Adolphson

Resor

Gåsen runt (the goose step)

11 augusti, 20144 augusti, 2024av adolphson2 kommentarer

Den Änglaljuva lyckades, inte utan viss ansträngning, slutligen hitta en vit fläck på den jämtländska kartan. Så var det bestämt: årets fjällvandring skulle löpa runt fjället Gåsen.

Detta fjäll är inte så vackert i sig, (det ser mest ut som en semla) men utsikten medan man vandrar, mot bland annat Helags och Sylarna, är magnifik.

Gåsen säger ni, sa Svärfar när han han hörde talas om vandringen, ni vet väl att man skjuter folk där? Det han syftade på var en händelse från 1962 och vi vågade oss varningen till trots ändå ut i vildmarken.

Vi hämtade upp mr T i Åre, intog en stärkande lunch på Storulvåns fjällstation, och begav oss så i hällregn, och med mungipor i stil med The Jokers, ut i ödemarken.

Mr T:s medhavda chefshatt kammade noll och intet i underhållningsvärde hos Vildvittrorna, däremot lockades dotter 2 storligen av att höra det berättas om de vardagliga rutinerna på ett kontor i Qatar. Något mr T fann lite tröttande i det långa loppet.

Under ett par dagar och nätter utanför leden på väg genom Tjallingdalen hade vi bara varandra och renarna att tillgå. Skön temperatur i vattnet, dock lågt vattenstånd, glest med mygg och regn, härliga tältplatser längs Handölan och uppe på fjället, gjorde vandringen behaglig.

Man släpper på fjället all barlast man till vardags bär med sig. Och efter ett par dagar summeras följande filosofiska insikt för året: förpliktelse väger tyngre än tillåtelse. I alla lägen. Jag MÅSTE lära mig att komma ihåg detta.

Det kändes nästan lite visset att åter komma in på leden och möta människor. På Gåsens fjällstation valde vi att för någon timme fly undan vinden och laga lunch inomhus. Dagshyran ligger på 90 kr, eller är något billigare om man är medlem i STF.

Sedan började färden mot civilisationen. Nackdelen med denna tur är att början och slutet innebär ett par kilometers gåsmarsch på grusväg. Men inte ens åskan kunde få oss ur humör.

Vidderna och vatten är poängen med alltihop. Vildvittrorna trivs på fjället.

Mr T kunde emellanåt hänfalla till allmän slöhet och fånighet och länge förlora sig med blicken fäst i himlen. Tydligen har man inte moln i Qatar.

Tillslut en liten familjespecial för de som vill gå i fjällen men ännu inte prövat:

Det går utmärkt att fjällvandra också med relativt små barn. Och man behöver inte gå mellan stugor även om det kan vara praktiskt att göra så.

Just den här vandringen var på 4 mil. Och man bär rätt tungt som vuxen. Man bör vara minst en fler vuxen än barn, åtminstone. I övrigt ingen gråt och tandagnisslan.

Vildvittrona bär sina ryggsäckar fram till lunch sedan tar andra intressen över. Då får man bära deras ryggsäckar i händerna.

Med försvarliga mängder godis forcerar man alla hinder.

Slutligen: allt går att parera. Myggbett, skavsår, med renhorn utpetade kroppsdelar…men man får inte bli blöt. Barnen får inte bli blöta. Sovsäckarna får inte bli blöta.

Väl framme vid tältplatsen måste man kunna skicka in barnen, och sig själv, till en torr tillvaro inne i tältet – helst om vädret är dåligt. Där går det inte att kompromissa med utrustningen, den måste vara tillräckligt bra för att klara väta.

Härligt är också att avsluta en fullmatad (vilket alltså inte ska tolkas bokstavligt) fjällvandring på schysst hotell i Åre.

Den 14:e bröllopsdagen firades alltså tillsammans med toastmastern. Så mycket till fest blev det nu inte eftersom man efter 4 mil med 30 kilo på ryggen väl framme somnar med näsan i laxmackan (vilket inte är en metafor utan måste tolkas bokstavligt) enbart efter att ha luktat på Rieslingen.

Relaterade blogginlägg:

Förra årets vandring.

Förrförra årets vandring.

Historia, Personligt, Resor

Gullholmen-Härmanö/Morfar

15 juli, 201417 september, 2023av adolphson2 kommentarer

Gullholmen ligger utanför Orust, sydväst om, och är ett gammalt klassiskt fiskarsamhälle första gången omnämnt i skattelängderna 1585.

Redan på 1200-talet invaderades ön av den norske kungen Haakon Haakonson, det finns idag fortfarande vrakrester i hamnen av ett Norskt krigsfartyg, ett faktum som intresserar öns hembygdsförening.

Egentligen består Gullholmen av två öar, Stora och Lilla Gullholmen, som med tiden vuxit samman. Förbindelse via gångbro finns till naturreservatet Härmanö som är mycket större.

Medan Gullholmsöarna är totalt överbelamrade med hus på klassiskt västkust-fiskarläge-maner finns det inte så många byggnader på Härmanö.

Från slutet på 1800-talet och några årtionden fram i tiden ökade befolkningen och aktiviteten på grund av att makrillfisket då hade ett uppsving. Innevånarantalet nådde sin topp 1920 med nästan 800 bofasta mot cirka 100 idag.

Förutom fiskenäringen kunde befolkningen ägna sig åt jordbruk, bli sjömän eller flytta till Uddevalla eller Göteborg. Under 1960-talet reducerades befolkningen kraftigt.

Men under 1800-talet rådde goda tider. Så goda att gullholmsborna 1842 bröt sig ur Morlanda församling inne på Orust för att bilda egen församling och bygga en kyrka.

Men de fick inte loss Härmanö ur Morlandas klor, antagligen beroende på att där fanns tre stora gårdar som inbringade ansenlig skatt. Frågan som uppstod var hur det skulle bli med skolgången för barnen från Härmanö eftersom denna organiserades av kyrkan.

Gullholmsborna menade att barnen från Härmanö fick väl åka in till Orust vilka tog skattintäkterna. På Härmanö överklagade man till domkapitlet eftersom det innebar en närmast absurd resa och de fick så småningom rätt.

På dessa öar och under denna tid levde och dog mina förfäder.

Läser man längre tillbaka i kyrkolängderna ser man att många av dem kom från Orust och tillhörde Morlanda församling. Ibland flyttade de ut till Härmanö en generation eller två för att emellanåt återvända in till Orust.

Josefina och Isak Johansson var bönder på Hermanö, närmare bestämt på den södra änden, Myren, kring förra sekelskiftet. De fick tillsammans 9 barn. Näst yngst i barnaskaran var John Ivar, min morfar, som föddes i huset på Myren 1899.

Isak dog 1925, enligt släktskrönan fick han hjärtinfarkt bakom plogen, och Josefina gick ur tiden 1953. De blev båda ön trogna liksom 4 av till av barnen, sönerna. Än idag har vi släkt där. En syster flyttade till Hällevikstrand, en till Kärringön och två till Styrsö i Göteborgs södra skärgård.

Morfar bodde inte så länge på Härmanö. Som 9-åring mönstrade han på en spritsmugglar-båt under förbudstiden, gjorde senare lumpen i flottan under första världskriget, blev torpederad av nazisterna under andra och hann med mycket mer under ett helt liv till sjöss.

