Författare: adolphson

Personligt

Respekt, dude!

av adolphson
Det sägs att skillnaden mellan en chef och en ledare är att den första måste man följa och den senare vill man följa. Det kanske är att förenkla, för hur var det med Hitler? Framröstad i fria val, och allt.
Jag har märkt att oppositionen i stor utsträckning riktar sitt missnöje mot framförallt en person: Jan Björklund. Nu är inte jag som bekant heller någon stor beundrare och jag har tidigare redogjort varför jag hellre ser Birgitta Ohlsson på partiledarposten. Men medan jag själv, tycker jag, är nyanserad i min kritik går vänstern till direkta personangrepp.
Det är lite märkligt att Fp-ledaren är en sådan paria när det är Fredrik Reinfeldt som styr landet. Eller när ett parti som KD finns. Eller att man anser att Juholt är utsatt för en smutsig förtalskampanj, han.
Lien slår lite ohämmat därvidlag, kan man tycka. Men detta är inget nytt, både Palme och Bildt får, och har fått, smaka på bittra personangrepp.
Men hur uppnår man en verklig respekt, egentligen?
Jag kommer att tänka på en gammal släkthistoria. Någon i släkten fick en gång tillfälle att vid förra seklets början träffa och prata lite med självaste landshövdingen. Det var så stort för honom att han under resten av sin levnad i officiella sammanhang alltid avslutade saker han sa med orden:

…och då sa Landshövdingen till mig att det är riktigt som herr Adolphson säger, herr Adolphson har alldeles rätt. 

Jag använde nyligen den frasen i mitt påstående att Björklund skulle ha sagt så till mig i fredags för att illustrera att han vid flera tillfällen hänvisade till något jag sagt.

—

Jag minns när jag som nyinskriven Uppsalastudent hade besök av salig mor. Hon var mycket stolt för jag var den ende i släkten, på både hennes och pappas sida, som studerat i stan. (Jag är fortfarande den ende som har examen därifrån).

Jag tog med mor till Café Alma i universitetshusets källare där studenter och lärare vid akademin ofta fikar. Som av en händelse satt ”min” professor där, Stellan Dahlgren, en gentleman av den gamla sort vilken det i dag inte återfinns många på Historicum.

Jag minns blicken av ohöljd beundran och respekt mor gav honom när hon mycket underdånigt hälsade på professorn.

För henne var han en lärdomsgigant, en samhällsbärare, en man inte fick besvära hur som helst. Vilket hon också strängt påtalade efteråt. Så informell jag varit i mitt tilltal gick inte för sig!

—

Förra veckan stod två elever och muckade med varandra på skolan. Smockan hängde lös.

Vet du vad jag kan göra med dig, mannen!? Att du inte skäms, mannen – jag är sexton år!! och så vidare.

Tur att grälet snabbt kunde desarmeras efter utryckning från kollegorna i Hasses Hörna, annars vet man inte hur det slutat.

Arbetsrummet är förövrigt döpt efter superadjunkten Hans Frödin, numera pensionerad. Det är respekt, det.

—

Kanske har Solkungen, Ludvig XIV, ändå kommit längst, världshistoriens övriga diktatorer till trots.
Under en gudstjänst berättas det att prästen i predikan menade att en dag ska vi alla dö. Efter en lätt harkling och höjt ögonbryn från monarken fick gudsmannen korrigera sig till konstaterandet att vi ska nästan alla en gång dö.
Jag kanske är naiv, men jag tror demokratin och människovärdet tjänar på respekt och en hövlig ton. Men vad vet en lätt (?) överviktig, medelålders läroverksadjunkt i en mellansvensk småstad om det egentligen?
Film och TV, Spännande människor

Sir Brian, del 2

av adolphson

I slutet av 2009 diskuterade jag min faiblesse för riddaren sir Brian i filmen/boken Ivanhoe. Som framgår av länken startade jag även en Facebook-grupp.

En tjej, som startat en om fjanten Ivanhoe, tog det hela på allvar och viss strid utbröt. En del barn av min generation är verkligen förtjusta i filmatiseringen av Ivanhoe med Anthony Andrews från 1982.

