Lungsot

Som historiskt intresserad tycker jag det ger en extra kick när man upplever historia i verkligheten. Man kan resa till en historisk plats. Som Forum Romanum, exempelvis. Men även ett samtal kan ge denna upplevelse. I går hade jag ett sådant samtal med far.

Far: ”Jag köper aldrig kläder på Röda Korset”.
Jag: ”Nähä….Varför inte då?
Far ”Lungsoten, vettu”.
Jag: ”Vad menar du?”
Far: ”Det kan finnas lungsotbaciller i kläderna”.

Nu köper inte jag heller kläder på Röda Korset. Men jag vill nog mena att vi har lungsot, eller tuberkulos, under hyfsad kontroll i Sverige.

Men för en äldre generation finns skräcken kvar. Den Änglaljuvas farmor la alltid några tjocka telefonkataloger på toalettlocket så att ingen råtta kunde slinka upp ur avloppet när man minst anade det.

Ett välfärdssamhälle är bland annat en fråga om mentalitet och historiskt arv. Vi börjar få ett ganska stort kulturellt och historiskt avstånd till 1800-talets gamla fattig-Sverige. Ändå ligger det inte längre bort än två generationer.

Far växte upp i en miljö som turister idag vill återuppleva på Skansen. Jag och min kollega Pontus konstaterade igår att alla hyllmeter på institutionen för Historia, Religion och Filosofi inte längre fyller någon funktion. Detta eftersom inga elever längre letar information i böcker.

Någonting som inte tycks förändra sig är så kallat relationsvåld.

Visserligen har kvinnornas rättigheter i vårt land förbättrats avsevärt sedan 1800-talet. Men mäns våld mot kvinnor tycks inte nämnvärt förändrats. Den mentalitet som ligger bakom kvinnomisshandel har inte ändrat sig i takt med att samhället gjort så.

Eftersom man genom lagstiftning under flera hundra år inte lyckats förändra en sådan inställning tror jag inte på det nu heller. Att kriminalisera en handling är en sak, att förändra en struktur eller ett beteende något annat.

Nu fortsätter mötet i bastun, men det är frivilligt att delta säger kanske den manlige chefen på konferensen.

Passar det inte åker jag och hämtar en ny fru säger den 56-årige mannen till sin 25-åriga thailändska fru. Fast han säger det på engelska eftersom ingen av dom förstår varandra på annat sätt.

Den flaviska amfiteatern

Jag gillar att återuppleva historien. Eller åtminstone besöka platser som spelat en större roll i den.

Den här gången sammanföll intresset med Den Änglaljuvas och vi reste till Rom. Vi gjorde det som varje Rom-besökare gör: besökte det antika Rom och det kristna. Drack kaffe och tittade på fontäner.

Problemet med det antika Rom är att det bara är en del av kulissen som står kvar. Med det kristna är problemet istället att renässansmåleri efter ett tag blir jävligt tråkigt, som Fåhreus uttryckte saken.

Men Pantheon står där, i all sin storslagenhet, i stort sett intakt.

I stället för att trötta ut en potentiell läsare med marmorminnen från en resa de flesta gör någon gång i sitt liv vill jag kommentera dom italienska kvinnorna.

Det är inte många gravida man ser på gatorna. Inte heller så många barn. Den italienska lagstiftningen kring föräldraledigheter och föräldraskap är sorglig.

Berlusconi, men inte bara han, tycker att männen ska sköta det offentliga livet. Rättssäkerheten medger inte att en kvinna under en graviditet kan vara säker på att ha kvar sin anställning.

Förutom det uppenbart odemokratiska och ojämställda i detta medför det en dålig nativitet för landet. Om det inte vore för invandringen skulle Italien vara illa ute.

Om detta inte vore så allvarligt skulle det hela kunna vara värdigt en komedi på den flaviska amfiteatern.

Jag gillar alltså att återuppleva historien. Därför gjorde jag i dag en smörgås.

Jag gjorde precis som SJ på 1970-talet. Jag tog en lite för torr rågsiktkaka. Jag bredde på för mycket smör. Sedan la jag på ett par skivor falukorv som var blekrosa eftersom jag stekt dem för kort tid varpå följer ett vändstekt ägg som istället är stekt alldeles för länge. Man toppar mästerverket med lite vissen persilja. Slå in allt in absurdum med folie, linda det så hårt som om du behandlade ett benbrott.