Till Styrsö åkte han och hälsade på en gång under permission från handelsflottan varpå han träffade mormor. De bosatte sig där och salig mor föddes 1939 och min moster några år senare.

—

Jag har flera gånger besökt Gullholmen-Härmanö.

När morfar fyllde 90 åkte mors och mosters familjer dit tillsammans med honom. Sommaren 2005 släpade jag dit en höggravid hustru och sommaren 2011 hyrde vi morfars hus en hel vecka. Förra veckan åkte vi dit över dagen.

—

Efter att man lämnat färjan väntar en rejäl promenad från Gullholmen ett par kilometer söder ut. Efter ett tag kommer man fram till Grindebacken som är gränsen till en av gårdarna och till mitt släktland.

En märklig känsla är det att komma dit.

Där, på Grindebacken, finns få hus men faktiskt en begravningsplats. Anledningen är att det i slutet på 1800-talet fanns relativt gott om människor på Härmanö som inte automatiskt kunde räkna med att få tillgång till den lilla kyrkogården kring kyrkan inne på Gullholmen (som framgår ovan) vilken dessutom var överfull.

Arrendatorer och arbetare på gårdarna på Härmanö måste alltså ha en egen plats att begrava sina döda. Man hade ceremonin i kyrkan, och före den byggdes i andra tillfälliga lokaler, och gick sedan i procession till graven på Härmanö.

Det finns noga räknat två kyrkogårdar: en liten, den äldre, där häften av gravarna innhåller släktingar till mig, och en större nyare.

Bilden här ovanför. Detta är bokstavligt talat släktens vagga. Här har de kämpat, skrattat, älskat och hatat. Jag vet inte mycket om dem.

Antagligen delade de inte min romantiska syn på hembygd och ursprung. För dem var detta en plats, liksom förövrigt släkttillhörigheten, som möjliggjorde försörjning.

Klarade den inte det så flyttade man. Svårare var det inte.

Morfar sa alltid att han var från Gullholmen. Kanske för att det var enklare så. Kanske var han stolt att genom 1842 års bestämmelse fått en tydlig tillhörighet. Kanske gillade han helt enkelt inte Härmanö.

—

Vi är många som lämnar brattarna och skrytbåtarna i Gullholmens hamn för den pittoreska lilla badstranden invid den gamla kyrkogården på Härmanö. Men det är bara jag som är släkt med hälften av namnen som pryder gravstenarna.

Och det är alltid bara jag där inne på körgårn. Jag blir tankfull. Hur mycket av mig är resultatet av mina förfäder? Vad skulle Isak Johansson ha tyckt om dagens brattar, deras maner och båtar, när han gick där och plöjde?

Jag vet inte vad det tjänar att tänka så. Men jag gillar att bada bredvid minnet av mina förfäder.

—

Relaterade blogginlägg:

Ett om morfar.

Ett om mor.

Begravningstalet till min moster

Om en båt på Styrsö

Om en övermäktig pendling.

Skola

Det nya betygssystemet

3 juli, 2014av adolphson2 kommentarer

Det är en del kritik mot det nya betygssystemet. Jag har arbetat som lärare i gymnasiet sedan 1998 och upplever den nya gymnasiereformen och betygssystemet som välgörande för skolan och min arbetssituation.

Men det finns brister i hur huvudmannen, kommunerna, genomfört och prioriterat de statliga reformerna. Ofta har lärarna inte fått tid eller möjlighet att ordentligt lära sig det nya systemet.

Sedan får väl varje kollega i ärlighetens namn själv svara för hur väl hen förberett sig för det nya. Möjligheter har funnits. Skolverket har erbjudit utbildningar och har digitala instruktioner som varje skola och enskild lärare kunnat ta del av.

Här följer ett exempel på hur jag själv arbetar. Jag utgår i exemplet från gymnasiekursen Historia 1b som är den ordinarie historiekursen på 100 gymnasiepoäng och som i normalfallet sträcker sig över ett år.

I kriterierna för betyget E förekommer termerna översiktligt, viss säkerhet, enkla slutsatser och viss källkritik.

I kriterierna för betyget C: Jämför, tolkningar, att eleven motiverar sina argument, uttrycker sig utförligt och välgrundat om förändringsprocesser.

I kriterierna för betyget A betonas förmågor som utförligt och nyanserat, att eleven motiverar sig, och med säkerhet använder begrepp samt tillämpar olika källkritiska metoder.

Dessutom finns mellansteg i betygen B och D för de fall i vilka det inte är helt tydligt vilket betyg eleven i slutändan når. I det gamla systemet jobbade jag ofta med plus eller minus i bedömningsanteckningarna under kursen som man i slutänden vägde ihop. Det är ju ett mer osäkert system.

Inga av förmågorna som omnämns i det nya betygssystemet kan man förutsätta att eleven har innan kursen är färdig utan de uppnår, eller visar att de behärskar, dessa under kursens gång.

Jag låter eleverna inledningsvis läsa både kursmål och betygskriterier. Jag uppmuntrar till diskussion kring svåra begrepp eftersom det är viktigt att eleven förstår vad som står. Därefter får eleven i uppgift att sätta upp ett eget betygsmål och ett färdighetsmål.

Efter varje uppgift under kursen har jag ett samtal med varje elev där vi jämför det aktuella resultatet med det satta slutmålet. Hur ligger eleven till? Hur går vi vidare? Vilka förmågor saknas eller kan eleven kanske höja sin ambition? Vilket stöd behövs?

Jag försöker hjälpa eleven att se sina styrkor och svagheter, sätta resultat i relation till övriga ämnen och sitt liv utanför skolan så att även värden som balans och personlig hållbar utveckling prioriteras.

Det är inte svårt att konstruera uppgifter som på olika vis mäter de förmågor som eftersträvas i betygssystemet. Förstår inte en elev vad som menas med utförligt och nyanserat så tycker jag för min del inte att det är svårt att förklara det.

Ett sätt är att arbeta med matriser: alltså att i samband med en uppgift ha med en liten faktaruta som talar om vad som ska vara med för ett visst betyg.

Ett prov inom epoken Medeltiden kan se ut så här:

—

Mål som berörs helt eller delvis i detta prov

● Eleven skall känna till grundläggande drag i den historiska utvecklingen

● Eleven skall förstå innebörden av vanliga epokbegrepp och andra centrala historiska begrepp

● Eleven skall kunna analysera historiska problem och tolka orsakssammanhang bakom historiska förändringsprocesser

1. När, ungefär, inföll Medeltiden i Europa och Sverige?

2. Hur skulle du övergripande vilja beskriva Medeltiden?

3. Vilka olika lagar fanns det i medeltida Sverige? Redogör kort för deras olika funktioner? Varför är det viktigt med lagar?

E/D	Kan utvecklas
Du har koll på de flesta begrepp.	Du saknar eller har feltolkat flera begrepp.
Du förstår hur olika delar och begrepp hänger samman.	Du kopplar inte ihop grundläggande delar och begrepp.

4. Hur och varför uppstod Kalmarunionen? Vilka blev konsekvenserna?

5. Beskriv och förklara hur det medeltida feodala samhället var uppbyggt och fungerade. Jämför också feodalismen i Frankrike med den i England. Diskutera skillnaderna.

