Kategori: Politik

Så här, nedan under strecket nedan, skrev jag i oktober 2012.

Jag har sedan dess verkligen försökt vara lojal folkpartist. På många olika sätt, här och där, har jag, ofta mot min övertygelse (för vilket jag skäms) försvarat FP och Jan Björklund.

Nu går det inte längre.

Det jag bevittnade i Aktuellt igår, på bästa sändningstid, var inget annat än ett folkpartistiskt haveri.

Här har parti-ideologerna  tänkt till. Partistrategerna har i uppgift att lägga upp mediestrategin och har haft ett tag på sig.

Fram ur hatten drar man två personer, partiledaren och en till ur partistyrelsen, Frida Johansson Metso, människor som träffas ofta, till Aktuellt studio som inte kan, eller törs, debattera med varandra.

S, V och SD kan gnugga händerna av förtjusning.

Jag gillar inte idén om betyg från åk 4. Låt oss åtminstone utvärdera vad betyg från åk 6 innebär innan vi hetsar vidare. Man kan inte avfärda forskning och skolpersonal på det sättet som Björklund nu gör.

Skolfrågan har vridits ur handen och blivit Jan Björklunds största belastning. Och därmed partiets.

Tragiskt är också att man måste falla i den populistiska fällan och börja med kravretoriken mot invandrare. Tillfälliga uppehållstillstånd – ska vi inte fundera över den koppen en stund till innan vi går ut och kommunicerar den som partiets politik.

För jag kan säga: det är inte min politik. Jag kommer aldrig att driva den eller stå för den.

Det är så amatörmässigt. Och jag orkar snart inte hålla på mer.

Det är fel partiledare som avgår, idag.

Snälla Birgitta – gör något. Ta över.

Jag passar på att avslutningsvis citera min FP-kollega Helena i Göteborg som så klokt säger så här:

Folkpartiet behöver förnyas kraftigt! Det handlar både om politikens innehåll och tilltalet. Det är en överlevnadsfråga för vårt parti.

Vi har ett landsmöte i höst, och det är i mina ögon självklart att vi bör välja en ny partiledare då. Så fungerar politiken: Efter två mandatperioder i regeringsställning och ett förlustval avgår partiledaren och ger efterträdaren tid att leda ett förnyelsearbete av partiet och att etablera sig i den offentliga debatten.

Jag önskar mig en öppen process med flera kandidater som under perioden fram till landsmötet kan möta partiet i olika delar av landet och diskutera och förankra sin syn på hur Folkpartiet återigen ska bli ett relevant parti i väljarnas ögon.

Så ser jag på saken.

med vänlig hälsning

Helena Holmberg

—

Blogginlägg 15 oktober 2012 – Ullenhag kan bytas ut mot Malm/Widman och 2014 mot 2018. I övrigt är det inte mycket som förändrats.

Jag tycker det är dags nu, Jan Björklund. Tiden för din avgång är inne.

När jag nu ropar på ledarbyte menar jag inte som i hockeyvärlden. Snabba puckar, byt coach. Nej, jag är genuint orolig för den liberala rörelsen i Sverige. Om inte FP tydligt kan stå för den är det illa.

S använder ogenerat ordet liberalism, MP, M, C och KD likaså.

Björklund verkar ha blivit nervös över den uteblivna framgången i valmanskåren och trippat in lite på M:s område för att putsa upp ordet nyliberal. Det som funkade för nya M borde väl funka hos FP också?

Nej. Det gör ju inte det.

Det är viktigt att tro på sin egen förmåga. Och det är viktigt att sprida den inställningen.

Jag brukar, exempelvis när jag på morgnarna lämnar mina döttrar på respektive instans, innan vi skiljs åt, ta med dem till en spegel. Det blir lite komiskt när någon kamrat undrar vart vi ska.

Pappa ska bara visa mig världens bästa sak först, säger de glatt. Sen går vi till spegeln och jag visar på deras spegelbilder.

Det är ett bra sätt att börja dagen med. Självförtroende.

—

Jag tycker det är märkligt att Vänsterpartiet alltid varit så misstänksamma och skeptiska mot enskilda initiativ som exempelvis eget företagande. Om man inte vet att uppskatta initiativ och idéer förlorar ju hela kollektivet på det. Det är fråga om logik, det där.

Varför är det fel att tjäna pengar på sin konst? Och de som gör det är inte alla cyniska egoister. Här kan jag (återigen) finna en gemensam grund för kritik mot såväl SD som V. Hur så?