Men det finns fler nördar där ute! Häromdagen trillade följande mail ner i min inkorg, med vars avsändare jag nu för en livlig diskussion. Livet har sina ups and downs, det är helt klart.

Dear Mr. Adolphson,
 
With great interest I read about your facebook-group concerning Sir Brian. I am myself not a member of facebook, so I contact you this way. Some years ago I wrote a novel about Sir Brian (his career before the advents described in ”Ivanhoe”), because I am really fascinated by his character. I published only a little private edition. Naturally I know all films and series. I am impressed by the fact that the 1982-version of Ivanhoe is shown in Sweden every new years day. How to explain this popularity ? (Ivanhoe is no Swedish theme, Walter Scott no Swedish author…). Perhaps you can explain this? I would really like to know. If I understood right, your facebook-group discusses mainly about the film. Certainly you know Jan Guillous story about the templar knight Arn – and it is interesting that there are several allusions to Scotts Bois-Guilbert. So it seems that Sir Brian enjoys some popularity in your country. For the moment I am occupied with Sir Brians ”afterlife” in literature, arts and music. Very thrilling! Perhaps we can get into touch?
 
Best wishes!
 
Sabine Lippert
Politik, Retorik

Frågan till Jan

av adolphson
Jag fick tillfälle att ställa en fråga till Jan Björklund i fredags kväll. Den löd så här:
Mitt första politiska minne är från valsegern 1976. Då tågade den socialdemokratiska delen av släkten ner till mormor och morfar, som var Ohlinare, ställde sig utanför deras grind, hytte med nävarna och vrålade: ”Det är ert fel!!”. Morfar log och konstaterade lugnt att ”nu går vi mot ljusare tider”. Därför blev jag väldigt glad att höra utbildningsministern nämna Bertil Ohlin och socialliberalism. Jag skulle vilja koppla det till resonemanget kring skattesänkningar, där jag menar att partiets hållning ligger till höger om Moderaterna, och därmed ganska långt i från socialliberalismen. Skulle utbildningsministern vilja kommentera det ytterligare något?
Frågan väckte inget ont blod. Däremot återkom han till min fråga i flera andra anföranden liksom en del andra, exempelvis Bo Brännström (förbundsordförande och mycket tydlig socialliberal) under kvällen.
Svaren, alltså komna från olika personer och inte bara partiledaren, kan sammanfattas så här.
Det är en riktig tanke att skattesänkningspolitiken ligger till höger om Moderaterna i vissa delar. Möjligen kan man dock nuförtiden ifrågasätta vänster/höger-skalan.
Moderaterna ägnar sig nu mest åt att förvalta sin politik och har inte mycket visioner för framtiden. De ser sig som det enda maktbärande alternativet och går därmed i socialdemokraternas gamla fälla. De blir makten personifierad. De följer med opinionen som en vindflöjel och det finns stora faror i detta.
Men att sänka vissa skatter är en principfråga för att behålla företag och arbetstillfällen inom landets gränser. Folkpartiet vill sänka värnskatten eftersom man ser dem som en omoralisk skatt på jobb, utbildning och ansträngning.
Förmögenhetsskatten, som de röda lovat återinföra vid en valvinst, är en skatt som ger ca fem miljarder i intäkter till staten, alltså väldigt lite i sammanhangen, medan massor av hundratals miljarder jagas ut ur landet genom denna skatt. Och därmed arbetstillfällen. Och därmed skatteintäkter. IKEA är numera ett holländskt företag, är de onda för det?
—————–
Jag tror på marknadsekonomi. Den har liksom vunnit över alternativet många gånger om. Däremot måste den ha hjälp av staten ibland. Till exempel inom skola,vård och omsorg.
Alltså tycker jag att Alliansens politik ger många mer i plånboken men dem i marginalen får det tuffare även om de blir färre. Och därför tycker jag fortfarande att denna politik är felaktig, det är inte bättre att många har det halvdåligt än att få har det riktigt dåligt.
Här vill jag se en satsning av oss inom Folkpartiet. Vi har redan börjat i våra förslag i förändringar i den omtvistade försäkringsfrågan, där Moderaterna är tysta och dom rödgröna inte har mycket att komma med.
Och här har vi något att lära av Miljöpartiet: en grön skatteväxling måste till, där vi beskattar miljöskadliga företeelser, som exempelvis bränslen, högre och arbete lägre.
Lägger man ihop detta med mina övriga upplevelser (se förra inlägget) denna helg kan man summera det enligt Bosse Brännström: Vi socialliberaler är besjälade med att bekämpa fattigdom. Vänstern är besjälad med att bekämpa rikedom.
Demokrati och samhälle

Svininfluensan

av adolphson
Så kommer influensan igen.Detta är mitt ständigt dåliga samvete. Normalt sett köper jag inte olika konspirationsteorier. Men när det gäller svininfluensan, den så kallade, kanske det ligger något i dessa.

