what are the odds

Skyll dig själv, Adolphson. Du borde veta bättre än att fördomsfullt anta att du kan förutse konsekvensen av ett skeende. Din erfarenhet borde tjäna dig bättre, vid det här laget.

Det blir sällan som man tänkt. Och det är ofta en bra sak.

Jag gav en uppgift till några fordonsgrabbar/tjejer. De skulle släktforska. Jag trodde inte att de skulle engagera sig så mycket, men detta arbetssätt är icke desto mindre ett bra sätt att lära känna varandra. Svårt kan det vara att få någon att ens ställa sig framför klassen och säga något. Kort sagt – det är en bra övning. Vilken fantastisk resa det blev!

Vi färdades via byarna runt Falun, runt om i länet och landet. Vi besökte Krylbo under Krylbo-kraschen, vi dansade i folkparkerna och… många gav mycket personliga och gripande berättelser om hur de känt för någon mormor eller farfar. Det krävs insatser för att nå vissa elevkategorier inom mina ämnen och till råga på allt sent på fredag eftermiddag. Men detta blev en bra lektion. En av de bästa på länge. Jag lärde mig verkligen något. Inte minst om mig själv. Extra roligt är att tilltala resursläraren med ”ers höghet.”

På fredagar bär jag alltid slips. Det är en gammal tradition från min gamla skola: fredagsslipsen. Numera är jag lite ensam om att bära den. Men ändå, jag ger inte upp. Ibland känns det lite fånigt att svassa omkring i finkläder när ingen annan gör det. Lite fördomsfullt brukar jag under slipsfredagarna dra mig för att kliva in hos kollegorna på teknikprogrammet eller hämta kaffe när lokalvårdarna fikar.

Men en (fre)dag hände något märkligt. Stressad, då Vildvittrorna inte tagit allt för lite tid på sig tidigare under morgonen, rusade jag förbi lokalvårdarna i kafeterian med slipsen fladdrande. En av dem applåderade och ropade högt:

”Här kommer han – den stilige mannen!” Oavsett om hen skämtade eller ej blev jag glad. Och förvånad. På många sätt. Jag mindes med ens salig mor som strängt  brukade iaktta mig när jag klädde mig smaklöst samtidigt som hon menande sa: ”Fredrik, lille. Som man är klädd blir man hedd, kom ihåg det!”

När den Änglaljuva och jag skulle åka på bröllopsresa sommaren 2000 tillbringade vi hela natten tillsammans med två kamrater, Åsa och Martin, drickande Gin Fizz i terminal 5. Vi busade i den stora avgångshallen, lånade sparkcyklar och hade kul. Plötsligt glider dubbeldörrarna upp och en stor känga gör entré. Jag trodde det var ordningsmakten och tänkte att det var ju lite snöpligt att bli arresterad på sin bröllopsresa. Men, det klart, det blir ju något att berätta för eventuella barn, resonerade jag vidare. Det var ingen polis. Det var Lars-Henrik som var på väg hem till Stockholm från Uppsala och råkat kliva på nattbussen till Arlanda. Festen kunde fortsätta. Och även om flygresan dagen efter blev lite tung så..ja jag menar:

what are the odds?

Herodotos

I början av läsåret är det alltid mycket att stå i. Nya klasser och individer ska mötas, relationer ska etableras, kurser ska startas.

Jag är alltid lite trött i början – innan vardagslunken kommer igång – men det är också mycket roligt och stimulerande.

Den som har börjat har gjort häften som jag lite smådrygt brukar säga till mina elever. Och följaktligen även till mig själv.

Jag brukar inleda kursen i Historia med att berätta om greken Herodotos.

Han anses traditionellt (och här kan man verkligen komma med källkritiska invändningar), genom sitt livsverk Historia (vilket från grekiskan översätts till Förfrågningar och närmare bestämt förfrågningar angående slaget vid Marathon) som historieskrivningens upphovsman.

Herodotos skrev på 400-talet f.v.t ner den grekiska historien så långt den då hunnit. Mycket kom att handla om kriget mot perserna. Härigenom gissar jag (sådant en seriös historiker inte ska ägna sig åt men eftersom jag är lärare är det fritt fram ((skämt)) att hans grekiska infallsvinkel påverkat andra västerländska historiker att inte underdriva eländet som infallit ifall perserna vunnit.

Inget Grekland ingen demokrati, filosofi, olympiska spel, tragedi/komedi, Parthenon etcetera. Kort sagt: om Grekland införlivats i Persien hade Europa som vi känner kontinenten aldrig sett dagens ljus.

Bilden har sedan dess nyanserats.

Herodotos reste runt i hela den hellenistiska världen och samlade in berättelser och vittnesmål som han sammanställde i verket Historia. 

Det är genom Herodotos vi först lärde känna hjältar och händelser som kung Leonidas eller slagen vid Thermopyle, Marathon och Salamis.

Nu kan man ju tänka sig att den persiske storkonungen Xerxes, konungarnas konung, knappast delade Herodotos beskrivning av historien (han var, till skillnad från Herodotos, närvarande vid Salamis) och någon persisk variant har inte smugit sig in i den europeiska historiemedvetandet.

Det som är intressant med Herodotos är att han funderade över mer än att bara vilja beskriva ett skeende.

Han funderade även över hur det kommer sig att folkgrupper inte kan leva i fred och lösa konflikter genom överenskommelser och kompromisser. Några av dessa eviga frågeställningar som gör historien cirkulär snarare än linjär.

Varför kunde greker och Perser inte ordna det? Jag vet inte vad han kommer fram till för jag har inte läst boken även om den finns nyutgiven.

Som jag ser det är Herodotos mer än bara historieskrivningens grundare. Han borde också förknippas med empirin och genom sina nyfikna och kritiska frågor även med journalistiken.

Men eftersom jag inte kan mycket om vare sig empirins eller journalistikens historia avstår jag från vidare spekulationer.

Jag har ju ett par kurser att starta.

You young eager minds of to morrow – here we go!

Herodotos

Det nya betygssystemet

Det är en del kritik mot det nya betygssystemet. Jag har arbetat som lärare i gymnasiet sedan 1998 och upplever den nya gymnasiereformen och betygssystemet som välgörande för skolan och min arbetssituation.

Men det finns brister i hur huvudmannen, kommunerna, genomfört och prioriterat de statliga reformerna. Ofta har lärarna inte fått tid eller möjlighet att ordentligt lära sig det nya systemet.

Sedan får väl varje kollega i ärlighetens namn själv svara för hur väl hen förberett sig för det nya. Möjligheter har funnits. Skolverket har erbjudit utbildningar och har digitala instruktioner som varje skola och enskild lärare kunnat ta del av.