Jo: utan invandring hade vi inte haft exempelvis Loreen eller Zlatan. Och utan att tillåta och uppmuntra dessa att följa sin väg hade de antagligen inte lyckats så väl i sina respektive roller.

För mig handlar det om att skapa ett samhälle som betonar och bejakar individens rätt, förmåga, vilja, möjlighet och kunskap. Alltså självförtroende.

—

Det är skillnad på liberal debatt och FP:s politik. Jag kan konstatera att FP perioden 2008-2014 rört sig åt höger. Men det har MP och S också gjort. Jag gillar inte detta.

Det var väl de nya Moderaterna som satte igång alltihop. Turligt nog är den interna debatten levande i FP. Det finns ingen partipiska vad jag vet. Alltså säger jag öppet och glatt hur jag anser att liberal politik bör utformas.

Det krävs insatser för att fortsätta utveckla samhället. Mitt förra inlägg handlar delvis om det. Man bör självfallet på olika sätt utforma en politik som ligger i linje med de grundläggande värderingar man har.

Vill man bryta ett mönster eller samhällsstruktur är det genom olika typer av upplysning man måste gå. Utbildning är en nyckel. Lagstiftning en annan.

Några exempel:

# Genusperspektiv är bra att ha i skolan redan från förskoleåldern. För mig handlar det om att lära pojkar bra maskulinitet.  (Är det ett ord, förresten? Maskulinitet…).

Att låta exempelvis pojkar som vuxit upp i en våldsam miljö se att det finns alternativ till våld. Ofta handlar upplysning om att rent allmänt synliggöra alternativ och uppmuntra individen att våga ta en annan väg än den kända och invanda. För alla människor har rätt till ett liv fritt från våld.

# 1994 drev Bengt Westerberg igenom en obligatorisk pappamånad. Det interna och externa tonläget var högt.  Vadå? Sånt är upp till varje familj att bestämma! Det ska inte staten lägga sig i!

Nja, riktigt så enkelt är det inte. Resonerar man så hade vi aldrig haft lika allmän rösträtt: låt karlarna sköta det där med politik, eller så hade homosexualitet fortfarande varit klassad som sjukdom.

Idag tar männen ut 20% av föräldraförsäkringen. Det påverkar förutsättningarna för kvinnorna i samhället. Som jag ser det är det kvinnorna som äger frågan på så vis att det är de som måste visa att man vill ha en förändring. Kanske är lagstiftning en väg att gå.

Vem förlorar på det?

—

Liberalismen har alltid reagerat mot förtryck. Först mot olika typer av konservatism, typ kungligt envälde, som varat i hundratals år. Sedan kämpade liberaler mot totalitära höger och vänsterregimer som på olika sätt sagt sig värna om kollektivet för kollektivet.

Liberalismen gillar öppna gränser oavsett om det rör sig om sociala barriärer eller konkreta gränser mellan länder. Jag är övertygad om att kampen inte är över bara för att samhället idag är mer jämställt än för hundra år sedan.

Alltså: det är inte nationen i sig som är det grundläggande subjektet, det är alltid individen som bor i nationen. Därför är vi liberaler positiva till EU. Ju fler länder som är beroende av varandra desto bättre. Det ger färre konflikter och mer samarbete.

Självförsörjande, eller strävan efter det, leder i förlängningen till osämja och krig. Idag morrar flera länder åt varandra i Asien och i vår del av världen är man på jakt efter naturtillgångar som kan nås under isen på nordpolen. Allt för att försäkra sitt oberoende och självförsörjande.

Den grundläggande frågan vi måste ställa oss är: har vi verkligen råd att vara utan liberaler? Nej. Och det har alla partier insett och de flesta kallar sig nu ogenerat för det. Läs gärna mer om det här.

En av de bästa liberala meningar som finns är från inledningen av den amerikanska självständighetsdeklarationen:

…att alla människor är skapade jämlika; att de av sin skapare har tilldelats vissa oförytterliga rättigheter och att rätten till liv, frihet och strävan efter lycka finns bland dessa; att regeringar har inrättats bland människorna för att säkra dessa rättigheter och att regeringarna erhåller sina befogenheter genom de styrdas samtycke; att närhelst någon styrelseform motverkar dessa mål så är det folkets rättighet att förändra eller upphäva denna styrelseform och att inrätta en ny enligt de principer som för folket framstår som de mest troliga att påverka deras trygghet och lycka. 