Nu tror jag inte att myndigheter och andra försöker lura oss medvetet och jag tror heller inte att det är någon mer illasinnad profitör, mer jävlig än alla andra som framställer olika varor och produkter, som ligger bakom.

Däremot tror jag Sverige fick panik och genomförde massvaccination utan att ha ordentligt på fötterna. Och detta hade kunnat få oerhörda konsekvenser. Det har det redan fått för några enskilda.

Vad ligger bakom den här typen av panikåtgärder, kan man fråga sig. Från myndigheternas sida var budskapet klart: befolkningen skall vaccineras! Även sjukvården tyckte man detta.

Det klart, att man som sjukvårdspersonal historiskt kan hänvisa till hur mycket gott olika typer av vaccin åstadkommit, hur många liv som räddats. Jag frågade själv olika representanter och fick tydligt besked: man bör vaccinera sig – om inte annat av solidariska skäl.

Jag  tänkte ju på mina barn, förstås. Mina flickor var 1 och 3 år, alltså inom den förhöjda riskgruppen. Runt om i landet började en och annan avlida i följderna av influensan. Och så travade hela familjen i väg för att vaccinera sig. Som skolpersonal var jag dessutom prioriterad.

Nu hör man om ett snabbframtaget vaccin med dålig riskbedömning och ingen utredning av bieffekter. Bland annat har flera drabbats av narkolepsi, en sorts kronisk hjärnsjukdom som medför att man oförklarligt faller i sömn när som helst.

Det är allvarligt och illa. Vi får väl se om fler bieffekter uppkommer.

Som matrix-influerad konspirationsteoretiker kan man säkert tänka sig flera förklaringar till att myndigheterna vill spruta in saker i din kropp.

Som jag ser det har samhällstryggheten fått sig en rejäl törn. Man litar mindre och mindre på myndigheterna vilket förstås är allvarligt på sikt.

Och så jag själv – vad har jag utsatt mina barn för!? Men om jag inte vaccinerat dom, och någon av dom gått under i sviterna av svininfluensan, hur hade jag känt mig då? Frågorna och känslorna är många, svaren få.

I dag skriver SvD en intressant artikel en intressant artikel i ämnet.

Personligt, Uppsala/V-dala

I skyttegraven

av adolphson

En gång i Uppsala skulle några killar, däribland jag, ordna någon festlighet att ingå i en större festlighet.

Med aktuell terminologi skulle man kunna kalla det hela för ett kringarrangemang.

Medan två av mina tvåmeterskompisar bar tunga grejer så gick jag bredvid och underhöll.

Det vill säga: jag pratade mycket. Till sist tröttande den ene av dem och menade uppgivet att det alltid var på det här viset: så fort något skulle bäras blev jag alltid den utan börda. Dig skulle jag aldrig vilja ha med mig i en skyttegrav, löd hans slutgiltiga omdöme.

Needless to say, är han officer i reserven.

Nu är personen som sa det här, Lagerlöf, en nära vän så vi kan tillåta oss den här typen av slängda käftar utan ont blod. Det råder ändå kärlek. Dock är detta i grunden en intressant frågeställning. Vilken sorts människa vill man ha med sig i en skyttegrav, egentligen?

De flesta kanske vill ha med sig en stadig Rambo-typ som kastar några handgranater och därmed räddar dem ur knipan. Sen biter den tyste hjälten ihop och bär en massa jättetunga grejer vidare till nästa skyttegrav.

Jag är en usel soldat.

Det har jag redan redogjort för. Mitt föredöme i krig är i stället Guido i filmen Livet är underbart. Jag tror att man i en skyttegrav även har nytta av någon som skrattar åt eländet, och i stället för en handgranat halar fram pluntan, bjuder sin sista skvätt och sjunger en sång.