Här följer ett exempel på hur jag själv arbetar. Jag utgår i exemplet från gymnasiekursen Historia 1b som är den ordinarie historiekursen på 100 gymnasiepoäng och som i normalfallet sträcker sig över ett år.

I kriterierna för betyget E förekommer termerna översiktligt, viss säkerhet, enkla slutsatser och viss källkritik.

I kriterierna för betyget C: Jämför, tolkningar, att eleven motiverar sina argument, uttrycker sig utförligt och välgrundat om förändringsprocesser.

I kriterierna för betyget A betonas förmågor som utförligt och nyanserat, att eleven motiverar sig, och med säkerhet använder begrepp samt tillämpar olika källkritiska metoder.

Dessutom finns mellansteg i betygen B och D för de fall i vilka det inte är helt tydligt vilket betyg eleven i slutändan når. I det gamla systemet jobbade jag ofta med plus eller minus i bedömningsanteckningarna under kursen som man i slutänden vägde ihop. Det är ju ett mer osäkert system.

Inga av förmågorna som omnämns i det nya betygssystemet kan man förutsätta att eleven har innan kursen är färdig utan de uppnår, eller visar att de behärskar, dessa under kursens gång.

Jag låter eleverna inledningsvis läsa både kursmål och betygskriterier. Jag uppmuntrar till diskussion kring svåra begrepp eftersom det är viktigt att eleven förstår vad som står. Därefter får eleven i uppgift att sätta upp ett eget betygsmål och ett färdighetsmål.

Efter varje uppgift under kursen har jag ett samtal med varje elev där vi jämför det aktuella resultatet med det satta slutmålet. Hur ligger eleven till? Hur går vi vidare? Vilka förmågor saknas eller kan eleven kanske höja sin ambition? Vilket stöd behövs?

Jag försöker hjälpa eleven att se sina styrkor och svagheter, sätta resultat i relation till övriga ämnen och sitt liv utanför skolan så att även värden som balans och personlig hållbar utveckling prioriteras.

Det är inte svårt att konstruera uppgifter som på olika vis mäter de förmågor som eftersträvas i betygssystemet. Förstår inte en elev vad som menas med utförligt och nyanserat så tycker jag för min del inte att det är svårt att förklara det.

Ett sätt är att arbeta med matriser: alltså att i samband med en uppgift ha med en liten faktaruta som talar om vad som ska vara med för ett visst betyg.

Ett prov inom epoken Medeltiden kan se ut så här:

Mål som berörs helt eller delvis i detta prov

Eleven skall känna till grundläggande drag i den historiska utvecklingen

Eleven skall förstå innebörden av vanliga epokbegrepp och andra centrala historiska begrepp

Eleven skall kunna analysera historiska problem och tolka orsakssammanhang bakom historiska förändringsprocesser

1. När, ungefär, inföll Medeltiden i Europa och Sverige?

2. Hur skulle du övergripande vilja beskriva Medeltiden?

3. Vilka olika lagar fanns det i medeltida Sverige? Redogör kort för deras olika funktioner? Varför är det viktigt med lagar?

E/D Kan utvecklas
Du har koll på de flesta begrepp. Du saknar eller har feltolkat flera begrepp.
Du förstår hur olika delar och begrepp hänger samman. Du kopplar inte ihop grundläggande delar och begrepp.

4. Hur och varför uppstod Kalmarunionen? Vilka blev konsekvenserna?

5. Beskriv och förklara hur det medeltida feodala samhället var uppbyggt och fungerade. Jämför också feodalismen i Frankrike med den i England. Diskutera skillnaderna.

C/B Kan utvecklas
Du använder centrala begrepp och kan sätta in dem i sitt korrekta sammanhang. Det saknas centrala delar/begrepp.Du kopplar ihop olika delar/begrepp felaktigt.
Du redogör för större historiska sammanhang och visar på orsak och verkan. Det blir mest lösryckta sammanhang utan tydlig röd tråd. Det saknas förståelse för hur delarna hänger samman.

6. På lektionerna har vi arbetat med Romerska imperiet, Kalmarunionen, Hansan och EU. Diskutera likheter och olikheter mellan dessa samt formulera ett (kort) ställningstagande om Europas framtid under din livstid. I svaret använder du begrepp som union, imperium, statsbildning, handel, nationalstat och gräns.

B/A Kan utvecklas
Du uppvisar insikt och god förmåga att analysera historiska sammanhang i dina resonemang.Du visar goda kunskaper. Redogörelserna blir alltför beskrivande.Resonemangen är inte tillräckligt underbyggda. Det saknas eller finns få ansatser till analyser.
Du uppvisar goda färdigheter genom att lyfta perspektiven på olika sätt. Det saknas eller finns få ansatser till att utveckla perspektiven.Kunskaperna omsätts inte i självständiga tolkningar. De överförs inte heller till andra sammanhang.Jämförelsen kan utvecklas eller saknas.

Eleven kan tydligt se vilka frågor som måste besvaras för att nå en viss nivå. Det är lätt att diskutera resultatet efteråt.

Nu mäter ett sådant här prov enbart individuell skriftlig förmåga. Andra sätt att examinera måste också ingå i en kurs. Skriva vetenskapligt arbete med problemformuleringar, källkritik och analys, muntliga framställningar, att arbeta enskilt och tillsammans med andra exempelvis.

I slutändan handlar det om hur lång tid eleven behöver. I min kurs kräver jag att alla elever kommer på lektionerna. Men alla elever behöver inte göra alla uppgifter. Det beror på målsättningen.

Är målsättningen A fortsätter jag att ge eleven olika typer av uppgifter tills vederbörande klarat att exempelvis uttrycka sig utförligt och nyanserat samt tillämpat olika källkritiska metoder.

Samma sak gäller för alla betyg, givetvis.

Ibland går det, ibland inte. Ibland räcker tiden inte till och ibland bestämmer sig eleven själv för att ett annat betyg än det man från början siktade på är fullt rimligt. Ingen klagar eller känner sig främmande för det slutgiltiga betyget.

Så vitt jag förstår finns det heller inget som motsäger att en elev som nått D-nivå på en uppgift i slutändan ändå kan nå högre slutbetyg. Ofta handlar det alltså om tid – så länge det finns tid kan en elev kämpa på för att nå sitt mål medan andra kan slippa vissa uppgifter eftersom de redan nått målet.

(I mina ämnen finns, tack och lov, inga centrala prov vilket är en viktig skillnad).