C/B	Kan utvecklas
Du använder centrala begrepp och kan sätta in dem i sitt korrekta sammanhang.	Det saknas centrala delar/begrepp.Du kopplar ihop olika delar/begrepp felaktigt.
Du redogör för större historiska sammanhang och visar på orsak och verkan.	Det blir mest lösryckta sammanhang utan tydlig röd tråd. Det saknas förståelse för hur delarna hänger samman.

6. På lektionerna har vi arbetat med Romerska imperiet, Kalmarunionen, Hansan och EU. Diskutera likheter och olikheter mellan dessa samt formulera ett (kort) ställningstagande om Europas framtid under din livstid. I svaret använder du begrepp som union, imperium, statsbildning, handel, nationalstat och gräns.

B/A	Kan utvecklas
Du uppvisar insikt och god förmåga att analysera historiska sammanhang i dina resonemang.Du visar goda kunskaper.	Redogörelserna blir alltför beskrivande.Resonemangen är inte tillräckligt underbyggda. Det saknas eller finns få ansatser till analyser.
Du uppvisar goda färdigheter genom att lyfta perspektiven på olika sätt.	Det saknas eller finns få ansatser till att utveckla perspektiven.Kunskaperna omsätts inte i självständiga tolkningar. De överförs inte heller till andra sammanhang.Jämförelsen kan utvecklas eller saknas.

—

Eleven kan tydligt se vilka frågor som måste besvaras för att nå en viss nivå. Det är lätt att diskutera resultatet efteråt.

Nu mäter ett sådant här prov enbart individuell skriftlig förmåga. Andra sätt att examinera måste också ingå i en kurs. Skriva vetenskapligt arbete med problemformuleringar, källkritik och analys, muntliga framställningar, att arbeta enskilt och tillsammans med andra exempelvis.

I slutändan handlar det om hur lång tid eleven behöver. I min kurs kräver jag att alla elever kommer på lektionerna. Men alla elever behöver inte göra alla uppgifter. Det beror på målsättningen.

Är målsättningen A fortsätter jag att ge eleven olika typer av uppgifter tills vederbörande klarat att exempelvis uttrycka sig utförligt och nyanserat samt tillämpat olika källkritiska metoder.

Samma sak gäller för alla betyg, givetvis.

Ibland går det, ibland inte. Ibland räcker tiden inte till och ibland bestämmer sig eleven själv för att ett annat betyg än det man från början siktade på är fullt rimligt. Ingen klagar eller känner sig främmande för det slutgiltiga betyget.

Så vitt jag förstår finns det heller inget som motsäger att en elev som nått D-nivå på en uppgift i slutändan ändå kan nå högre slutbetyg. Ofta handlar det alltså om tid – så länge det finns tid kan en elev kämpa på för att nå sitt mål medan andra kan slippa vissa uppgifter eftersom de redan nått målet.

(I mina ämnen finns, tack och lov, inga centrala prov vilket är en viktig skillnad).

Tid är något som vare sig elever eller lärare har i en skola där resurser skärs ner. Tar man bort specialkompetenser, lägger ut mindre tid på schemat till varje kurs och låter lärare undervisa i fler kurser minskar tiden läraren har för varje elev och elevernas möjligheter att nå högre betyg minskar.

Det är här problemet ligger. Inte är det något större fel på den nya gymnasiereformen eller betygssystemet, inte.

Historia, Mat och dryck, Retorik, Skola, Språk

akuten/avslutning/Erasmus

30 juni, 2014av adolphson

Har du någonsin besökt en akutmottagning under press? Om inte så rekommenderar jag att prova det.

En kollega gjorde så samma kväll som mösspåtagningen (en relativt ny ritual sedan tiotalet år, en tradition som har sitt ursprung på universitet och högskolor runt om i landet och som därefter spridit sig till gymnasium) gick av sin stapel här i stan.

Jag har också besökt sjukvård och sociala myndigheter när trycket varit högt. Man imponeras. Och man tonar ner sitt eget yrkesrelaterade smågnäll till förmån för en i lika delar generad och imposant tystnad.

Det är inte roligt på akuten dessa gånger. Där råder fullt kaos. Det kommer in ungdomar som måste magpumpas, det utbryter slagsmål, gråt och elände, människor kräks på golvet, flaskor krossas.

Och vilka är det som får städa upp och organisera kaoset? Sjuksyrrorna, så klart.

Nu skulle jag kunna gå på om föräldrars respektive skolans ansvar och annat som hör sammanhanget till. Men det gör jag inte. Jag nöjer mig med att konstatera att så länge staten har kostnader och ansvar för konsekvensen av droger så har också staten rätt att reglera förekomsten.

—

Som kontrast, och eftersom jag vet att någon säkert på grund av det jag skrev ovan ändå redan ser mig som moralist, tar jag och drämmer till med Erasmus av Rotterdams bok från 1530 med den svenska titeln; En gyldenne book om unga personers seders höffweligheet.

Denna bok var standardlitteratur från 1571 års skolordning och lästes (på latin) i skolorna. Här är ett utdrag (jag har moderniserat språket och stavningen lite):

Utur näsan skall intet snorens överflöd hänga (…).

Att tala genom näsan är löjligt, ty sådant hör trumpetare och elefanter till.

Man ska sig väl renlig hålla, dock inte som pigor sig bepryda. Man ska också vara utan gnetter (lössens ägg – min anmärkning) och löss. Att klia sig i huvudet i främlingars närvaro är ohövligt.

Att hålla sig är skadligt, att i enskildhet låta sitt vatten är hövligt. En yngling skall inte släppa väder bland andra utan hövligen hålla sig om han inte därigenom blir sjuk. Kan han komma avsides skall han släppa väder i ensamhet, om inte, då må han, efter det gamla ordspråket, det med hosta överhölja.

—

Man bara måste älska Erasmus.

Kärleken måste också omfatta de samhällets hjältar som återfinns på valfri akutmottagning under studentnatten.

Salig mor sa till mig i min ungdom, när hon förstod att jag smakat starkt, att en gentleman vare sig äter eller dricker mer än att han behöver besvära någon.

Lite ålderdomligt, kanske, men mer än väl tillämpbart här i tillvaron.

Salig mor var sjuksköterska. Och en hjälte. Hon sitter alltid på min ena axel och viskar i mitt öra. På den andra sitter Erasmus och viskar lite, han med.

Luther hänger väl och dinglar i svansen gastande sina mindre kända ord: Den som inte gillar vin, kvinnor och sång förblir en narr sin levnad lång.

Han har väl egentligen aldrig varit helt tidsenlig, den där Luther.

Vi hade far på middag i går. Det är alltid uppiggande.

Bland annat fick jag lära mig att farmor köpte ett piano och lät sina 4 barn ta pianolektioner till övriga Bodens ogillande. Det gick ju an på den tiden man hade pianister på biografernas stumfilmer menade byborna. Men vad ska det tjäna till nu (när ljud finns på bio)?

Far uppmanade mig också att tala om för skolöverstyrelsen att det finns många barn och ungdomar som lider av fetma och övervikt varför fler aktiviteter på raster, och mer idrott på schemat, måste prioriteras.

Skolöverstyrelse! Betrakta dig som apostroferad.