En annan av mina vänner, eller rätt många av dem egentligen (vid tillfällen även båda dessa duktiga tvåmetersvänner), Jobs Karl Larsson delar den mentaliteten.

De gånger jag eventuellt skulle kunna ägna mig åt våld, eller hot därom, är det lite mer i stil med som min yngsta dotter uttryckte saken: Passa dig så jag inte biter dig i blöjan! Lite boomerangeffekt på det hotet, på nåt sätt.

Nåja, livet är skämt, så varför inte skratta åt det?

—

Tillägg 2014:

Diskussionen fortgår. Mest eftersom en person, den förutvarande finansmannen i Dubai, världsomseglaren och blockbuster-författaren, vännen, kamraten. äventyraren ständigt påminner oss.

I helgen sågs vi igen: Darke. Lagerlöf, och jag. Vi delade rum i två nätter. Vi hann under hela helgen ingående diskutera saken.

Summa: Lagerlöf skulle välja mig om skyttegraven i fråga låg vid ett lugnt frontavsnitt samt skulle vara vårt hem under en lång tid: fyra år eller så.

Det går framåt!

Historia, Livsåskådning, Spännande människor

Semmelweiz

av adolphson5 kommentarer till Semmelweiz

En doktor i Wien, Ignaz Semmelweiz, upptäckte 1847 att så kallad barnsängsfeber var smittsamt och att man kunde begränsa smittan om behandlande läkare tvättade händerna innan han förlöste en kvinna.

Man kan kalla detta för den moderna upptäckten av hygienens betydelse.

Visserligen var både antikens greker och romare duktiga på att förstå vikten av renhet och vattens betydelse därvidlag, men mycket vatten hade flutit under broarna innan Semmelweiz gjorde sin upptäckt.

Tyvärr visade det sig svårt att få gehör för denna tills synes enkla men livsviktiga upptäckt. Semmelweiz betraktades som en fullständig fullblodsidiot och drevs till avsked från sin tjänst. Han drabbades av sjukdom och begick slutligen självmord.

Trots att han kunde påvisa en kraftig reducering av antalet döda på flera sjukhus fortsatte hans skeptiker, främst i Wien, att vara fientligt inställda mot honom och hans idéer.

Detta kostade tusentals unga mödrar deras liv. När andra forskare, bland annat den världsberömde Pasteur, kunde påvisa bakteriernas betydelse vid sjukdom, fick Semmelweiz till slut upprättelse.

Det var så dags.

Jag gillar Semmelweiz bland annat för att han var aktiv liberal. Han ifrågasatte etablissemanget och kom med nya tankar. Men här finns också en annan sensmoral.

Oavsett om det gäller vetenskap, religion eller politik kan man konstatera att etablerade auktoriteter ofta är ovilliga att acceptera, eller påvisar ett direkt motstånd mot, framsteg.

Exemplen finns överallt genom historien. Det tycks vara en mänsklig naturlag att hålla fast vid det etablerade, det invanda. Övertygelsen att det redan kända alltid övertrumfar nya idéer.

Det svåra är inte att komma på det briljanta eller självklara utan att övertyga omgivningen om detta. Och så till sist blir man utstött eller bitter. Eller ännu värre, som i Semmelweis fall.

Jag tror att ett liberalt samhälle, där staten tar ansvar för vård, utbildning och omsorg, men i övrigt låter individen ta ett stort ansvar för sig själv och andra, är bäst lämpat att komma tillrätta med den här typen av problem.

Politik

Till partikamraterna

av adolphson4 kommentarer till Till partikamraterna

Öppet brev till alla aktiva Folkpartister.

Hej på er!

Vi är mitt inne i det längsta borgerliga maktinnehavet i modern tid, och en hel del profiler från vårt parti återfinns i regeringen. Allt borde vara således vara frid och fröjd. Men jag är orolig.

Sedan marxismens död finns det bara en herre på täppan. Marknadsekonomin är den enda allenarådande sanningen, jakten på ekonomisk tillväxt genomsyrar samhället och den tro som griper omkring sig innebär att tillväxt bara kan ske i avregleringens och individualiseringens namn.