Vi har kanske inte lika grandiost förflutet som italienarna. Men vi har kommit längre i synen på jämställdhet. Vilket inte får innebära att vi slår oss till ro. Rom föll ju till sist. Och det tycks ta lång tid att bygga upp stan igen.

Hur deras kulturhistoria avtecknar sig i avseendet mackor på tåg står säkert hugget i marmor där någonstans.

Ett experiment

Tänk dig ett experiment.

Tänk om man kunde byta ut alla män i ledande positioner mot kvinnor. Man skulle göra det överallt i världen, i stort som smått, från familjehierarkin till företag, i samhällsinstutitioner och på regeringsnivå.

Vad skulle då hända?

För visst är kvinnor bättre än män? De är mer älskande, medkännande och definitivt mildare. De är inte alls lika egoistiska, våldsamma, självhävdande eller grymma som vi män ofta är.

Man kan tvärt om påstå, med stöd från viss forskning, att kvinnor är förnuftigare, intelligentare och mer arbetsamma än män.

Vad gott tjänar oss egentligen manlighet? Kanske tidigare i historien när man behövde försvara hem och härd (mot andra män) var egenskapen värdefull, eller så behövdes mannens fysiska styrka i tidigare samhällen för att jaga eller plöja.

Men i dag?

På idrottsplanen firar den fortfarande stora triumfer, det medges. Kanske kan man tänka sig colosseums arena fyllt av kämpande män inför en publik enbart bestående av kvinnor. Men underhållningsformen skulle bli kortlivad: det är ett grabbnöje att slåss inför publik.

Männen har också fört utvecklingen framåt genom att sätta igång omstörtande händelser som krig och revolutioner. Men i kölvattnet kommer svält, nöd och lidande för de svaga. Ergo: kvinnor och barn.

Detta har inte varit det bästa sättet att förändra världen på: priset har varit för högt. Vi män, med vår smak för risker, bragder, vår fåfänga, ansvarslöshet och våldsamhet, är ansvariga för i stort sett allt våld i historien.

En värld styrd av kvinnor vore kanske inte en så dum idé med vårt historiska facit i hand. Kanske skulle en sådan värld vara betydligt mer överlägsen. Den skulle utvecklas mjukare men inte mindre påtagligt.

Kanske lite långsammare men mer kärleksfullt och tryggt. Man har tydligen upptäckt en ny planet med liknande atmosfär som vår. Varför inte testa experimentet där?

Säkert skulle vi män, om vi nu bortser från det rent biologiska, kunna finna oss väl tillrätta i den nya tillvaron.

_______________________________________

Vill du läsa författare som diskuterar könen ur lite olika infallsvinklar rekommenderas: Ursula K Le Guin:s ”Mörkrets vänstra hand” eller Michel Houellebecqs ”Elementarpartiklarna”.

Arvet från Petrus

Petrus är kanske mest känd för den breda allmänheten som författaren till ett gäng ilskna brev ställda till de första kristna församlingarna. Innehållet är en detaljstyrning av hur man som kristen egentligen ska bete sig i stort som smått.

Ett av de mest kända och ödesdigra påbuden lyder ungefär: kvinnan tiger i församlingen.

Man kan ju gissa att Petrus avsåg gudstjänsten men i översättningar går som bekant nyanser förlorade – en församling är i vårt språk helt enkelt vad det låter som. En samling människor var som helst.

Kvinnan skulle tiga överallt, blev konsekvensen.

Jag gillar inte Petrus något vidare. Han är skyldig till ett avstånd mellan Jesus ursprungliga budskap och hur kyrkan till sist blev formad.

I den antika världen föraktades kvinnor och hade i princip inga rättigheter alls. Det är till denna kontext Petrus formar den nya rörelsen. Jesus umgicks, om vi får tro Bibeln, med prostituerade och utstötta och visade genom sitt exempel hur man borde leva.

Han predikar kärleksbudskapet gentemot alla medan Petrus i första Korinthierbrevet säger:

Inga otuktiga eller avgudadyrkare eller horkarlar eller män som ligger men andra män, inga tjuvaktiga eller själviska, inga drinkare, ovettiga och utsugare – ingen sådan får ärva Guds rike.