Tid är något som vare sig elever eller lärare har i en skola där resurser skärs ner. Tar man bort specialkompetenser, lägger ut mindre tid på schemat till varje kurs och låter lärare undervisa i fler kurser minskar tiden läraren har  för varje elev och elevernas möjligheter att nå högre betyg minskar.

Det är här problemet ligger. Inte är det något större fel på den nya gymnasiereformen eller betygssystemet, inte.

akuten/avslutning/Erasmus

Har du någonsin besökt en akutmottagning under press? Om inte så rekommenderar jag att prova det.

En kollega gjorde så samma kväll som mösspåtagningen (en relativt ny ritual sedan tiotalet år, en tradition som har sitt ursprung på universitet och högskolor runt om i landet och som därefter spridit sig till gymnasium) gick av sin stapel här i stan.

Jag har också besökt sjukvård och sociala myndigheter när trycket varit högt. Man imponeras. Och man tonar ner sitt eget yrkesrelaterade smågnäll till förmån för en i lika delar generad och imposant tystnad.

Det är inte roligt på akuten dessa gånger. Där råder fullt kaos. Det kommer in ungdomar som måste magpumpas, det utbryter slagsmål, gråt och elände, människor kräks på golvet, flaskor krossas.

Och vilka är det som får städa upp och organisera kaoset? Sjuksyrrorna, så klart.

Nu skulle jag kunna gå på om föräldrars respektive skolans ansvar och annat som hör sammanhanget till. Men det gör jag inte. Jag nöjer mig med att konstatera att så länge staten har kostnader och ansvar för konsekvensen av droger så har också staten rätt att reglera förekomsten.

Som kontrast, och eftersom jag vet att någon säkert på grund av det jag skrev ovan ändå redan ser mig som moralist, tar jag och drämmer till med Erasmus av Rotterdams bok från 1530 med den svenska titeln; En gyldenne book om unga personers seders höffweligheet.

Denna bok var standardlitteratur från 1571 års skolordning och lästes (på latin) i skolorna. Här är ett utdrag (jag har moderniserat språket och stavningen lite):

Utur näsan skall intet snorens överflöd hänga (…).

Att tala genom näsan är löjligt, ty sådant hör trumpetare och elefanter till.

Man ska sig väl renlig hålla, dock inte som pigor sig bepryda. Man ska också vara utan gnetter (lössens ägg – min anmärkning) och löss. Att klia sig i huvudet i främlingars närvaro är ohövligt.

Att hålla sig är skadligt, att i enskildhet låta sitt vatten är hövligt. En yngling skall inte släppa väder bland andra utan hövligen hålla sig om han inte därigenom blir sjuk. Kan han komma avsides skall han släppa väder i ensamhet, om inte, då må han, efter det gamla ordspråket, det med hosta överhölja. 

Man bara måste älska Erasmus.

Kärleken måste också omfatta de samhällets hjältar som återfinns på valfri akutmottagning under studentnatten.

Salig mor sa till mig i min ungdom, när hon förstod att jag smakat starkt, att en gentleman vare sig äter eller dricker mer än att han behöver besvära någon.

Lite ålderdomligt, kanske, men mer än väl tillämpbart här i tillvaron.

Salig mor var sjuksköterska. Och en hjälte. Hon sitter alltid på min ena axel och viskar i mitt öra. På den andra sitter Erasmus och viskar lite, han med.

Luther hänger väl och dinglar i svansen gastande sina mindre kända ord: Den som inte gillar vin, kvinnor och sång förblir en narr sin levnad lång.

Han har väl egentligen aldrig varit helt tidsenlig, den där Luther.

Erasmus

Vi hade far på middag i går. Det är alltid uppiggande.

Bland annat fick jag lära mig att farmor köpte ett piano och lät sina 4 barn ta pianolektioner till övriga Bodens ogillande. Det gick ju an på den tiden man hade pianister på biografernas stumfilmer menade byborna. Men vad ska det tjäna till nu (när ljud finns på bio)?

Far uppmanade mig också att tala om för skolöverstyrelsen att det finns många barn och ungdomar som lider av fetma och övervikt varför fler aktiviteter på raster, och mer idrott på schemat, måste prioriteras.

Skolöverstyrelse! Betrakta dig som apostroferad.

Hasses Hörna

Hasses Hörna

I juni 1984 slutade jag sexan på Södra skolan och min gamle mellanstadielärare Olle Larshans läste sin mycket framsynta dikt om mig. Någon månad tidigare hade min blivande högstadielärare Hans Frödin besökt min klass. Han var, och är fortfarande, en hedersman av den gamla skolan begåvad med en oerhört stor portion bildning.

Stolt kom jag en gång på lektionen viftande med fars favoritförfattare Eyvind Johnsons mästerverk (han är från Boden precis som far) Strändernas svall på svensktimmen efter att Hans sagt att ”Eyvind, det är något annat det.” Hans berättade också att när han började arbeta som lärare 1969 hade han hemmafru och köpte villa. Förutom det uppenbart otidsenliga i detta så säger det också något om löneutvecklingen för lärare från 1960-talet till i dag.

Hösten 1998 började jag på det som var tänkt som mitt första jobb på Harladsbogymnasiet i Falun. Jag tänkte att jag flyttar hem ett tag, innan Malin var färdig på universitetet, och tar hand om far. Jag är fortfarande kvar. Vilket beror på mina första tio år i yrket. I mitt blivande arbetsrum fanns Hans Frödin som numera arbetade på gymnasiet. Han tog mig gott emot. På grund av Hans stora humanism, personlighet och av respekt för hans lärargärning i största allmänhet, döpte vi rummet till ”Hasses Hörna”. Rummet kom att heta så långt efter att Hans pensionerat sig, ja faktiskt ända tills för två år sedan då man byggde om skolan och rummet rent fysiskt försvann.

Hasses Hörna blev snabbt en institution på skolan. Och vi som tidvis eller över tio år samarbetade med varandra där i rummet var:

Pontus, lärare i svenska/historia. Med stort hjärta och ett engagemang utöver eljest klev han in i Hörnan året efter mig. Pontus har ett stort rättspatos och reagerar hårt och snabbt på sakernas tillstånd. Passion är det första jag kommer att tänka på när det gäller honom. Men passion är också kostsamt för själen. Därför är det kanske inte så konstigt att han istället för läraryrket valde att följa sin dröm. Först blev han den busskörande svenskläraren. Sedan krögare. Därefter återvände han till katedern.