Konsumtion, tillväxt och framåtanda. Rationaliseringar och effektiviseringar, alla måste hålla budget. För tänk om vi får nolltillväxt nästa år?

Men vi ser nu i den ekonomiska krisens fotspår hur känsligt detta tankesätt är.

Sedan en längre tid tillbaka blåser nyliberala högervindar över västvärlden. Moderaterna når i Sverige historiska 30% av rösterna. Folkpartiet, å andra sidan, krymper tillsammans med de andra borgerliga partierna.

Sverigedemokraterna har kommit in i riksdagen. Miljöpartiet har slutat vara ett orealistiskt flum-parti, man har fångat upp de nyliberala strömningarna och flirtar nu ogenerat med Moderaterna och utmanar Centerpartiet.

Vänstern är bitter, världsfrånvänd och splittrad. Socialdemokratin ett moras.

Så allt borde alltså, ur ett Folkparti-perspektiv, vara bra.

Men det är det inte. Realpolitik och maktinnehav i all ära, jag saknar ett tydligt ideologiskt perspektiv. Det modereta Sverige känns kallt och hårt. Svaret är dock inte ett ännu kallare och mer totalitärt vänster-Sverige.

Jag är inte moderat. Jag är socialliberal. Jag förnekar inte att socialdemokratin en gång i tiden var mycket bra för Sverige. Fri konkurrens för människor på samma villkor är också bra.

Men så ser det inte ut i Alliansens Sverige där klyftorna ökar. Vi måste satsa på samhällets svaga och utsatta samtidigt som vi bejakar individens rätt och frihet. Där måste staten hjälpa till.

Moderaternas dominans i Alliansregeringen är så stor att övriga partier riskerar att försvinna. Vi ser fler desperata utspel från småpartierna vilket på sikt bara gynnar de stora partierna. Dessa framstår som de enda trovärdiga regeringsalternativen.

Inom begreppet Liberalism ryms mycket. Jag tycker det är en styrka att ha många riktningar och högt i tak inom ett parti, så länge man inte förlorar det självkritiska förhållningssättet.

Detta förhållningssätt saknas i hög grad hos vänstern och högern. Åt samma håll tycks också vi vara på väg.

Det är hög tid att återta det ideologiska initiativet och utforma vår folkpartistiska politik utifrån det.

Folkpartiet ska snart påbörja arbetet med att ta fram en ny idéplattform. Låt oss i det arbetet återvända till liberalismens rötter och utgå därifrån när vi formar framtidens politik.

Låt oss bli ett parti som värnar om den enskilda människan men även driver dom stora samhällsfrågorna. Låt oss föra fram en helhetspolitik och inte begränsa oss till enskilda sakfrågor och tillfälliga utspel där hänsyn hela tiden tas till tre andra partier.

Varför ska man ens rösta på Folkpartiet när man då indirekt röstar på en moderat statsminister? Jag tycker det vore en större respekt för demokratin att efter ett givet valresultat diskutera regeringsalternativ.

Jag vill lämna samarbetet inom Alliansen inför 2014 års valrörelse. Annars tror jag vårt politiska öde som eget riksdagsparti snart är beseglat.

Miljö, Sång och musik

Snövitar

av adolphson

Jag tänker på en gammal Adolphson & Falk-låt, I fördatorisk tid, som handlar om förändring.

Jag undrar om mänskligheten har ett kollektivt minne, eller om allt är begränsat till individen.

Alltså: om vi utgår från att det funnits hyfsat utvecklade människor mellan de olika istiderna men att dessa gått under eller under olika istider haft ganska taskiga levnadsförhållanden, kan vi som art ha lärt oss något av dessa?

Finns det någon sorts mentalt arv eller band, vi snackar liksom inte visdomständer nu, till dessa förfäder?

Man kan ju tänka sig att överkonsumtion i förhistorisk tid inte direkt såg ut på samma sätt som idag. Och att klimathotet var mer påtagligt: typ två kilometer inlandsis. Inte tvärt om, något som vi inte kan ta på men ständigt påminns om.

Eller är det så illa att vi människor ständigt gör om samma misstag fast med lite olika tekniska resurser och levnadsomständigheter?