En massa människor som Jesus umgås med och lovat inträde i himlen säger alltså Petrus nej till.

Betänker man mur mycket antikens kulturarv präglat vårt samhälle i dag är det frestande att påstå att Petrus budskap påverkat synen på såväl homosexuella som kvinnor ända in i vår tid. I synnerhet i katolska länder, där auktoriteters tolkning av Petrus omöjliggjort andra tolkningar, har kvinnor det sämre.

Den parallellen går även att anföra på vissa muslimska grupper. Det är mot Petrus skugga många fortfarande kämpar, således, inte minst liberaler.

Sedan kan man i och för sig argumentera för att all religion är kvinnofientlig men det tycker jag är att göra det lätt för sig. Men mot auktoriteter, med enkla förklaringsmodeller för att nå lycka/frälsning/målet, bör man förhålla sig skeptisk.

Här finner jag en förklaring till varför jag är socialliberal. Jag gillar inte när någon, exempelvis staten, lägger sig i detaljer hos enstaka individer. Det är därför jag reagerar så starkt på såväl vänster- som som  högerextremister. I deras värld, som på många sätt känns antik, vill jag inte leva.

 

SD = kvinnoförtryck

Angående Sverigedemokraternas valfilm så ser jag ett mönster.

I filmen springer en massa burkaklädda kvinnor och jagar en en gammal kvinna. Det gäller att hinna först till nödbromsen. Man har ett val, menar SD. Det är alltså inte bara muslimerna i allmänhet som utgör ett hot utan speciellt muslimska kvinnor.

SD följer här en gammal linje. Nazisterna i tredje riket hade en tydlig samhällsstruktur, det var en mannens värld. Kvinnans uppgift var att befolka nationen med arier. Man idealiserade Modern, vilket vad var kvinnor borde ågna sig åt: föda barn. Många barn. Inte jobba eller på annat sätt bidra till samhällslivet.

Det finns förvisso kvinnor i SD. Men i partiets inre kärna finns de inte. I partistyrelsen är enligt SD:s hemsida 3 av 18 ledamöter kvinnor. I verkställande utskottet finns det inga kvinnor alls bland de 6 ledamöterna.

Partiets beskrivning av hur deras folkhem, eller idealsamhälle, ska se ut rymmer inte mycket av jämställda kvinnor. Det är kärnfamiljen som ska gynnas. Och kvinnan har sin givna plats i den.

Som Moder.

Partiet vill också begränsa den fria aborten. Eftersom jag ser fri abort som en jämställdhetsfråga ser jag också vad en begränsning till vecka 12 skulle innebära.

Olagliga aborter, desperata tonåringar och en tillbakagång för kvinnans frigörelse av episka dimensioner. Till och med Ohlys bröstpumpar framstår som något rimligt vid en jämförelse.

Alla ni som tvekar på vilket block ni ska rösta bör fundera över SD:s roll som ett kvinnofientligt parti. Om ni stannar i soffan får de en större chans att ta sig in i riksdagen.

Även om de väl där inte åstadkommer någonting och blir helt isolerade bidrar detta, en blank röst, till att göra ett kvinnofientligt parti till lite mer rumsrent. Då kanske det går bättre för dem nästa gång.

Något deras ordförande indirekt ger uttryck för i olika intervjuer.

En liberal feminist är per definition en motpol till detta alternativ.

I skamvrån är det trångt

Varför måste människors sexuella läggning vara något annat än en privat angelägenhet?

Måhända är tankegången naiv. Det finns gott om homofober både i och utanför garderober, under sängar och bland unga och gamla. De flesta ungdomar verkar dock acceptera den sexuella läggningen som just privat.

En sak som en homosexuell möjligen kan beklaga är att man fram till 1979 faktiskt kunde sjukskriva sig på grund av homosexualitet. Skönt att vara hemma från jobbet lite nu och då, liksom.

Men det är humor med en allvarlig baksida, förstås.

Den som dömer någon utifrån sexuell läggning, kön, tro, åsikt eller utseende förvisas härmed till skamvrån.
Läs gärna vår 1900-talsbakgrund i sammanhanget och begrunda.

1944: Avkriminaliserades homosexuella förbindelser mellan vuxna.

1972: Sverige blir första land i världen att erbjuda en ny juridisk könstillhörighet och könskorrigering behandling.