Falun/Dalarna, Historia, Resor

Elsborg

26 juni, 201415 augusti, 2024av adolphson4 kommentarer

”Det var Hasse C, kungen av Elsborg, som lät bygga den förnämliga uteplatsen” skaldade mina föräldrar, inte så lite influerade av Evert Taube, någon gång i mitten på 1980-talet. Det var en grannfamilj som skulle flytta från radhuslängan på Engelbrektsgatan, Elsborg, i Falun. Tillsammans hade familjerna, som nyinflyttade i slutet på 1970-talet, bildat Nedre Elsborgs Samfällighets- och Sångarförening. Man har alltså att brås på, antar jag.

Ibland har olika människor i stan bett mig att visa det riktiga Falun eller att få träffa genuina falupersoner. För jag är ju en sån, menar de, så jag borde veta. Vad de å sin sida inte vet är att det faktiskt inte finns något sådant. Iallafall inte något i stil med inskränkt bygemenskap som det tar 2 generationer att ta sig in i. Falun har alltid varit en ut/inflyttningsort. Först sökte sig människor till gruvan från när och fjärran, från övriga landet och från Europa, på grund av att gruvan under 1600-talet var världens största (kända) industriella arbetsplats. Sedan blev stan residens- och tjänstemannastad. AT-läkare, lärare, jurister med flera kommer och stannar en kortare eller längre stund och flyttar sedan vidare. Några blir kvar. Vissa trivs, andra inte. Ska jag göra le Grand Tour med någon tar jag hen med mig till café Focus. Där samlas många genuina faluorginal. Sedan vandrar vi genom Elsborg upp till gruvan.

Det var nog Elsborg Selma Lagerlöf tänkte på när hon skrev om den gruvliga och ljuvliga sidan av stan. Falun ligger i en dalgång och mitt emot gruvan ligger den ljuvliga sidan med sina prominenta villor och fina kvarter. På andra sidan, nedanför gruvan, Elsborg. Området har anor sedan 1600-talet som bostadsområde för gruvdrängarna. Jag är osäker på om det är en del av världsarvet men här och där finns gamla gruvlängor bevarade. Här, på den gruvliga, ruffiga sidan, the wrong side of the river, växte jag och mina syskon upp. Många av mina tjänstemanna/läkarson-kompisar kom från den ljuvliga sidan och de med rötterna i stan från den andra.

På 1970- och 80-talen var Elsborg inte lika tillfixat som idag och man kunde ännu se fallfärdiga ödehus, övergivna tomter med bilvrak och udda personer ströva omkring. Lite som vissa nostalgiker idag beskriver hur Haga i Göteborg eller Söder i Stockholm en gång var. Selma Lagerlöf bodde i Falun 1897-1910. Dels bodde hon i Centralpalatset och dels i eget hus på Villavägen. Hon bodde också i ett hus i Elsborg beläget i korsningen Sturegatan/Mormorsgatan.

På 1980-talet var det övergivet sedan länge och vi barn tyckte om att ta oss in och leka där. I min egen världsuppfattning har jag lekt i det rum Nils Holgersson författades. Jag minns att det blev uppståndelse när huset skulle rivas eftersom det var den stora författarinnas enda kvarvarande hem. Men det revs och idag står det ett prydligt flerfamiljshus i dess ställe. Jag passerade ofta huset, om jag inte istället tog Berhauptmansgatan (från vilken en legendarisk polis, Blinka 19, långt tidigare släpade fyllon till den intilliggande Ornäsgatan eftersom den i rapporten var enklare att stava till) upp till Elsborgs två parker: Hästparken och Kåreparken.

I den senare hade vi skidtävling varje vinter och i den förra tillbringade jag varje dag från 1:an till 6:an tillsammans med mina kompisar. I Hästparken spelade vi ofta Vippa, ett traditionellt spel från Bergslagen med egen facebook-grupp och mycket roligare än kubb.

Från första stund ända till, ja faktiskt ända upp i högstadiet, tog jag och min kamrat Magnus Hedén sällskap till skolan. Först till Södra sedan Västra. Detta trots att promenaden till honom uppe på Konstvaktaregatan eller ner till mig på Engelbrektsgatan innebar en betydligt längre sträcka – genom hela Elsborg – från hemmet till skolan. Det blev en ritual. Varje morgon ringde vi till varandra och frågade om vi skulle gå tillsammans. Jag kan fortfarande hans telefonnummer. Där på Elsborg fanns Emil, en gammal förvirrad farbror som bjöd på godis, och där fanns den skräckingivande Plommongubben, som ingen någonsin hade sett men som alla visste sköt med saltskott på ungar som pallade plommon i hans trädgård. Och precis ovanför den farliga Plommongubben fanns Ernst Rolfs födelsestuga som idag är ett litet museum.

Vi lekte ofta i själva gruvområdet. Det var glest med avspärrningar på den tiden. På vintern klättrade vi upp på de högsta slagghögarna och åkte nedför på plastpåse i en vindlande fart. Eller så cyklade vi upp och badade i krondiksdammen. Inte visste väl vi att den anlades på 1500-talet av kronan för att förse gruvan med vatten eller att de allierade under andra världskriget planerade att spränga den för att dränka stad och gruva om nazisterna anfallit Sverige. Inte kände vi heller till att Geschwornergården, som idag är restaurang, var ämbetshus för en ofta illa sedd myndighetsperson vid gruvan: Geschwornern (tyska = edsvuren).

Gruvmuseet var ofta öppet och hade fri entré. Jag gick ibland dit ensam när jag inte hade något bättre för mig. Det var en spännande miljö att vandra omkring i och upptäcka.

Vi lekte röda/vita rosen och alla möjliga lekar över hela Elsborg. Minnena är många. För mig är känslan precis samma som den i Björn J:son Lindh sång De hjältemodiga. Om något verkligen är hemma för mig så är det Elsborg. Men jag längtar inte tillbaka. För jag är med och bryter ny mark i Falun: jag bor längst upp i Slättaskogen. Det måste vara stans bästa plats att bo på. Men nu är jag ändå tillbaka. Och letar någon efter det verkliga, eller gamla, Falun, rekommenderar jag en guidad tur med falu-nestorn Örjan Hamrin – om han fortfarande håller på.

Demokrati och samhälle, Historia, Jämställdhet, Livsåskådning

Sex at Dawn – morgondagens jämställdhet

23 juni, 2014av adolphson

Jag är inte någon hejare på modern psykologi men nyligen läste jag något intressant.

Det handlar om evolutionspsykologen Christoffer Ryan som tillsammans med psykiatrikern Cacilda Jethá skrivit boken Sex at Dawn om mänsklighetens förfäders sexuella beteende.

Tillsammans driver de tanken att jämställdhet är grundläggande för ett sexuellt hälsosamt samhälle. Där kvinnor kan verka på samma villkor som män, och inom livets alla områden, minskar männens benägenhet för våld, förtryck och orättvisor.

Samhällen där fler än vissa män får fri tillgång till sex på sina egna villkor blir också mer ”sexiga” menar Ryan och Jethá.

Genom att studera en särskild sorts apor (samt jämföra med en stor del övrig forskning på sexuella relationer) har man kunnat iaktta en mer jämställd sexualitet hos aporna. Dessa har inte bara sex med en viss individ utan med vem man vill och tar gemensamt hand om flockens barn.

Vem som är biologisk pappa till vem är inte så viktigt.

Ryan menar att sexuell monogami inte är en naturlig mänsklig egenskap, och heller inte präglade urmänniskans sexuella liv, utan istället var något som uppstod först genom jordbrukssamhället:

Förhållanden mellan män och kvinnor blev äktenskapsliknande först efter jordbrukets intåg.