Att diskutera huruvida USA lever upp till denna mening idag vore intressant. 

Jag har sagt det förut: det gäller att identifiera nya områden utifrån samma gamla liberala kamp. Därav jämställdhet och genus-tankar. Integrationsfrågor tycks bli mer och mer aktuellt. Förr gällde det rätten för alla att få jaga i kungens skog. Idag ett gemensamt ansvar för planeten vi bor på. 

FP:s partisymbol talar för detta. Det är den gamla symbolen för rösträtten är, i fall det var obekant, också symbolen för Folkpartiet. Det är naturligtvis ingen slump. 

Det är alltså fråga om friheter. Frihet att få och frihet att kunna. Detta är saker marknaden inte löser på egen hand. Det ligger i ett demokratiskt styrelseskick att utveckla och försvara detta. 

—

Åter till företagande. Jag hävdar att man kan se, enligt mina tankar ovan, hur ett samhälle mår genom att mäta dess näringsliv. Finns ingen företagsamhet stagnerar samhället. Blåklinten vissnar och dör. Företagande är nödvändigt och naturligt. I Nordkorea är man beroende av en massa halvofficiella näringsidkare för att klara försörjningen även om staten aldrig skulle erkänna det. 

Jag avslutar med Gandhis tal till sin personal (han ägde bland annat hotell). Visst kan inställningen tyckas självklar för en företagare. Den borde även vara det för alla i samhällets tjänst: inom vården, kommunen, försäkringskassan och skolan. För vem är, eller borde vara, beroende av vem egentligen?

Öppet brev till alla aktiva Folkpartister.

Hej på er!

Vi är mitt inne i det längsta borgerliga maktinnehavet i modern tid, och en hel del profiler från vårt parti återfinns i regeringen. Allt borde vara således vara frid och fröjd. Men jag är orolig.

Sedan marxismens död finns det bara en herre på täppan. Marknadsekonomin är den enda allenarådande sanningen, jakten på ekonomisk tillväxt genomsyrar samhället och den tro som griper omkring sig innebär att tillväxt bara kan ske i avregleringens och individualiseringens namn.

Konsumtion, tillväxt och framåtanda. Rationaliseringar och effektiviseringar, alla måste hålla budget. För tänk om vi får nolltillväxt nästa år?

Men vi ser nu i den ekonomiska krisens fotspår hur känsligt detta tankesätt är.

Sedan en längre tid tillbaka blåser nyliberala högervindar över västvärlden. Moderaterna når i Sverige historiska 30% av rösterna. Folkpartiet, å andra sidan, krymper tillsammans med de andra borgerliga partierna.

Sverigedemokraterna har kommit in i riksdagen. Miljöpartiet har slutat vara ett orealistiskt flum-parti, man har fångat upp de nyliberala strömningarna och flirtar nu ogenerat med Moderaterna och utmanar Centerpartiet.

Vänstern är bitter, världsfrånvänd och splittrad. Socialdemokratin ett moras.

Så allt borde alltså, ur ett Folkparti-perspektiv, vara bra.

Men det är det inte. Realpolitik och maktinnehav i all ära, jag saknar ett tydligt ideologiskt perspektiv. Det modereta Sverige känns kallt och hårt. Svaret är dock inte ett ännu kallare och mer totalitärt vänster-Sverige.

Jag är inte moderat. Jag är socialliberal. Jag förnekar inte att socialdemokratin en gång i tiden var mycket bra för Sverige. Fri konkurrens för människor på samma villkor är också bra.

Men så ser det inte ut i Alliansens Sverige där klyftorna ökar. Vi måste satsa på samhällets svaga och utsatta samtidigt som vi bejakar individens rätt och frihet. Där måste staten hjälpa till.

Moderaternas dominans i Alliansregeringen är så stor att övriga partier riskerar att försvinna. Vi ser fler desperata utspel från småpartierna vilket på sikt bara gynnar de stora partierna. Dessa framstår som de enda trovärdiga regeringsalternativen.

Inom begreppet Liberalism ryms mycket. Jag tycker det är en styrka att ha många riktningar och högt i tak inom ett parti, så länge man inte förlorar det självkritiska förhållningssättet.

Detta förhållningssätt saknas i hög grad hos vänstern och högern. Åt samma håll tycks också vi vara på väg.

Det är hög tid att återta det ideologiska initiativet och utforma vår folkpartistiska politik utifrån det.