1979: Avskaffade Socialstyrelsen homosexualitet som sjukdomsbegrepp.

1987: Infördes förbud att diskriminera homosexuella.

1988: Infördes lag om homosexuella sambor.

1995: Partnerskapslagen träder i kraft.

1999: Lagen mot diskriminering i arbetslivet på grund av sexuell läggning införs. Ombudsmannen mot diskriminering på grund av sexuell läggning, HomO, inrättas.

2002: Lagen mot diskriminering inom högskolan på grund av sexuell läggning införs.

2003: I grundlagen införs förbud mot hets mot folkgrupp på grund av sexuell läggning. Lagen om rätt till adoptionsprövning för par som ingått partnerskap träder i kraft, liksom likställd sambolag för samkönade och olikkönade par.

Utvidgad diskrimineringsförbudslag som omfattar tillhandahållande av varor, tjänster och bostäder träder i kraft.

2005: Förbud mot diskriminering som har samband med sexuell läggning inom det sociala området, det vill säga socialtjänsten, socialförsäkrings-systemet, A-kassan och hälso- och sjukvården införs.

Lagen om insemination även för kvinnor som är sambo eller registrerad partner med en annan kvinna träder i kraft.

2006: Lagen om förbud mot diskriminering och annan kränkande behandling av barn och elever införs.

2009: Könsöverskridande identitet eller uttryck läggs till som en diskrimineringsgrund. Socialstyrelsen avskaffar transvestism som sjukdomsbegrepp.

Sverige inför könsneutralt äktenskap.

En lektion om homosexualitet

Jag hittade en gammal artikel jag skrev efter en intressant lektion i skolan:

_________________________

Det är många som följer uppståndelsen kring att pingstpastor Åke Green nu ställs inför rätta till följd av sin predikan om homosexualitet. Som lärare blir det intressant hur man närmar sig denna fråga i skolan.

I skolan diskuterar vi ofta värdegrundsfrågor. Hur ser jag på livet? I vilket sorts samhälle vill jag leva? De demokratiska principerna är kärnan. Rätten att få uttrycka sin åsikt har alla. Man får också ta konsekvenserna av sina uttalanden. Kan man i religionsfrihetens namn sätta sig över detta? I fallet Green blir eleverna förbryllade.

Att diskutera den kristna normen kring sexualitet är inte lätt. Eleverna undrar vad en norm är och dom frågar om vad det är för en tidsanda man talar om som menar att man ska ha laglig rätt att hetsa vissa grupper.

Jag svarar: – Om vi tänker oss att en norm ger oss riktning om hur vi bör handla eller tycka enligt vad som är accepterat av en grupp eller i ett samhälle ser vi att minst två normer i detta fall står emot varandra. Den kristna synen på hur man ska leva samt den demokratiska synen. Eller, vissa gruppers uppfattningar om hur kristendomen och yttrandefriheten bör tolkas.

– Men förändras inte normer, undrar någon. Är det inte därför de finns, för att förändra samhället? Jag fortsätter: Vissa anser att en norm varken är sann eller falsk, det handlar om hur många som accepterar den, vill vi inte ha normen försvinner den på sikt.

Vad är det Green har sagt? Bland annat menar han att homosexuella är mer benägna att ha sex med barn och djur. Många i klassen reagerar starkt över detta yttrande. Jag påminner om att påståendet är taget ur sitt sammanhang och att man bör läsa hela predikan. – Men får man säga vad som helst i religionsfrihetens namn?

Vissa av Greens försvarare tycker att hans ordval kan diskuteras men att ha har rätt att uttrycka sina åsikter. Varför inte gå vidare med hans människosyn? Eller hur han tycker att yttrandefriheten ska hanteras? För hur är det egentligen med religion och demokrati, är dom begreppen förenliga?

– Jag är ingen expert på vare sig Bibeln eller lagen, säger jag. Det jag tycker mig ha uppfattat är att kvinnoprästmotståndare och motståndare mot homosexualitet stödjer sig på delar ur Gamla testamentet samt Paulus. – Undersöker man vad Jesus själv säger om saken, så tycker jag att en annan bild framtonar. Jesus ändrade på rådande normer och utmanade etablissemanget. Vi gör olika tolkningar på samma tema, Green och jag. Vem har rätt?