Den förhistoriska människan levde alltså mer som den studerade ap-flocken med en mer liberal syn på sex för alla individer. Alla i gruppen levde också socialt, sexuellt och ekonomiskt mer jämställt än i dag.

En förklaring till detta är att det fanns gott om resurser varför man inte behövde oroa sig så mycket för framtiden. När resurserna blir knappa hamstrar vi och blir noga med att bevaka det vi äger. Det samma kan sägas om relationer, hävdas det i boken.

Genom den neolitiska revolutionen börjar människan muta in mark, hem och ägande samt styra upp oss i en mer organiserad och hierarkisk myndighetsvärld. Genom detta krymper paradoxalt nog också utrymmet för individen och särskilt kvinnorna.

Sedan rullar det på genom årtusendena.

Det konstateras i boken att minst hälften av alla äktenskap slutar idag i skilsmässa. Varför är det acceptabelt att stapla äktenskap och uppslitande skilsmässor på varandra men inte allt leva i fria relationer utan att stämplas som promiskuös? Det kan ju aldrig vara bättre för vare sig barnen eller inblandade parter.

Boken ställer den retoriska frågan:

På vilket sätt är detta moraliskt överlägset i relation till att ha tre parallella förhållanden, utan några lögner?

—

När jag läser detta blir jag än mer övertygad om att en liberal syn på jämställdhet och sexualitet är bättre och mer effektiv än en socialistisk i stil med den F! står för.

Om detta kan man naturligtvis argumentera, men för mig är det helt uppenbart att en överhet inte enbart kan lagstifta fram jämställdhet utifrån kollektivets värderingar.

Varför? Jag har sagt det förr: kollektivets minsta beståndsdel är individen. Historien är full av exempel på hur det går när vänster/höger-kollektivet håller i taktpinnen.

Personligen gillar jag verkligen Gudrun Schyman som en karismatisk politiker. Och det står jag för. Men mina verkliga inspiratörer är Birgitta Ohlsson och jämställdhetsminister Maria Arnholm.

Mitt i alla stormvindar rekommenderar jag i all ödmjukhet den som tvekar, och oavsett vad du tycker i övrigt, ta dig 10 minuter och sätt dig in i vad liberal jämställdhets-politik står för. Jämför den gärna med F! eller V:s varianter.

Titta gärna också på vad FP faktiskt åstadkommit på området sedan 2006.

Sedan kan du göra ett fritt val utifrån ett större perspektiv.

Och det i sig är en god sak.

—

Länkar:

Birgitta Ohlssons hemsida

FP:s hemsida

Liberala Kvinnors hemsida

F!:s hemsida

Boken Sex at Dawn

Intervju med författaren av frilansjournalisten Fria Therén

Skola, Spännande människor

Hasses Hörna

18 juni, 201415 augusti, 2024av adolphson4 kommentarer

I juni 1984 slutade jag sexan på Södra skolan och min gamle mellanstadielärare Olle Larshans läste sin mycket framsynta dikt om mig. Någon månad tidigare hade min blivande högstadielärare Hans Frödin besökt min klass. Han var, och är fortfarande, en hedersman av den gamla skolan begåvad med en oerhört stor portion bildning.

Stolt kom jag en gång på lektionen viftande med fars favoritförfattare Eyvind Johnsons mästerverk (han är från Boden precis som far) Strändernas svall på svensktimmen efter att Hans sagt att ”Eyvind, det är något annat det.” Hans berättade också att när han började arbeta som lärare 1969 hade han hemmafru och köpte villa. Förutom det uppenbart otidsenliga i detta så säger det också något om löneutvecklingen för lärare från 1960-talet till i dag.

Hösten 1998 började jag på det som var tänkt som mitt första jobb på Harladsbogymnasiet i Falun. Jag tänkte att jag flyttar hem ett tag, innan Malin var färdig på universitetet, och tar hand om far. Jag är fortfarande kvar. Vilket beror på mina första tio år i yrket. I mitt blivande arbetsrum fanns Hans Frödin som numera arbetade på gymnasiet. Han tog mig gott emot. På grund av Hans stora humanism, personlighet och av respekt för hans lärargärning i största allmänhet, döpte vi rummet till ”Hasses Hörna”. Rummet kom att heta så långt efter att Hans pensionerat sig, ja faktiskt ända tills för två år sedan då man byggde om skolan och rummet rent fysiskt försvann.

Hasses Hörna blev snabbt en institution på skolan. Och vi som tidvis eller över tio år samarbetade med varandra där i rummet var:

Pontus, lärare i svenska/historia. Med stort hjärta och ett engagemang utöver eljest klev han in i Hörnan året efter mig. Pontus har ett stort rättspatos och reagerar hårt och snabbt på sakernas tillstånd. Passion är det första jag kommer att tänka på när det gäller honom. Men passion är också kostsamt för själen. Därför är det kanske inte så konstigt att han istället för läraryrket valde att följa sin dröm. Först blev han den busskörande svenskläraren. Sedan krögare. Därefter återvände han till katedern.

Nästa person var bodensaren Joel, lärare i svenska/historia. Han hade inte heller tänkt att stanna så länge. Med stark integritet och en bildning fullt i klass med Hasses blev han snart en självklar del i Hörnan. Mest berömd blev Joel när han lyckades ge en grupp elever från Fordonsprogrammet självförtroende nog att delta i en elev-kabaré där estetelever normalt dominerade. Joel har visat sig vara en lika bra, kanske bättre, Skolledare som lärare. Han väljer nu att göra en omvänd Fredrik-resa i Faluns skolsystem: Haralsbogymnasiet-Lugnetgymnasiet-Västra Skolan…fortsätter han till Södra är han i mål. Joel är också känd i världen utanför skolan som bestigare av världens toppar. Jag är glad att han fortsätter, trots allt. Ledare av hans dignitet behövs i skolvärlden.

Åke, den till det yttre så kärve Idrott/matematikläraren, pekar ofta med hela handen. Åkes tålamod är fantastiskt åtminstone vid en jämförelse med undertecknad. Viljan att förändra hela utbildningar och inte bara stirra sig blind på det egna lilla är utmärkande. Medborgarförslag och andra idéer har ofta kommit från honom. Åke är tillsammans med undertecknad den ende som fortfarande är kvar i Falu Gymnasium. Dock inte i samma arbetsrum. Men ändå: det känns tryggt. Jag tycker han borde bli politiker, han vore en stor tillgång för demokratin och det parti han nu skulle välja, men han är ovillig. Numera återfinns han på Högskolan.

Johan, lärare religion, samhällskunskap, och jag har många beröringspunkter genom att vi delvis undervisar i samma ämnen, våra studier i Uppsala och många gemensamma bekanta. Johan är riksspelman och känner också han stort för sin omgivning. Det är roligt att svinga en bägare med honom och jag tycker det är synd att han inte fortsätter sitt fackliga engagemang. Förutom pendlingen från Rättvik har även Johan tröttnat på sakernas tillstånd och sagt upp sig. En stor förlust för Falu Gymnasium.