Nästa person var bodensaren Joel, lärare i svenska/historia. Han hade inte heller tänkt att stanna så länge. Med stark integritet och en bildning fullt i klass med Hasses blev han snart en självklar del i Hörnan. Mest berömd blev Joel när han lyckades ge en grupp elever från Fordonsprogrammet självförtroende nog att delta i en elev-kabaré där estetelever normalt dominerade. Joel har visat sig vara en lika bra, kanske bättre, Skolledare som lärare. Han väljer nu att göra en omvänd Fredrik-resa i Faluns skolsystem: Haralsbogymnasiet-Lugnetgymnasiet-Västra Skolan…fortsätter han till Södra är han i mål. Joel är också känd i världen utanför skolan som bestigare av världens toppar. Jag är glad att han fortsätter, trots allt. Ledare av hans dignitet behövs i skolvärlden.

Åke, den till det yttre så kärve Idrott/matematikläraren, pekar ofta med hela handen. Åkes tålamod är fantastiskt åtminstone vid en jämförelse med undertecknad. Viljan att förändra hela utbildningar och inte bara stirra sig blind på det egna lilla är utmärkande. Medborgarförslag och andra idéer har ofta kommit från honom. Åke är tillsammans med undertecknad den ende som fortfarande är kvar i Falu Gymnasium. Dock inte i samma arbetsrum. Men ändå: det känns tryggt. Jag tycker han borde bli politiker, han vore en stor tillgång för demokratin och det parti han nu skulle välja, men han är ovillig. Numera återfinns han på Högskolan.

Johan, lärare religion, samhällskunskap, och jag har många beröringspunkter genom att vi delvis undervisar i samma ämnen, våra studier i Uppsala och många gemensamma bekanta. Johan är riksspelman och känner också han stort för sin omgivning. Det är roligt att svinga en bägare med honom och jag tycker det är synd att han inte fortsätter sitt fackliga engagemang. Förutom pendlingen från Rättvik har även Johan tröttnat på sakernas tillstånd och sagt upp sig. En stor förlust för Falu Gymnasium.

Nästa person är den godmodige Leksingen Jonas, svenska och samhällskunskap, alltid med ett leende i mungipan och begåvad med ett skämtlynne som verkligen tilltalar undertecknad. Särskilt roligt var att hålla liv i den gamla konflikten mellan syntare och hårdrockare från mitten på 1980-talet. Jonas var pudelrockare då jag lyssnade på Kraftwerk. Jonas gjorde sig snabbt känd som den lärare på skolan som undervisat på flest program. Han hade bitvis relativt tunga tjänster men fortsatte likväl le. Att han tillslut valde att sluta pendla och arbeta hemma i Leksand är kanske inte så märkligt.

Musikläraren Craig, filosofi, religion, musik, gav mig betyget 4 i musik på högstadiet. Därför låg han ju bra till redan från början. Jag gillar honom också som en person som alltid gått sina egna vägar och på grund av de intressanta perspektiv han genom sin bakgrund som amerikansk invandrare kan ge sakernas tillstånd. I går avtackades han med avgångsvederlag.

Vi i Hasses Hörna gillade tillvaron. Skolledningen litade på oss. Vi litade på varandra. Det var en positiv och bra tid. Eftersom vi ville vara tillgängliga uppmuntrade vi eleverna att komma in till oss närhelst de önskade och utan störande knackningar på dörren. Det medförde att det till vårt arbetsrum dagligen kom en strid ström av elever. Alla samtal skedde öppet. Var samtalet privat eller känsligt, eller om man behövde arbeta i lugn och ro, gick i så fall den personen till ett annat rum.

Arbetsrummet var en social plats där vi tidvis hade ett minipingisbord eller hockeyspel uppställda. Pausen, vilan och samtalet måste få tid. Även elevsamtalet måste få tid, plats och utrymme. Detta öppna klimat medförde att vi automatiskt tog del av varandras elevdiskussioner, bedömningar, handledningar och problem. Det fanns ingen prestige eller stolthet och vi hjälpte ofta varandra. Antingen direkt i själva samtalet eller efteråt. Vi diskuterade allt, högt som lågt. Problem och händelser i skolan, i samhället eller rent privat. Vi var olika individer med olika åsikter, intressen och liv. Vi blev ett starkt kitt. Vi blev mer än kollegor –  vi blev vänner.

Även om vi inte umgås dagligen och stundligen upplever iallafall jag för min del en trygghet i dessa människor. Ett sådant här klimat uppstår inte hursomhelst. I synnerhet inte om man packar lärartjänsterna, spar resurser eller tar bort tid för förberedelser eller efterarbete. I takt med kommunala besparingar slits kollegiet ner, goda klimat förstörs, glädjen försvinner och duktiga och engagerade lärare slutar.

För egen del ser jag ännu framtiden an. Jag kan inte riktigt se vad jag annars skulle göra. Det är lärare jag är. Var eller hur är dock en annan fråga. Från och med i dag sitter ingen ur Hasses Hörna längre i samma arbetsrum. Själva rummet är som nämnts rivet och ombyggt. Det var inte bättre förr. Dock är det förflutna viktigt. Jag har utvecklats mycket genom dessa människor. Jag hade inte varit den lärare jag är i dag utan dem.

Men jag har också utvecklats som människa tack vare Hasses Hörna. Detta är min första prioritet när jag ger mig in i nya saker: att lära känna nya människor. Det har jag med råge lyckats med härvidlag. För den nostalgiskt lagde vill jag komma med lugnande besked. Hasses Hörna finns kvar. Som middagssällskap. Tyvärr kommer du aldrig att bli inbjuden.

Gutår!

Jante/stålar/ödmjukhet

Jante/stålar/ödmjukhet

Jag funderade en god stund över om jag verkligen borde publicera mitt förra blogginlägg.

Sannolikt hade jag inte gjort det i fall eleverna i utvärderingarna sågat mig längs fotknölarna. Men ändå. Ska man inte får vara stolt och glad över ett väl lyckat värv? Och nog förekommer det olika former av kritik också.

Jag har fått lite olika kommentarer på mina utvärderingar genom åren. Det finns kollegor som menar att utvärderingar inte är något annat än en popularitetstävling. De mäter ingenting av kvalitén på utbildningen.

Låter inte det som en tröst för tigerhjärtan? Fast något märkligt blir det ju att jag ska utvärdera mitt eget arbete genom att betygssätta det. Men det är en annan diskussion.

Jag landade i att jag ville publicera inlägget ifråga eftersom jag verkligen gillar mitt arbete. Att få vara lärare på gymnasiet är faktiskt allt jag önskar få ut av mitt yrkesrelaterade liv.

