet är värre än öppen sådan. För den är försåtlig. Vi vill inte ha invandrarna här utan hjälpa dem på plats i deras egen miljö. De får bo i Tensta, men inte i Falun.

Invandrarna kostar si och så mycket. Hjälp! Tänk om de kommer hit till mitt kvarter!

Nej, resonerar man på det viset är man per definition rasist. Rasister är oftast rädda människor. Tar staten över ansvaret tar vi bort en del av möjligheterna att från olika håll puckla på en redan utsatt grupp och åtminstone en del av rasisterna kan med rätt insatser bli mindre rädda.

Det är svårt det här med integration.

—————–

Fp föreslår licens att inneha farliga hundar. Nu är jag generellt emot att som politiker väcka förslag i egenintresse. Sånt ökar misstron mot politiken.

MEN ÅHH VAD JAG HATAR OKOPPLADE HUNDAR SOM DYKER UPP FRÅN INGENSTANS OCH TRYCKER UPP NOSEN I SKREVET SAMTIDIGT SOM DERAS ÄGARE LER OCH OCH SÄGER ATT LILLA FIDO BARA VILL HÄLSA.

Jag känner mig revirkränkt (för att använda en modern term) med en nos från ett odjur i mitt skrev. I mina värsta hundmöten kan jag föreställa mig att nosen byts ut mot en dreglande käft med sylvassa tänder.

Min familj förövrigt är allergisk.

Jag yrkar bifall på motionen.

Demokrati och samhälle

Potatisgris

av adolphson

Det finns en ökad hotbild mot Sverigedemokraternas riksdagsledamöter. Detta innebär att polisen i större utsträckning måste agera livvakter åt dessa. Exempelvis när de vill gå på krogen.

Påfallande ofta händer saker på krogen, och när någon uppretad kroggäst vill spöa de aktuelle sverigedemokraten måste livvakterna gripa in och försvara vederbörande.

Det framstår då som om ordningsmakten försvarar SD. Och så försvagas tilltron till såväl demokrati som polis.

Att många poliser tycker det känns illa att försvara sverigedemokrater kan man lätt tänka sig. Att dessutom göra det i ett krogbråk gör knappast saken bättre.

Men så ser det ut – våra folkvalda måste försvaras. Dessutom medför den ökade hotbilden att flera av dom måste bo i ”säkra”, alltså skyddade, lägenheter. Detta blir kostsamt.

Det finns många delproblem i det här. Varför ska polisen sköta sådant som ordningsvakter normalt sköter? Om vi ställer högre krav på våra folkvalda – kan vi även ställa högre krav på oss andra i samhället i vår inställning till demokratin?

Den är väl tänkt att fungera utan våld och hot, men så ser inte verkligheten ut. Den har egentligen aldrig sett ut så.

Som det verkar håller SD på att upplösa sig självt. I dagens SvD kan man läsa att över 20 ledamöter har lämnat partiet för att bli politiska vildar. Man vittnar om toppstyrning och partipiska som viner hårt över oppositionella inom partiet. (Där finns en likhet med Vänsterpartiet, som inte heller alltid gillar avvikande uppfattningar inom partiet).

Massmördaren i Norges försvarsadvokat har upprepade gånger fått frågan hur han kan försvara en sådan person, en människa som är motståndare till demokrati, en massmördare.

Advokaten menar att det är just i sådana ögonblick, när demokratins yttersta principer prövas, det är just då det är som viktigast att den fungerar.

Tills Sverigedemokraterna har upplöst sig som parti måste vi dock fortsätta skydda deras riksdagsledamöter. Åtminstone så länge det finns en förhöjd hotbild.

Vill tillräckligt många ha ett parti vars företrädare beter sig som SD:s ledamöter gör så är det bara att gilla läget. Annars får vi byta statsskick.

Demokrati och samhälle

Organhandel

av adolphson

Ungefär trettio svenskar köper årligen något organ utomlands.

Då avses inte fall där man via sjukvården får exempelvis ett hjärta. För det är ju fantastiskt, att sådant kan ske. Nej, det är den ”privata” organmarknaden som avses.

Det ska sägas med en gång att jag inte har en aning om hur den rena brottsligheten ser ut, där man helt enkelt går in och tar en njure och sedan lämnar den utsatte att klara sig bäst han gitter.

Det kostar i genomsnitt en halv miljon kronor att köpa sig ett organ med operation och allt. Av den summan går mellan 5-25 000 kr till den som säljer ett organ från sin kropp. Resten går till läkaren som utför ingreppet och andra inblandade.

Jag vet inte, sparkar jag in en öppen dörr om jag påstår att detta inte känns som en helt schysst affärsuppgörelse?

Om jag framhärdar och påstår att fattiga människor luras och utnyttjas? Är inte detta egentligen en uppgörelse i samförstånd mellan två vuxna, fria individer? Vi ska väl inte lägga oss i det faktum att en afghan, indier eller någon från Afrikas horn, vill sälja ett organ? Eller kanske hela sin kropp?

Så tycks rätt många resonera kring prostitution, så resonemanget kan tyckas tillämpbart även här.