Nästa person är den godmodige Leksingen Jonas, svenska och samhällskunskap, alltid med ett leende i mungipan och begåvad med ett skämtlynne som verkligen tilltalar undertecknad. Särskilt roligt var att hålla liv i den gamla konflikten mellan syntare och hårdrockare från mitten på 1980-talet. Jonas var pudelrockare då jag lyssnade på Kraftwerk. Jonas gjorde sig snabbt känd som den lärare på skolan som undervisat på flest program. Han hade bitvis relativt tunga tjänster men fortsatte likväl le. Att han tillslut valde att sluta pendla och arbeta hemma i Leksand är kanske inte så märkligt.

Musikläraren Craig, filosofi, religion, musik, gav mig betyget 4 i musik på högstadiet. Därför låg han ju bra till redan från början. Jag gillar honom också som en person som alltid gått sina egna vägar och på grund av de intressanta perspektiv han genom sin bakgrund som amerikansk invandrare kan ge sakernas tillstånd. I går avtackades han med avgångsvederlag.

Vi i Hasses Hörna gillade tillvaron. Skolledningen litade på oss. Vi litade på varandra. Det var en positiv och bra tid. Eftersom vi ville vara tillgängliga uppmuntrade vi eleverna att komma in till oss närhelst de önskade och utan störande knackningar på dörren. Det medförde att det till vårt arbetsrum dagligen kom en strid ström av elever. Alla samtal skedde öppet. Var samtalet privat eller känsligt, eller om man behövde arbeta i lugn och ro, gick i så fall den personen till ett annat rum.

Arbetsrummet var en social plats där vi tidvis hade ett minipingisbord eller hockeyspel uppställda. Pausen, vilan och samtalet måste få tid. Även elevsamtalet måste få tid, plats och utrymme. Detta öppna klimat medförde att vi automatiskt tog del av varandras elevdiskussioner, bedömningar, handledningar och problem. Det fanns ingen prestige eller stolthet och vi hjälpte ofta varandra. Antingen direkt i själva samtalet eller efteråt. Vi diskuterade allt, högt som lågt. Problem och händelser i skolan, i samhället eller rent privat. Vi var olika individer med olika åsikter, intressen och liv. Vi blev ett starkt kitt. Vi blev mer än kollegor – vi blev vänner.

Även om vi inte umgås dagligen och stundligen upplever iallafall jag för min del en trygghet i dessa människor. Ett sådant här klimat uppstår inte hursomhelst. I synnerhet inte om man packar lärartjänsterna, spar resurser eller tar bort tid för förberedelser eller efterarbete. I takt med kommunala besparingar slits kollegiet ner, goda klimat förstörs, glädjen försvinner och duktiga och engagerade lärare slutar.

För egen del ser jag ännu framtiden an. Jag kan inte riktigt se vad jag annars skulle göra. Det är lärare jag är. Var eller hur är dock en annan fråga. Från och med i dag sitter ingen ur Hasses Hörna längre i samma arbetsrum. Själva rummet är som nämnts rivet och ombyggt. Det var inte bättre förr. Dock är det förflutna viktigt. Jag har utvecklats mycket genom dessa människor. Jag hade inte varit den lärare jag är i dag utan dem.

Men jag har också utvecklats som människa tack vare Hasses Hörna. Detta är min första prioritet när jag ger mig in i nya saker: att lära känna nya människor. Det har jag med råge lyckats med härvidlag. För den nostalgiskt lagde vill jag komma med lugnande besked. Hasses Hörna finns kvar. Som middagssällskap. Tyvärr kommer du aldrig att bli inbjuden.

Gutår!

Skola

Jante/stålar/ödmjukhet

14 juni, 2014av adolphson

Jag funderade en god stund över om jag verkligen borde publicera mitt förra blogginlägg.

Sannolikt hade jag inte gjort det i fall eleverna i utvärderingarna sågat mig längs fotknölarna. Men ändå. Ska man inte får vara stolt och glad över ett väl lyckat värv? Och nog förekommer det olika former av kritik också.

Jag har fått lite olika kommentarer på mina utvärderingar genom åren. Det finns kollegor som menar att utvärderingar inte är något annat än en popularitetstävling. De mäter ingenting av kvalitén på utbildningen.

Låter inte det som en tröst för tigerhjärtan? Fast något märkligt blir det ju att jag ska utvärdera mitt eget arbete genom att betygssätta det. Men det är en annan diskussion.

Jag landade i att jag ville publicera inlägget ifråga eftersom jag verkligen gillar mitt arbete. Att få vara lärare på gymnasiet är faktiskt allt jag önskar få ut av mitt yrkesrelaterade liv.

Den insikten har jag landat i efter att ha försökt mig på en halvdan politisk karriär. Där har jag inte till tillnärmelsevis lyckats lika bra. Tvärt om, kan jag ju säga till den som trots allt tycker att mitt förra inlägg stinker av självgodhet och skryt.

Nu spelar ju det ingen roll eftersom jag ser mitt arbete är fantastiskt. Egentligen kanske det är detta allt kokar ner till: kan du älska det du arbetar med blir du sannolikt rätt så framgångsrik.

Nu är detta emellertid inte samma sak som att påstå att allt är bra med mitt arbete.

Men jag gillar verkligen att vara lärare. Att jag inte får betalt efter prestation kanske man helt enkelt får leva med. För jag menar: hur mycket tjänar en sjuksköterska? När du, eller någon anhörig, är svårt sjuk vem vill du träffa:

1. …en person som vet att berätta att apropå Franska Öppna så var Roland Garros en fransk flyghjälte från första världskriget eller att piptobaken Hamiltons blandning uppfanns av greve Gilbert Hamilton under samma krig.

2…en sjuksköterska.

Eleverna säger att de nästan aldrig har, eller har haft, kontinuerliga samtal med sina lärare. Det förefaller mig lite märkligt. Jag har 3-7 standardiserade samtal med varje elev på 100-poängskurs.

Nej, jag säger inte att jag är bättre än andra lärare härvidlag bara att detta arbetssätt är naturligt för mig genom den nya läroplanen och betygsskalan.

Jo, jag måste ta tid från lektionerna till detta men vad är det som säger att studier måste bedrivas i föreläsningsform? Och det är trots allt kommunen, inte staten, som bestämmer hur mycket lärarledd tid som ska schemaläggas eller hur många olika kurser en lärare ska ha i sin ordinarie tjänst.

Det är mycket skriverier i tidningarna om hur otydliga betygskriterierna är. Jag förstår inte det. Jag tycker att det nya betygssystemet är enkelt att arbeta med och har förenklat bedömningen. Men man får ta sig tid att tillämpa och konkretisera dem ordentligt.

Exempelvis genom att ge eleverna bedömningsmatriser till varje uppgift och ha ett samtal med dem efter att den är genomförd och bedömd.

(Nu blir jag väl relativt snabbt avfärdad som regeringens kreatur eftersom jag är medlem i FP. Men detta är min professionella uppfattning som man får ta som den är. Det är förresten synd att skolan är så politiserad.)

Jag fick hedersuppdraget att vara konferencier på studentlunchen. Det var kul. Den Änglaljuva tycke insiktsfullt att det väl skulle bli roligt för mig att få en timme med en publik och mikrofon. Hon känner mig.

MDP-kvartetten underhöll för att sätta lite stämning.

Efter att alla fina stipendier var utdelade tog jag mig också friheten att hylla odugligheten, pausen och det skingrade sinnelaget som en god grund för stor utvecklingspotential och humanism.