Den insikten har jag landat i efter att ha försökt mig på en halvdan politisk karriär. Där har jag inte till tillnärmelsevis lyckats lika bra. Tvärt om, kan jag ju säga till den som trots allt tycker att mitt förra inlägg stinker av självgodhet och skryt.

Nu spelar ju det ingen roll eftersom jag ser mitt arbete är fantastiskt. Egentligen kanske det är detta allt kokar ner till: kan du älska det du arbetar med blir du sannolikt rätt så framgångsrik.

Nu är detta emellertid inte samma sak som att påstå att allt är bra med mitt arbete.

Men jag gillar verkligen att vara lärare. Att jag inte får betalt efter prestation kanske man helt enkelt får leva med. För jag menar: hur mycket tjänar en sjuksköterska? När du, eller någon anhörig, är svårt sjuk vem vill du träffa:

1. …en person som vet att berätta att apropå Franska Öppna så var Roland Garros en fransk flyghjälte från första världskriget eller att piptobaken Hamiltons blandning uppfanns av greve Gilbert Hamilton under samma krig.

2…en sjuksköterska.

Eleverna säger att de nästan aldrig har, eller har haft, kontinuerliga samtal med sina lärare. Det förefaller mig lite märkligt. Jag har 3-7 standardiserade samtal med varje elev på 100-poängskurs.

Nej, jag säger inte att jag är bättre än andra lärare härvidlag bara att detta arbetssätt är naturligt för mig genom den nya läroplanen och betygsskalan.

Jo, jag måste ta tid från lektionerna till detta men vad är det som säger att studier måste bedrivas i föreläsningsform? Och det är trots allt kommunen, inte staten, som bestämmer hur mycket lärarledd tid som ska schemaläggas eller hur många olika kurser en lärare ska ha i sin ordinarie tjänst.

Det är mycket skriverier i tidningarna om hur otydliga betygskriterierna är. Jag förstår inte det. Jag tycker att det nya betygssystemet är enkelt att arbeta med och har förenklat bedömningen. Men man får ta sig tid att tillämpa och konkretisera dem ordentligt.

Exempelvis genom att ge eleverna bedömningsmatriser till varje uppgift och ha ett samtal med dem efter att den är genomförd och bedömd.

(Nu blir jag väl relativt snabbt avfärdad som regeringens kreatur eftersom jag är medlem i FP. Men detta är min professionella uppfattning som man får ta som den är. Det är förresten synd att skolan är så politiserad.)

Jag fick hedersuppdraget att vara konferencier på studentlunchen. Det var kul. Den Änglaljuva tycke insiktsfullt att det väl skulle bli roligt för mig att få en timme med en publik och mikrofon. Hon känner mig.

MDP-kvartetten underhöll för att sätta lite stämning.

Efter att alla fina stipendier var utdelade tog jag mig också friheten att hylla odugligheten, pausen och det skingrade sinnelaget som en god grund för stor utvecklingspotential och humanism.

Vidare nämnde jag i förbigående att ett substantiellt tips för det kommande livet är att det ibland kan vara svårt att hitta French Earl Grey därute. Blandar man Mango och vanlig Earl Grey så – et Voila! – har man den franska varianten.

Gud bor i detaljerna.

Jag gav till slut studenterna mitt sedvanliga tips: det enda ni behöver berusa er av är livet, kärleken och kulturen.

10418195_10152270993073073_7692617251662250629_n
Inför studentlunch

Men okej. Ser man less is more med betydande inslag av Jantelagstiftning som norm är måhända ödmjukhet inte min paradgren. Icke desto mindre är jag är stolt över att jag är bra på det jag gör. Detta är inte samma sak som att hävda att jag är ofelbar eller att alla andra är idioter.

10443609_10152938877084148_1757936454260325070_n
Han ÄR faktiskt Sveriges bäste kemilärare!

Med det sagt avslutar jag med ett citat från året som får illustrera varför jag gillar mitt arbete så mycket.

Fredrik har fått mig att tro lite mer på mig själv. 

Utvärdering 2014

Utvärderingen har skett digitalt i år. Det var tyvärr svårt att få alla elever att göra utvärderingen, ungefär 1/3 lät bli, men å andra sidan är det ungefär så många som brukar lämna in innehållslösa/blanka analoga utvärderingar.

Det enda jag funderar lite över i år är den känsliga frågan med känt politiskt engagemang kontra skola. Det kommenterade jag lite särskilt, se nedan.

Man får väl hoppas att arbetsgivaren är nöjd. Åtminstone är jag det, själv. Och som det verkar även eleverna.

Jag tycker, helt seriöst, att de reformer regeringen genomfört på många sätt underlättat mitt arbete. Däremot har de kommunala besparingarna slagit hårt mot skolan varför jag verkligen hoppas på en statlig skola i framtiden.

Må den som vill ta del av detta. Personal i Falu kommun kan själva logga in här och kontrollera uppgifterna och läsa utvärderingarna i sin helhet.

Här är hursomhelt några intressanta saker från året:

 

Kommentar: Jag brukar uppmana eleverna att själva läsa kriterier och därefter formulera ett mål med kursen. Vi diskuterar detta mål och följer upp 3-5 gånger under läsåret. Det verkar som eleverna faktiskt har koll på betygsstegen. Dock tar ju detta arbetssätt tid från ämnesstudier, något som inte är helt optimalt. I synnerhet eftersom tendensen är att mindre tid schemaläggs 87% av en 100-poängskurs. 

 

 

Kommentar: Även om jag inte tycker att denna standardfråga är särskilt väl utformad så känner jag att här måste jag tänka till ordentligt inför nästa läsår. Klar utvecklingspotential. 

Spridda elevkommentarer:

Jag tycker att Fredrik har varit en briljant lärare! Jag har haft bra kontakt med honom genom kursen om hur jag ligger till och vad jag behövt göra för att nå ett rättvist betyg! Genomgångarna har varit innehållsrika och nyttiga för kursen! Bättre än att sitta och läsa i en tråkig bok! Väldigt kul med en lärare som verkligen visar sin kunskap och kärlek till ämnet!! 

Han är en av dom bästa lärarna jag haft. Det är rätt fascinerande hur han kan få en klass att lyssna sista timmen på en fredag om anledningarna till första världskriget.

Han är en frisk fläkt i sina bästa år med en humor som får alla att dra på smilbanden (uppåt, inte nedåt). Utlärandet är fantastiskt och uppgifterna är mångsidiga (bred blandning) och han tar sig an eleverna på ett bra sätt, då de får känna sig som faktiska individer som han respekterar och förstår. Det är det inte alla som gör och det är mycket positivt! 