Jag har i helgen deltagit i ett veritabelt överdåd. Min äldsta dotters sexårskalas. Vi höll det nog med våra svenska nutida mått mätt på en ganska hyfsad nivå.

Men jag kan inte låta bli att fundera över detta medan hon glatt ropar, samtidigt som hon öppnar ännu ett paket, att hon nu har tre Snövitar.

När jag senare ska läsa saga om Tant Gredelin så kallar mina barn henne för Tant Grädde. Fett symboliserar överflöd.

Nåja, det är kanske som mina gamla hjältar sjunger i refrängen till ovan nämnda sång:

Tiderna förändras
Andra ska ta vid
Sanningar föråldras
Dom formas av sin egen tid

Politik

Another one bites the dust…

av adolphson

…var det väl Queen som sjöng.

Juholt har upprepade gånger fyllt i blanketter och vid åtminstone ett tillfälle svarat riksdagens revision att jajemän, visst bor han själv i sin fyrarummare och därför ska ha ersättning för hela hyran.

Detta visade sig vara lögn. Om Juholt varit en vanlig människa hade Försäkringskassan automatiskt gjort en polisanmälan. Nu kan de inte det eftersom riksdagsledamöter är undantagna regelverket. Hur bisarrt det än kan låta.

Vill vi ha en statsminister med en tvåårig gymnasieutbildning som högsta merit, en som trixar med bidrag och ersättningar, och vars sambo är dömd för bedrägeri? En sådan stadsminister vill i alla fall inte jag ha. Vadå, invänder någon upprört. Vad har utbildning med saken att göra!? En hel del.

Vill vi ha en finansminister som inte kan grundläggande ekonomisk teori? Nej. Ska denne ministers chef, vårt lands främst makthavare, inte ens vara högskoleutbildad? Jo. Vad gäller sambon må väl udda vara jämt, men den helhetsbild som framträder av Juholt funkar inte för någon som kan komma i fråga för statsministerämbetet.

Och glöm för allt i världen inte söderbönan med en märkesväska fylld av Toblerone. Hur behandlades hon? För inte följer väl S-män andra regler än S-kvinnor? Mona Sahlin utnyttjade sitt riksdagskreditkort och fick några betalningsanmärkningar. Det blev time-out på det. Det är omöjligt att ha kvar Juholt som partiledare för socialdemokraterna. Så är det.

Nu får Håkan ta och tänka på Håkan ett tag. Kanske kan han återkomma, men troligen inte.

Another one bites the dust. Bra låt. Dålig partiledare.

Mr Hyde/Neanderthalson

Slipsnål

av adolphson4 kommentarer till Slipsnål

Jag kan inte påminna mig att jag någonsin frivilligt burit en slipsnål. Det är för mig en helt otänkbar accessoar.

Ändå har jag samlat på mig ett par genom åren. Det handlar om gåvor, företrädelsevis från äldre personer, på konfirmationer, födelsedagar och sånt.

Nu har jag tagit mina slipsnålar och givit till Dotter 1 för hon tycker dessa är fina och och förvarar dem i sin skattkista.

Det är lustigt det där med associationer. Jag sätter nämligen likhetstecken mellan slipsnål och en manlig 40-talist – tillika socialdemokratiskt kommunalråd.

Alltså maktfullkomlighet, härskarteknik, generationsmotstånd och hyckleri i en salig blandning.

Men jag förknippar även slipsnål med med finlandsfärja. Lofers, tubsockor, midjekort kavaj, cerise slips och….slipsnål. Fördomar och anakronism om vart annat.

Men ändå. Det ÄR sossigt med slipsnål. Att hela denna förställningsvärld hänger ihop med 1980-talet torde vara uppenbart.

Det sägs att agg uppstår i höger hjärnhalva. Och jag kan nästan bli lite arg, åtminstone irriterad, när jag ser någon bära en slipsnål. För då aktualiseras ovan beskrivna förställningar och därmed förbundna känslor.

Det gäller väl att flytta fokus från höger hjärnhalva till vänster, tänker jag när jag ser min äldsta dotter leka med sina gyllene slipsnålar.

Det är väl det de Nya Moderaterna gjort. Och se vad det ledde till – det längsta borgerliga maktinnehavet någonsin i Sverige.