När jag frågar hur många som har gifta föräldrar räcker en tredjedel upp handen. Vi diskuterar att förhållandevis få lever enligt Greens uppfattning vad som är ett gott kristet äktenskap. Får man inte vara kristen om man inte omfattar det livslånga, monogama och heterosexuella äktenskapet?

– Yttrandefrihet, mötesfrihet, åsiktsfrihet, religionsfrihet är hörnstenar i vår demokrati. ”Hets mot folkgrupp” innebär att man inte får uttrycka sig nedvärderande om olika grupper.

– Men, undrar någon, om en nazist hotar en invandrare blir han dömd. Varför blir det diskussion om Green ska dömas för samma sak? – Så som jag förstår det, svarar jag, handlar det också om var det sägs. Om Green säger detta i en predikan gör han det offentligt. Han uttrycker sig inte som privatperson. Det finns religiösa ledare som delar hans uppfattning liksom det finns dom som inte gör det. Det är här frågan om religionsfrihet kommer in. Får man säga att homosexuella är pedofiler om man är pastor eller imam, men inte om man är politiker eller lärare?

Till sist kommer frågan: Vad tycker du själv då, magistern?
– Jag inser dilemmat med att kriminalisera en åsikt. Det låter sig inte göras i en demokrati. Personligen vill jag inte leva i ett samhälle där människor förföljs eller diskrimineras på grund av tro eller sexuell läggning. Den sexuella naturen, liksom livsåskådning, bör få vara var och ens ensak så länge den inte kränker andra. Har Green uppfyllt dessa krav? Läs hans predikan och fundera sedan över vilken värld ni vill leva i, oavsett om ni är religiösa eller inte.

”Tron allena” tror jag Luther sa. Det yttrandet kanske kan ge oss en vidare fingervisning än vi tidigare tänkt på.

Venus, Mars och Tiger

När jag gick och handlade i går följde jag som vanligt mekaniskt inköpslistan.

Blöjor…tomater…ja, ni fattar. Men så hajade jag till. Mitt på listan stod det en ny Fredrik.

Man inser att man kanske inte varit världens bästa make sådana dagar. Men va fan, man är ju i alla fall ingen Tiger Woods. En kille som är borta och spelar golf jämt, alltså.

Jag tänkte att ha!, jag kan ju komma hem och säga att jag fick tag på en ny fru. Billigt i delikatessen.

Fast det skämtet fastnar i halsen. Rätt så många svenska män verkar ju göra just så. Bokstavligen köpa sig en ny fru. Man får nog bita i den sura citronen och skärpa sig, helt enkelt.

Undrar vad Tiger Woods tycker om den gamla slagdängan en svensk Tiger som jag skrev om härförleden. Undrar om han tycker den är lika pinsam som jag. Apropå skrev, menar jag.

Nä, nu får jag skärpa mig.

Borta bra men hemma…bäst?

En kvinna våldtas igen. Mannen erkänner.

Alla i byn, till och med kvinnans familj och släktingar, vänder henne ryggen. Det är ju hennes eget fel. Hon har inbjudit till det så hon få skylla sig själv. Hennes osammanhängande berättelse verkar inte rimlig så nåt fel är det, menar man.

Samhällets imam tar avstånd från henne och uppmanar alla i församlingen att göra detsamma. Kvinnan står ensam. Hon riskerar att stenas till döds för sitt brott. Kanske flyr hon. Eller så stannar hon kvar och hoppas på nåd.

En ganska ordinär händelse i vilket muslimskt land som helst. En notis i någon svensk tidning uppmärksammar fallet men det försvinner snart i nyhetsflödet. Det är ju inget ovanligt i de där länderna, tyvärr. Tragiskt men sant. Någon kolumnist förfasar sig över islams övergrepp och främlingsfientliga partier hittar mer bränsle till sitt hat och rädsla.

Men…nu är det Sverige vi pratar om. Hoppsan. I ett samhälle som heter Bjästa våldtar en 15-årig pojke en 14-årig tjej, båda barn, och han fälls för brottet. Snart sprids rykten om flickan.

Samhällets präst och skola, ja hela vuxenvärlden, tar avstånd från henne. Hon flyr. För hon vill inte stanna kvar och leva med skammen. Killen våldtar en ny flicka.

Man häpnar.

Men visst är de för hemska de där muslimerna?