Vidare nämnde jag i förbigående att ett substantiellt tips för det kommande livet är att det ibland kan vara svårt att hitta French Earl Grey därute. Blandar man Mango och vanlig Earl Grey så – et Voila! – har man den franska varianten.

Gud bor i detaljerna.

Jag gav till slut studenterna mitt sedvanliga tips: det enda ni behöver berusa er av är livet, kärleken och kulturen.

10418195_10152270993073073_7692617251662250629_n — Inför studentlunch

Men okej. Ser man less is more med betydande inslag av Jantelagstiftning som norm är måhända ödmjukhet inte min paradgren. Icke desto mindre är jag är stolt över att jag är bra på det jag gör. Detta är inte samma sak som att hävda att jag är ofelbar eller att alla andra är idioter.

10443609_10152938877084148_1757936454260325070_n — Han ÄR faktiskt Sveriges bäste kemilärare!

Med det sagt avslutar jag med ett citat från året som får illustrera varför jag gillar mitt arbete så mycket.

Fredrik har fått mig att tro lite mer på mig själv.

Skola

Utvärdering 2014

12 juni, 2014av adolphson

Utvärderingen har skett digitalt i år. Det var tyvärr svårt att få alla elever att göra utvärderingen, ungefär 1/3 lät bli, men å andra sidan är det ungefär så många som brukar lämna in innehållslösa/blanka analoga utvärderingar.

Det enda jag funderar lite över i år är den känsliga frågan med känt politiskt engagemang kontra skola. Det kommenterade jag lite särskilt, se nedan.

Man får väl hoppas att arbetsgivaren är nöjd. Åtminstone är jag det, själv. Och som det verkar även eleverna.

Jag tycker, helt seriöst, att de reformer regeringen genomfört på många sätt underlättat mitt arbete. Däremot har de kommunala besparingarna slagit hårt mot skolan varför jag verkligen hoppas på en statlig skola i framtiden.

Må den som vill ta del av detta. Personal i Falu kommun kan själva logga in här och kontrollera uppgifterna och läsa utvärderingarna i sin helhet.

Här är hursomhelt några intressanta saker från året:

Kommentar: Jag brukar uppmana eleverna att själva läsa kriterier och därefter formulera ett mål med kursen. Vi diskuterar detta mål och följer upp 3-5 gånger under läsåret. Det verkar som eleverna faktiskt har koll på betygsstegen. Dock tar ju detta arbetssätt tid från ämnesstudier, något som inte är helt optimalt. I synnerhet eftersom tendensen är att mindre tid schemaläggs 87% av en 100-poängskurs.

Kommentar: Även om jag inte tycker att denna standardfråga är särskilt väl utformad så känner jag att här måste jag tänka till ordentligt inför nästa läsår. Klar utvecklingspotential.

—

Spridda elevkommentarer:

—

Jag tycker att Fredrik har varit en briljant lärare! Jag har haft bra kontakt med honom genom kursen om hur jag ligger till och vad jag behövt göra för att nå ett rättvist betyg! Genomgångarna har varit innehållsrika och nyttiga för kursen! Bättre än att sitta och läsa i en tråkig bok! Väldigt kul med en lärare som verkligen visar sin kunskap och kärlek till ämnet!!

—

Han är en av dom bästa lärarna jag haft. Det är rätt fascinerande hur han kan få en klass att lyssna sista timmen på en fredag om anledningarna till första världskriget.

—

Han är en frisk fläkt i sina bästa år med en humor som får alla att dra på smilbanden (uppåt, inte nedåt). Utlärandet är fantastiskt och uppgifterna är mångsidiga (bred blandning) och han tar sig an eleverna på ett bra sätt, då de får känna sig som faktiska individer som han respekterar och förstår. Det är det inte alla som gör och det är mycket positivt!

—

Man är mer villig att lyssna på en lärare som har lite humor och känns avslappnad & ledig i allt hen tar sig för med. Att läraren klär sig väl och har trevlig musik smak är också ett plus.

—

Jag har haft otroligt roligt och har utvecklats inom mycket!

—

Kursen har absolut varit en av de bästa och mest intressanta kurserna under min gymnasietid, mycket på grund av en engagerad, kunnig, inspirerande och rättvis lärare.

—

Det har varit mycket variation mellan uppgifter och det har varit kul. Jag har lärt mig bra sätt att lära mig på och hur man samarbetar bra i grupp, detta kan jag även använda mig av i andra ämnen. Jag tycker även att det har varit skönt att vilka inlämningssätt man använt har varit ganska frivilliga och att its inte har varit nödvändigt (eftersom det inte alltid funkar). Att vi fått veta saker genom Facebook har funkat väldigt bra då de flesta är på Facebook och då får man veta information snabbt.

—

Riktigt intressanta genomgångar, som ibland blir lite mastiga. man kanske inte kan ta in all undervisning pga. ord man inte riktigt förstår, att det går snabbt och dylikt. Skulle kunna bli ännu bättre om eleverna bjöds in mer till diskussion! I stort en intressant kurs och en spännande lärare!

—

Den har varit rik på olika instuderingsformer! En riktigt bra blandning utav skriftliga inlämningar, tal, diskussioner samt grupparbeten. Det har funnits ett sätt för alla.

—

Det har varit väldigt tydligt vad syftet med kursen är och vad som krävs för att nå det önskade betyget. Detta har följts upp med samtal och handledning på ett mycket bra sätt.

—

Min lärare har brytt sig mycket om mina mål och hur de ska nås, vilket jag tyckt känts bra och tryggt.

—

Hanteringen av kursmål satte vi upp med läraren . Läraren gjorde sitt bästa för att få oss att uppnå dom målen och det var jättebra att få kontinuerlig uppdatering på vart man ligger i ämnet och vad man skulle göra för att nå sitt egna mål.

—

Lite mer konstruktiv kritik även för högpresterande hade varit bra.

—

Jag tycker att det har funkat bra! Vi har tydligt haft det framlagt vad man ska göra för att få ett visst betyg och med jämna mellanrum fått veta vad vi bör göra för att nå önskat betyg.

—

Jag tycker att året varit givande men samtidigt svårt och en utmaning.

—

Vi har fått tillgänglighet till kursmål och betygskriterier, så möjligheten till att granska dessa har funnits under kursens gång. Egna mål utformades tillsammans med läraren tidigt på läsåret. Detta har delvis hjälpt till med att nå det önskade betyget. Det kunde dock ha varit bra att få ta del av den exakta formuleringen av det egna målet, inte bara muntligt, utan även skriftligt.

—

Jag kunde faktiskt ha önskat fler uppgifter att göra. Den flexibilitet som tillämpats har väl varit möjlig då långa tidsspann för uppgifterna funnits tillgodo. Personligen måste jag medge att jag föredrar korvstoppning vilket jag vet att läraren själv inte är en beundrare av. Det krockar något i synen på undervisningen därmed.

—

Har fått fantastiskt bra stöd och handledning under hela kursens gång och har fått hjälp att nå dit jag ville både kunskapsmässigt och betygsmässigt. Tycker att betyget var rättvist.

—

Fredrik är väldigt duktig på att informera och tala. Han pratar med bra varierande tonläge som gör att man orkar lyssna länge. När man frågar frågor får man utförliga svar och bra förklaringar om man undrar något om uppgifter etc. Fredrik har varit en superbra lärare genom Historia 1B och jag vill gärna ha honom i religion i trean!