Jo, vi ska ju det. Lägga oss i.

För alla människor är inte lika mycket värda i verkligheten. Människovärdet kan köpas så väl fysiskt som mentalt. Det ser vi om och igen. Jag upprörs över detta och vill göra något åt det.

Därför anser jag att länder måste stifta lagar som skyddar alla, även de som inte har en halv miljon att köpa sig en njure för. Och detta gäller alldeles oavsett hur duktig halvmiljonären varit när han förtjänade sin förmögenhet.

Poängen är att han levde på en plats där det var möjligt att tjäna pengar för vem som helst. Fler måste få den chansen. Det kan vara smärtsamt för halvmiljonären, men det är det värt.

Demokrati och samhälle, Jämställdhet

Anteckningar 21/9

av adolphson

I går på socialnämnden fick jag en kommentar på min insändare i FK om omhändertagna barn.

I fikapausen kom en från de rödgröna fram och sa att hon gillade det jag skrivit men att jag inte nämnt att oppositionen ville sänka ännu mer än dem.

Jag vet inte om det stämmer, men jag tror inte vi i FP påverkat det så mycket. Hade jag vetat om detta sakförhållande hade jag tagit med det, även om jag anser att de som har makten som ska granskas.

Annars informerades vi om Kvinnojourens arbete. Under mars-december förra året sökte 83 kvinnor hjälp och hittills i år 65 stycken. Kommunerna Falun och Borlänge vill stärka utsatta kvinnors situation och utökar resurserna för skyddat boende.

Det kan vara svårt för utsatta kvinnor att hitta hemsidan så man arbetar på att göra den lättare att hitta, färre klick. Jag konstaterar att kontroll över tekniken är en härskarteknik.

Man hittar lösningar som innebär att journumret inte syns på telefonräkningen och att man inte kan se hemsidan i webbhistoriken. Jag förslog att ordna studiecirklar och utbildningar, kanske ha internetkaffer, för dessa kvinnor.

Jag har aldrig träffat en man jag inte varit rädd för. Ett starkt citat från en okänd.

Vi uppmanades av ordföranden att föra med oss behovet av kvinnofridsresurser på olika plan till våra olika partier inför budgetsamtalen. Jag har redan gjort så och dessutom engagerat Göran Rosengren, enhetschef på socialtjänsten, att föredra i ämnet Våld i nära relationer den 7/11. Alla välkomnades.

Jag föreslog att man skulle tillsätta en koordinator eller dylikt att se över hur helhetsbilden ser ut i kommunens arbete kring kvinnofrid. Hur används resurserna? Gör vi dubbelt arbete? Nämndens ordförande nappade och gav det i uppdrag till en av ekonomerna.

Jag konstaterar att jag ville anmäla mig till kurser i ämnet på Högskolan Dalarna. De anordnar kostnadsfria kurser i kvinnofridsfrågor till kommunal- och landstingspersonal. Gymnasiechefen lät förstå att sådan verksamhet inte ryms inom ramen för ökad måluppfyllelse. Hur tänker du nu, undrade jag.

Socialnämnden saknar åtminstone 6 miljoner för sin budget innevarande budgetår.

Någon har startat ett projekt som heter Varför gör de inte vad vi säger. Oklart vad det var men jag blev attraherad.

Nio kommunala skolor har startat i Stockholm i år. Intressant utveckling.

Per Ahlmark verkar få lite upprättelse i dagens DN. Intressant läsning om den gamle FP-ledaren.

Jag instämmer i oppositionens kritik av regeringen i Palestina-frågan. Jag ska förkovra mig i ämnet.

Dagen avslutades med att jag sjöng Brahms requiem tillsammans med kommunens skolchef och 125 andra människor. Han sjunger baryton. Med detta fritidsintresse kan han väl inte misslyckas i sitt allmänna uppdrag, eller?

Demokrati och samhälle, Sång och musik

Kampsång

av adolphson

I Sydafrika har en person på ledande position inom ANC dömts för, tja, möjligen har han dömts för hets mot folkgrupp. Eller något ditåt. Brottet består i att han vid flera offentliga tillfällen ska ha sjungit gamla kampsånger från apartheid-tiden. I den aktuella sången ingår strofer som skjut den vite bonden.

Domen upprör inte bara ANC utan även mer oberoende lagtolkare diskuterar och kallar det hela allt ifrån ett skämt till brott mot yttrandefriheten.

Man får i demokratins namn säga och göra ganska mycket. Vi har Jyllandspostens och Lars Wilks karikatyrer över Muhammed och vi har pingstpastor Greens mycket hatfyllda syn på homosexualitet som några nordiska exempel.

Frågan är om vi gör demokratin en tjänst om vi använder tryckfriheten på detta vårdslösa sätt. Vi kan, men bör vi?

Det finns även någon sorts kulturellt arv att ta hänsyn till när man sjunger dessa typer av sånger, det beror alltså på i vilka sammanhang sången förekommit tidigare. Och här blir det intressant.