Man är mer villig att lyssna på en lärare som har lite humor och känns avslappnad & ledig i allt hen tar sig för med. Att läraren klär sig väl och har trevlig musik smak är också ett plus.

Jag har haft otroligt roligt och har utvecklats inom mycket!

Kursen har absolut varit en av de bästa och mest intressanta kurserna under min gymnasietid, mycket på grund av en engagerad, kunnig, inspirerande och rättvis lärare. 

Det har varit mycket variation mellan uppgifter och det har varit kul. Jag har lärt mig bra sätt att lära mig på och hur man samarbetar bra i grupp, detta kan jag även använda mig av i andra ämnen. Jag tycker även att det har varit skönt att vilka inlämningssätt man använt har varit ganska frivilliga och att its inte har varit nödvändigt (eftersom det inte alltid funkar). Att vi fått veta saker genom Facebook har funkat väldigt bra då de flesta är på Facebook och då får man veta information snabbt.

Riktigt intressanta genomgångar, som ibland blir lite mastiga. man kanske inte kan ta in all undervisning pga. ord man inte riktigt förstår, att det går snabbt och dylikt. Skulle kunna bli ännu bättre om eleverna bjöds in mer till diskussion! I stort en intressant kurs och en spännande lärare!

Den har varit rik på olika instuderingsformer! En riktigt bra blandning utav skriftliga inlämningar, tal, diskussioner samt grupparbeten. Det har funnits ett sätt för alla.

Det har varit väldigt tydligt vad syftet med kursen är och vad som krävs för att nå det önskade betyget. Detta har följts upp med samtal och handledning på ett mycket bra sätt. 

Min lärare har brytt sig mycket om mina mål och hur de ska nås, vilket jag tyckt känts bra och tryggt.

Hanteringen av kursmål satte vi upp med läraren . Läraren gjorde sitt bästa för att få oss att uppnå dom målen och det var jättebra att få kontinuerlig uppdatering på vart man ligger i ämnet och vad man skulle göra för att nå sitt egna mål. 

Lite mer konstruktiv kritik även för högpresterande hade varit bra.

Jag tycker att det har funkat bra! Vi har tydligt haft det framlagt vad man ska göra för att få ett visst betyg och med jämna mellanrum fått veta vad vi bör göra för att nå önskat betyg.

Jag tycker att året varit givande men samtidigt svårt och en utmaning. 

Vi har fått tillgänglighet till kursmål och betygskriterier, så möjligheten till att granska dessa har funnits under kursens gång. Egna mål utformades tillsammans med läraren tidigt på läsåret. Detta har delvis hjälpt till med att nå det önskade betyget. Det kunde dock ha varit bra att få ta del av den exakta formuleringen av det egna målet, inte bara muntligt, utan även skriftligt.
Jag kunde faktiskt ha önskat fler uppgifter att göra. Den flexibilitet som tillämpats har väl varit möjlig då långa tidsspann för uppgifterna funnits tillgodo. Personligen måste jag medge att jag föredrar korvstoppning vilket jag vet att läraren själv inte är en beundrare av. Det krockar något i synen på undervisningen därmed.
Har fått fantastiskt bra stöd och handledning under hela kursens gång och har fått hjälp att nå dit jag ville både kunskapsmässigt och betygsmässigt. Tycker att betyget var rättvist. 
Fredrik är väldigt duktig på att informera och tala. Han pratar med bra varierande tonläge som gör att man orkar lyssna länge. När man frågar frågor får man utförliga svar och bra förklaringar om man undrar något om uppgifter etc. Fredrik har varit en superbra lärare genom Historia 1B och jag vill gärna ha honom i religion i trean!
Fantastiskt bra! Kunnig, inspirerande, motiverande och rolig! 

Han är mycket kunnig i det han pratar om, men han kan även erkänna när man frågar om något att han inte är helt säker och kommer tillbaka med ett svar när han har kollat upp hur det är istället för att försöka hålla upp en fasad av att kunna allt och komma med falska påståenden som många lärare gör.

Han lär ut på ett väldigt intressant sätt som gör det lätt att lyssna på under en lång lektion. Han inspirerar en till att vilja lära sig mer. Man märker att han brinner för ämnet vilket är ett plus!

Fredrik har varit en mycket rättvis , ordentlig och gett mig mycket under året. Han håller genomgångarna bra så att man lyssnar , ger en hjälp om man behöver och vet elevers bästa. Alltid funnits till hand och förstått en.

Fredrik är hjälpsam och väldigt peppande. Ibland lite för ”smart” och lär ut med ett högskolenivå språk, han kan ibland prata med oss elever som vi vore lika smarta som han (vilket vi inte är eftersom han ska lära oss saker) 

En av de bästa lärarna! Berättar alltid hur läget ligger till, hjälper till med bra upplägg om det är lite tufft. Förstående. Som tidigare nämnt känt mig lite pressad ibland, det beror väl dock lite mer på höga krav på en själv som sedan bekräftas mer av vissa lärare än andra. Gav bra resultat i slutändan. Mycket nöjd med Fredrik over all, iallafall.

Pedagogisk, mycket trevlig och villig till att hjälpa sina elever att nå deras önskade studieresultat. Han förklarar tydligt vad som behövs att utvecklas och förbättras samt är han en entusiastisk lärare.

Jag tycker att han är en otroligt bra lärare och han är respekterad av alla i klassen. Han är bra på att lära ut.

Jag kan känna att det blir lite vinklat ibland även fast du är tydlig med att det är dina åsikter och uppmanar oss att tänka själva. Men jag tror att vi elever tar åt oss mycket, speciellt av lärare, då ni är förebilder för många. Därför tycker jag att man ska försöka uttrycka sig så neutralt som möjligt. En åsikt som jag dock tycker att alla lärare borde uttrycka, som Fredrik gör, är ställningstagande mot rasism.

Passionerad, engagerad och kunnig är tre ord som jag tycker sammanfattar honom bra. Däremot ogillar jag av principskäl de otaliga politiska insparken som gjorts. Jag anser att en lärare ska vara fullt opartisk, objektiv och neutral precis som läroplanen föreskriver.

Han är en mycket bra lärare, förstående och har bra humor. Bra politiska åsikter med. 