—

Fantastiskt bra! Kunnig, inspirerande, motiverande och rolig!

—

Han är mycket kunnig i det han pratar om, men han kan även erkänna när man frågar om något att han inte är helt säker och kommer tillbaka med ett svar när han har kollat upp hur det är istället för att försöka hålla upp en fasad av att kunna allt och komma med falska påståenden som många lärare gör.

—

Han lär ut på ett väldigt intressant sätt som gör det lätt att lyssna på under en lång lektion. Han inspirerar en till att vilja lära sig mer. Man märker att han brinner för ämnet vilket är ett plus!

—

Fredrik har varit en mycket rättvis , ordentlig och gett mig mycket under året. Han håller genomgångarna bra så att man lyssnar , ger en hjälp om man behöver och vet elevers bästa. Alltid funnits till hand och förstått en.

—

Fredrik är hjälpsam och väldigt peppande. Ibland lite för ”smart” och lär ut med ett högskolenivå språk, han kan ibland prata med oss elever som vi vore lika smarta som han (vilket vi inte är eftersom han ska lära oss saker)

—

En av de bästa lärarna! Berättar alltid hur läget ligger till, hjälper till med bra upplägg om det är lite tufft. Förstående. Som tidigare nämnt känt mig lite pressad ibland, det beror väl dock lite mer på höga krav på en själv som sedan bekräftas mer av vissa lärare än andra. Gav bra resultat i slutändan. Mycket nöjd med Fredrik over all, iallafall.

—

Pedagogisk, mycket trevlig och villig till att hjälpa sina elever att nå deras önskade studieresultat. Han förklarar tydligt vad som behövs att utvecklas och förbättras samt är han en entusiastisk lärare.

—

Jag tycker att han är en otroligt bra lärare och han är respekterad av alla i klassen. Han är bra på att lära ut.

—

Jag kan känna att det blir lite vinklat ibland även fast du är tydlig med att det är dina åsikter och uppmanar oss att tänka själva. Men jag tror att vi elever tar åt oss mycket, speciellt av lärare, då ni är förebilder för många. Därför tycker jag att man ska försöka uttrycka sig så neutralt som möjligt. En åsikt som jag dock tycker att alla lärare borde uttrycka, som Fredrik gör, är ställningstagande mot rasism.

Passionerad, engagerad och kunnig är tre ord som jag tycker sammanfattar honom bra. Däremot ogillar jag av principskäl de otaliga politiska insparken som gjorts. Jag anser att en lärare ska vara fullt opartisk, objektiv och neutral precis som läroplanen föreskriver.

Han är en mycket bra lärare, förstående och har bra humor. Bra politiska åsikter med.

Jag tycker Fredrik kan vara mycket nöjd med sig själv och det arbete han gjort. Jag upplever honom som engagerad och ambitiös när det kommer till sitt arbete. Om inte annat så visar resan till uppsala detta. Betygsättning och bedömningar kändes också mycket bra. Fredrik tycks enligt mig utan tvivel ha varit objektiv och inte favoriserat elever (vilket jag tycker att många lärare gör omedvetet). Hjälp har funnits då det funnits behov för det. Jag vet att någon eller några klasskamrater tyckt att det förekommit för mycket egna åsikter, men jag tycker att det har varit tydligt när dessa uppträtt. Därmed så tycker jag att dessa snarare bidragit till att göra lektionerna bättre snarare än sämre. Dessutom så håller jag inte med i dennes eller deras påstående från första början. Sammanfattat, så är jag mer än nöjd med Fredrik som lärare. Och uppmanar honom till att göra ett fortsatt bra arbete.

Kommentar: När elever frågar efter min åsikt svarar jag men är tydlig med att det är en åsikt. Jag säger också, apropå källkritik, att jag är socialliberal och medlem i FP.

—

Tycker Fredrik är den bästa läraren jag har haft inom allt. Han är extremt påläst inom ämnet och förmedlar relativt bra, pratar lite ”grekiska” ibland då man inte alls förstår.. 🙂 Annars är han väldigt bra och han uppmuntrar alltid en att göra sitt bästa och hjälper gärna till.

—

En av de bättre lärarna jag har haft! har aldrig mött en person som kan prata och lära på det viset han gör. Han har visat intresse för eleverna och verkligen velat hjälpa till. riktigt bra!!

—

Läraren är väldigt pushande(vill att man ska satsa på höga betyg) Vilket är kul. (Finns inte många sådana lärare tyvärr) Jag har fått hjälpen för att kunna nå mitt betyg.

—

För mig är det väldigt svårt att sitta still och bara lyssna väldigt mycket så för mig så har lektionerna varit väldigt långa och jobbiga så jag hade velat haft lite mindre prat.

—

Jag tycker verkligen att några av de mest intressanta lektionerna att gå till är historielektionerna på ”föreläsningarna” har varit väldigt intressanta. Jag tycker inte heller att det gjort något att de har varit långa, då jag velat lyssna på det som sagts.

—

Fredrik har fått mig att tro mer på mig själv.

—

Jag är nöjd med betyget och jag har även fått uppmuntran och möjlighet att sikta på högre, men jag nöjer mig på den nivån det slutade på.

—

Lektionerna har varit värdefulla, varje gång en har gått ifrån en lektion med Fredrik Adolphson så har en lärt sig något nytt!

Demokrati och samhälle, Jämställdhet

Rättshjälp vid bodelning

11 juni, 2014av adolphson

Det ligger en motion i riksdagen om rätten att erhålla rättshjälp vid bodelning. Den är ställd av socialdemokrater men även Liberala Kvinnor har diskuterat saken.

Den som utsätts för våld försöker ibland fly från källan till våldet. I våld i nära relationer handlar det om kvinnor som lämnar hemmet för att skydda sig och eventuella barn.

När flykten blir permanent, vilket ju i sig är något mycket bra, väntar nästa problem eftersom förövaren kan fortsätta göra livet surt för offret genom att driva frågan om bodelning.

Mannen, det är alltid en man, har kontroll över hus, ägodelar och tillgångar. Kvinnan och barnen hamnar därigenom i en svår situation.

Eftersom bodelning inte omfattas av den allmänna rättshjälpen vilket innebär att kvinnan och barn som flytt en våldsam situation i stort sett står på gatan med kläderna de bär som enda ägodelar.

Barnen har lämnat sina leksaker, kvinnan sina ägodelar, hos en person som sannolikt inte vill hjälpa till att nå en konstruktiv lösning. Sedan börjar en tillvaro på tillfälliga adresser och beroende av släktingars och vänners välvilja för överlevnad.

Hur detta påverkar skolgång, arbete, socialt umgänge och psykiskt mående kan man tämligen enkelt räkna ut.

Genom att lagstifta om rätt till rättshjälp vid bodelning skulle man komma åt detta rättsvidriga läge för en utsatt grupp i samhället.

Sannolikt, på gränsen till visshet, skulle andra samhällsresurser sparas i det längre perspektivet.

I förslag till beslut för motionen står det att regeringen ska se över möjligheterna för kvinnor att få rättshjälp vid bodelning men på Juristpunkten.se menar man sig inte känna till huruvida ett sådant beslut är taget.

Alltså gäller den gamla tingens ordning.

Jag förstår inte. Varför genomför man det bara inte? Vad kan möjligen tala emot? Vet någon besked?