Jag vet förvisso inte hur den gamla ANC-sången använts, men klart är att apartheid avskaffades utan våld. Laddningen i sången blir därmed inte så stark.

Men om någon offentligt stämmer upp i Horst Wessel, nazisternas gamla kampsång, är det stor risk att vederbörande blir om inte dömd så åtminstone åtalad för hets mot folkgrupp.

(Uppdatering 21/6 2017: efter nazisterna fick demonstrationsrätt 1:a maj i Falun och i Almendalen i sommar är jag inte lika säker längre.)

Det beror inte så mycket på texten som på regimen den förknippas med. Inga konstigheter där. Gör man samma sak med Internationalen händer inte mycket.

För mig är det lika illa att sjunga en sång med det ideologiska arvet. Budskapet är i princip: Döda de dumma, gör revolution, för vi har rätt. Vi får sjunga vår sång men ni får inte sjunga er.

Ursprungstexten i Internationalen, där den sista versen ofta utesluts, är för mig lika obehaglig som nasse-sången.

Kanske är det därför socialdemokrater nuförtiden inte sjunger Internationalen lika entusiastiskt som vänsterpartister. Men nog får det mig att fundera lite över perspektiven.

Det förefaller också en aning grabbigt att vara nazist eller kommunist och sjunga kampsånger. Men det är en högst personlig åsikt. Mer av en känsla, egentligen. Vi måste dock vara konsekventa. Dömer vi nazister och ANC, måste vi även döma de som brister ut i Internationalen.

Ett annat alternativ är att sjunga Hans Dahlborgs utmärkta variant av Internationalen. Frågan är bara vad den sången kräver av oss.

Mera brännvin i glasen,
mera glas på vårt bord,
mera bord på kalasen,
mer kalas på vår jord.
Mera jordar med måne,
mera månar i mars,
mera marscher till Skåne,
mera Skåne, Gud bevars, bevars, bevars!

Demokrati och samhälle, Resor

Rubiks kub

av adolphson

Ett av proven man får utstå för att bli yrkessoldat i Sveriges nya yrkesarmé går ut på att man sitter i en glasbur. Samtidigt som ens fängelse fylls med sand, ungefär som ett timglas av gammalt snitt, ska man lösa Rubiks kub.

Det gäller att klara det innan buren blir full av sand och man därmed går under. Provet, i all sin enkelhet, handlar om att lösa problem och behålla lugnet i en pressad situation.

I Sverige har vi senaste åren diskuterat principen om huruvida vi ska ha ett yrkesförsvar eller som under större delen av 1900-talet, ett värnpliktsförsvar. Det blev en yrkesarmé som bekant. Och nu kan man ansöka om att få arbeta som soldat.

Men debatten har inte så mycket, vad jag uppfattat ialla fall, handlat om vilken typ av soldater vi vill ha. Det verkar försvaret självt få bestämma. Men jag tycker det är en viktig demokratisk fråga eftersom soldattypen rimligen, liksom vilken sorts ledare länder har naturligtvis, påverkas av hur vi för krig.

Under första och andra världskrigen har fokus inte legat på enskilda soldaters övergrepp mot civilbefolkningar. Det kan ha att göra med att staterna, inte minst nazisterna, såg kriget som ett totalt krig där alla medel var tillåtna.

Såklart begick både ryssar, britter och amerikaner också övergrepp i kampen mot de fascistiska regimerna.

Från Vietnam och framåt har bilden av den enskilde soldatens beteende kommit allt mer i fokus. Det kliniskt perfekt utförda kriget, som inte minst USA försökt lansera, finns helt enkelt inte.

Krig och konflikter kommer naturligtvis alltid att finnas. Frågan är hur vi hanterar dem, och vilka.

Där blir de som faktiskt utkämpar kriget en intressant sak. Man kan utläsa en hel del, och kanske får man den mest rättvisa bilden, av ett samhälle eller kultur om man ordentligt genomlyser dess skuggsida.

Hur ser brottsligheten ut, vilka begår brott och vilken sorts? Hur för en nation krig och på vilka grunder? Vilken sorts människor är det som utför hantverket?

_____________

En gång i Frankrike gick jag på en fest. På den festen kände jag inte så många så jag försökte träffa nya vänner.

Jag kom att prata med en belgare som till yrket var legosoldat. Han hade varit med i främlingslegionen men även agerat som privat entreprenör. Och han hade deltagit i många krig, stora som små. Tydligen främst i Afrika.

Han pratade inte mycket, men drack desto mer. Till en början verkade han ändå gilla vårt samtal där han redogjorde för framgångsrika uppdrag. Och jag var verkligen fascinerad.

En annan person på festen stötte till honom av misstag så lite vin spilldes. Personen som gjorde det märkte inte sin klumpighet, utan gick vidare. 

Min nyfunne belgiske bekantskap blev helt vild. Hoppsan sa jag och skrattade lite. Plötsligt halade han fram en stor kniv som han viftade med någon centimeter från min näsa. Han lutade sig fram och väste: Do you want to die?

Så reste han sig plötsligt, sparkade till en stol som gick sönder, och lämnade festen. Jag noterade att han tog med sig kniven.