Jag tycker Fredrik kan vara mycket nöjd med sig själv och det arbete han gjort. Jag upplever honom som engagerad och ambitiös när det kommer till sitt arbete. Om inte annat så visar resan till uppsala detta. Betygsättning och bedömningar kändes också mycket bra. Fredrik tycks enligt mig utan tvivel ha varit objektiv och inte favoriserat elever (vilket jag tycker att många lärare gör omedvetet). Hjälp har funnits då det funnits behov för det. Jag vet att någon eller några klasskamrater tyckt att det förekommit för mycket egna åsikter, men jag tycker att det har varit tydligt när dessa uppträtt. Därmed så tycker jag att dessa snarare bidragit till att göra lektionerna bättre snarare än sämre. Dessutom så håller jag inte med i dennes eller deras påstående från första början. Sammanfattat, så är jag mer än nöjd med Fredrik som lärare. Och uppmanar honom till att göra ett fortsatt bra arbete.

Kommentar: När elever frågar efter min åsikt svarar jag men är tydlig med att det är en åsikt. Jag säger också, apropå källkritik, att jag är socialliberal och medlem i FP. 

Tycker Fredrik är den bästa läraren jag har haft inom allt. Han är extremt påläst inom ämnet och förmedlar relativt bra, pratar lite ”grekiska” ibland då man inte alls förstår.. 🙂 Annars är han väldigt bra och han uppmuntrar alltid en att göra sitt bästa och hjälper gärna till.

En av de bättre lärarna jag har haft! har aldrig mött en person som kan prata och lära på det viset han gör. Han har visat intresse för eleverna och verkligen velat hjälpa till. riktigt bra!!

Läraren är väldigt pushande(vill att man ska satsa på höga betyg) Vilket är kul. (Finns inte många sådana lärare tyvärr) Jag har fått hjälpen för att kunna nå mitt betyg.

För mig är det väldigt svårt att sitta still och bara lyssna väldigt mycket så för mig så har lektionerna varit väldigt långa och jobbiga så jag hade velat haft lite mindre prat.

Jag tycker verkligen att några av de mest intressanta lektionerna att gå till är historielektionerna på ”föreläsningarna” har varit väldigt intressanta. Jag tycker inte heller att det gjort något att de har varit långa, då jag velat lyssna på det som sagts.

Fredrik har fått mig att tro mer på mig själv.

Jag är nöjd med betyget och jag har även fått uppmuntran och möjlighet att sikta på högre, men jag nöjer mig på den nivån det slutade på.

Lektionerna har varit värdefulla, varje gång en har gått ifrån en lektion med Fredrik Adolphson så har en lärt sig något nytt!

Obehörig lärare sökes!

Jag har hamnat i en lite besvärlig situation. Jag antar att det hänger ihop med att lärare nu avpolletteras i jakten på sparade kronor. Problemet: eventuellt måste jag undervisa i ämnen där jag är obehörig.

För att få kunskap om sakförhållanden ringde jag Lärarnas Riksförbund.

Som det visar sig finns det ett kryphål i lagen. Arbetsgivaren får beordra personal att undervisa i vad tusan som helst om man anser att hen är det bästa alternativet. Man är då även behörig att betygssätta eleverna (förutsatt lärarlegitimation) samt göra det bästa av situationen.

Samtidigt bryter man mot skollagen om man anställer obehöriga lärare.

Anledningen till att Björklund drev igenom reformen om lärarlegitimation var för att vi i Sverige har haft, och fortfarande har, en stor andel obehöriga lärare. Många kvackare har det varit – några säkert mycket duktiga och begåvade – men alltså i varierande grad obehöriga.

Det finns olika nivåer i Dantes helvete. Jag skulle sannolikt klara kurser i filosofi eller kulturhistoria bättre än som lärare i matematik.

Min lärarlegitimation ger mig rätt att sätta betyg. Att låta mig undervisa i ämnen jag inte är behörig i är ett brott mot skollagen.

Skolminister Jan Björklund har öppnat för att legitimerade lärare enbart ska kunna sätta betyg i de ämnen de är behöriga i. Men det beror ju på hur det går i valet om det blir verklighet.

Enligt Lärarnas Riksförbund har oppositionen inte uttalat sig om detta. Det vore verkligen bra att få ett besked i den frågan tycker jag som yrkesmänniska. Som Folkpartist ser jag ett mönster.

Jag framhärdade samtidigt som jag la mig på 4-åringens nivå i samtalet med Lärarnas riksförbunds medlemsjour: Vad ska jag göra då? Jag vill ju inte undervisa i ämnen jag inte är behörig i.

Facket svarade att det inte finns så mycket att göra och lämnade rådet Slingra dig så mycket och professionellt du kan.  

Undrar förresten om skillnaden mellan begreppen samtalsdialog respektive dialogsamtal ingår som en del i rektorsutbildningen?

Idag känner jag mig lite nedslagen igen. Jag är lärare. Alltså är jag en ekonomisk belastning.

Borkmans punkt

Jag har just, för året, avslutat undervisningen om Förintelsen.

Och som vanligt är jag helt slut efteråt. Man går liksom all in därvidlag. Det är tungt och man måste vara alert. Det tar tid att återhämta sig. Efteråt vill jag bara sova.

Ett sätt att närma sig ämnet är att se på 1900-talet ur ett större perspektiv. Som det korta århundradet. Alltså: händelserna som i allt väsentligt kategoriserar mitt århundrade inträffade mellan 1914-1989/1991.

Nazismen och dess konsekvenser är högaktuellt just nu. Nazisterna marscherar igen. Detta ger självfallet ämnet en extra laddning samtidigt som mitt ansvar ökar.

Vi har den senaste tiden rört oss från den ideologiska grunden i nazismen via Förintelsen fram till vår egen tid.

Virtuellt har vi vandrat i koncentrationslägren, följt offren  in i gaskammaren och försökt se världen genom en nazists ögon. Vi har funderat över offer, bödel, skuld och lärdomar.

Vi har återvänt till nuet och hört Åkesson argumentera, diskuterat intervjun med företrädaren för Svenskarnas Parti, försökt hitta andra sätt att bemöta nazismen än att sätta hårt mot hårt: detta genom att se utdrag ur filmen Diktatorn, lyssna på svenska kyrkans mäktiga manifestation och Sorans Ismails fantastiska hantering av det hela.

Eleverna har också diskuterat begreppet populism. Begreppet blir extra tydligt i intervjun med nazisten i Mora: de bryr sig om de gamla (vilket alla kan sympatisera med) men vill stoppa all invandring och utvisa alla andra än dem man betraktar som riktiga (nord)européer.

Intervjun är väldigt belysande på det sättet.

Någon gång fick jag frågan om inte en lärare måste vara neutral: det vill säga presentera nazister och populister på samma sätt som alla andra. Jo, kanske det.