Folkpartiet ska snart påbörja arbetet med att ta fram en ny idéplattform. Låt oss i det arbetet återvända till liberalismens rötter och utgå därifrån när vi formar framtidens politik.

Låt oss bli ett parti som värnar om den enskilda människan men även driver dom stora samhällsfrågorna. Låt oss föra fram en helhetspolitik och inte begränsa oss till enskilda sakfrågor och tillfälliga utspel där hänsyn hela tiden tas till tre andra partier.

Varför ska man ens rösta på Folkpartiet när man då indirekt röstar på en moderat statsminister? Jag tycker det vore en större respekt för demokratin att efter ett givet valresultat diskutera regeringsalternativ.

Jag vill lämna samarbetet inom Alliansen inför 2014 års valrörelse. Annars tror jag vårt politiska öde som eget riksdagsparti snart är beseglat.

…var det väl Queen som sjöng.

Juholt har upprepade gånger fyllt i blanketter och vid åtminstone ett tillfälle svarat riksdagens revision att jajemän, visst bor han själv i sin fyrarummare och därför ska ha ersättning för hela hyran.

Detta visade sig vara lögn. Om Juholt varit en vanlig människa hade Försäkringskassan automatiskt gjort en polisanmälan. Nu kan de inte det eftersom riksdagsledamöter är undantagna regelverket. Hur bisarrt det än kan låta.

Vill vi ha en statsminister med en tvåårig gymnasieutbildning som högsta merit, en som trixar med bidrag och ersättningar, och vars sambo är dömd för bedrägeri? En sådan stadsminister vill i alla fall inte jag ha. Vadå, invänder någon upprört. Vad har utbildning med saken att göra!? En hel del.

Vill vi ha en finansminister som inte kan grundläggande ekonomisk teori? Nej. Ska denne ministers chef, vårt lands främst makthavare, inte ens vara högskoleutbildad? Jo. Vad gäller sambon må väl udda vara jämt, men den helhetsbild som framträder av Juholt funkar inte för någon som kan komma i fråga för statsministerämbetet.

Och glöm för allt i världen inte söderbönan med en märkesväska fylld av Toblerone. Hur behandlades hon? För inte följer väl S-män andra regler än S-kvinnor? Mona Sahlin utnyttjade sitt riksdagskreditkort och fick några betalningsanmärkningar. Det blev time-out på det. Det är omöjligt att ha kvar Juholt som partiledare för socialdemokraterna. Så är det.

Nu får Håkan ta och tänka på Håkan ett tag. Kanske kan han återkomma, men troligen inte.

Another one bites the dust. Bra låt. Dålig partiledare.

Det har alltså varit en bra semester.

Vi har varit på västkusten, i Skåne och vi har fjällvandrat. Jag har till dags dato badat 120 gånger. Livet är schysst.

Visst gnäller man lite när man inte tycker sig ha råd med en trenchcoat av märket Burberry för nio tusen spänn, men ändå. Man har ju ett jobb och en bostad att återvända till efter semestern.

Så är det inte för alla. I Saltsjöbaden, tex, har föräldrarna en egen liten kulle som barnen kan lära sig att åka skidor på. Det kanske inte är något speciellt, i och för sig. Det som skiljer är att den här föräldragruppen även har köpt in en pistmaskin och snökanon, investeringar på åtminstone ett par hundra tusen kronor.

Fast Den Änglaljuva har sagt att jag inte passar i en Mercedes. Inget att göra åt, säger hon. Det bara är så.

Dock kan man konstatera att glappet mellan fattiga och rika har ökat i Sverige. Vi har fått en ny medellös underklass i ordets verkliga bemärkelse. Ofta är det invandrare utan utbildning, jobb och grundläggande språkkunskaper det handlar om.

Dessa människor måste vi ta hand om och hjälpa till en dräglig tillvaro.

De som inte håller med mig om det, till vilka jag räknar exempelvis Jimmie Åkesson, tycker jag bör studera vad Koranen säger om att fira Ramadan och ge allmosor.

Dessa företeelser tjänar nämligen som en påminnelse om hur det är att vara fattig och att inte ha tillräckligt med mat för dagen för sig själv och sina nära och kära.

En ganska nyttig påminnelse, tycker jag, att rent praktiskt sätta sig in i hur livet ter sig för människor i ens omgivning. Man behöver visserligen inte konvertera till Islam, det räcker med att prova på att leva enligt socialbidragsnormen en månad eller två.

Nån som hakar på?