Det finns många andra aspekter på den tankegången. Min utgångspunkt är demokrati. Vi lyssnar på nazister, populister och andra. Jag talar om att jag inte delar rasistens världsbild.

Jag talar alltid om i början av kursen att jag är medlem i FP och att man får källkritiskt sila mig genom detta nät.

När jag framför en åsikt säger jag: Detta är en åsikt, inte fakta.

Eleverna får ibland uppgiften att fundera över 1900-talet. Folkmordens historia. Från Armenierna via Förintelsen, Gulag till forna Jugoslavien och Rwanda. Jag kallar uppgiften Borkmans punkt efter romanen av Håkan Nesser.

Begreppet handlar om att varje polisutredning förr eller senare når den punkt då man inte längre behöver mer information för att finna lösningen på problemet. Det svåra ligger istället i att upptäcka när man nått denna punkt.

Vi har nått den punkten i vårt samhälle. Vi vet var höger/vänster-extremismen slutar. I Auschwitz eller Gulag. Vi behöver inte mer information. Frågan är vilka val vi som individer gör när vi står i vägskälet.

De flesta elever är så engagerade och duktiga.

Jag tror på en ljus framtid.

Jag har, av olika skäl, i år gått helt online i min lärargärning. Här ligger min historie-blogg och här den för religion. Välkommen till magister Adolphsons undervisning!

Nästa år funderar jag på att vända på kronologin och börja i 1900-talet och gå bakåt till Forntiden. Har någon synpunkter på det, tro?

Folke Bernadotte

När vi i historiekursen går igenom andra världskriget och Förintelsen uppstår många underliggande frågor. Det handlar bland annat om personligt mod och om att stå upp för sina värderingar.

Sveriges roll under kriget är problematisk. Så efter det uppenbara, vår tämligen undfallande hållning, är det viktigt att också visa på våra goda historiska exempel. Den mest kände är förstås Raoul Wallenberg.

En annan, som är en av mina favoriter och som jag skrivit ett blogginlägg om tidigare, är Svarta Nejlikan.

Men jag brukar även ta upp Folke Bernadotte.

Folke Bernadotte var brorson till den svenske kungen Gustav V och internationellt engagerad i Röda Korset. Under andra världskriget förhandlade han med nazisterna om att rädda judar undan Förintelsen och föra dem till Sverige.

Genom sitt engagemang fick han 1948 FN:s uppdrag att medla i Jerusalem där i stort sett krigstillstånd rådde mellan israeler och araber. Folke föreslog en tvåstatslösning med speciella förutsättningar för Jerusalem på grund av stadens status som religiös huvudstad för tre världsreligioner.

Israelerna ansåg att araberna skulle få för stort inflytande i hela Jerusalem genom planen och upprördes väldigt, för att uttrycka det milt. En extrem grupp (som förövrigt leddes av Yitzak Shamir, en framtida israelisk premiärminister – se nedan) ville därför mörda honom för att stoppa planerna.

Så sker också. Händelseförloppet är tämligen välkänt.

På väg till ett möte i Jerusalem den 17:e september 1948 klockan 17.30 stoppas hans bil vid en vägspärr. Tre män kliver ur en israelisk militärjeep beväpnade med kulsprutepistoler.

Två av dem, Yitzhak Ben Moshe och Avraham Steinberg, skjuter sönder däcken på bilen. Den tredje, Yehoshua Cohen, skjuter Folke Bernadotte och den franske flygöversten André Sérot till döds. Den fjärde medlemmen i gruppen var Meshulam Markover som körde mördarnas bil.

Dagen efter mordet fördömde FN:s säkerhetsråd mordet en feg handling som ser ut att ha utförts av en terroristliga i Jerusalem då FN:s representant fullgjorde sin fredsbevarande insats i det Heliga Landet.

Folke begravdes i Stockholm och hans begravningsvagn drogs av fyrtioåtta scouter. På kistan, som var täckt med den svenska flaggan, låg hans scoutkäpp, rödakorsetmössa och en vit nejlika.

Det fanns inte något tvivel om vilken organisation som låg bakom dådet. Den upplöstes men förövarna greps aldrig. De som förklarades skyldiga blev benådade av premiärminister David Ben-Gurion och vissa till och med invalda i Knesset.

Ytterligare 266 personer lär ha gripits i samband med mordet för att sedan frisläppas utan åtal. Ledare för organisationen var alltså ingen mindre än Yitzhak Yzernitsky, som senare ledde säkerhetstjänsten Mossad och under 1970-talet blev utrikesminister och så småningom premiärminister under namnet Yitzhak Shamir (ovan)

Våren 1949 protesterade Sverige med röstnedläggning, när Israels medlemskap i FN avhandlades.

I ett direktsänt TV-program i Israel 1991 berättade tre av mördarna skämtsamt om mordet. Ett vittne, Hillman, berättade i programmet att han vid ljugit utredningen av mordet. Ett avsnitt ur TV-programmet har visats i svensk TV.

En skog uppkallades till minne av Folke Bernadotte i Israel genom organisationen Keren Kajemet. I USA uppkallades bland annat universitetsbiblioteket på Gustavus Adolphus College efter honom.

Folke var gift med Estelle. Kanske något för vissa som förfasas över en nutida liten prinsessas namn att tänka på.

Både araber och israeler är palestinier. Den religiösa identiteten väger dock tyngre än tusentals år av gemensam historia.

Två folk kräver två stater. Folke Bernadotte föreslog detta redan 1948, liksom den amerikanske presidenten Bill Clinton i början av 1990-talet. Det verkar som en tvåstatslösning på sikt är det enda tänkbara. Och det verkar som Israel just nu är det största hindret för det.

För att knyta ihop detta, lite.

Folke Bernadotte.

Här har vi en kunglighet som verkligen gjorde något. Varför, undrar jag i all min briljans hemma i soffan, gör ni andra Bernadottar inte något? Om inte annat av opportunistiska skäl. För ni är inte så populära längre.

Om jag var rådgivare åt kungahuset skulle jag säga:

Gå ut i världen och delta i den, förvalta Folkes historiska arv. Skänk hus, donera pengar och resurser för misshandlade kvinnor, missbrukare eller ensamkommande flyktingar. Ta er an de mest utsatta.

Och gör det inte via ombud utan kavla upp ärmarna och delta själva.

Om så krävs: ge ert liv.  Så som Folke Bernadotte.

Carl Philip avtäcker monument över Folke

Källor:

NE,

Wikipedia,

Jerusalem biografin Norstedts 2011 837 s. av Montefiore, S

Döden i Jerusalem, Stockholm, l995. 245 s.av Marton, Kati,