Livsåskådning

Kamelkunskap

av adolphson1 kommentar till Kamelkunskap

Ett gammalt arabiskt ordspråk lyder: Gud har 99 namn och endast Kamelen vet det hundrade. Ordspråket syftar på, tror man, vårt mänskliga behov att sätta namn på Gud eller att förklara det gudomliga. Vilket inte är så lätt. Oavsett vilken religion man tillhör, eller om man är ateist, finns det saker som vi människor känner vördnad inför och som vi inte kan förklara.

Ibland får mina elever arbeta med begreppet Gud och hur olika grupper i samhället ser på gudomlighet. Resultatet pendlar från Zlatan till haschromantiska, rosaskimrande föreställningar. Det är emellertid mycket intressant att låta morgondagens vetgiriga hjärnor fundera fritt över detta ämne medan jag lutar mig tillbaka bakom katetern… förlåt, katedern.

Lite hjälp medges dock, de får några religionsglosor med sig på sin väg in i det okända: gudsnamnet Elohim antar man rör gudomlighetens koncept. Adonaj, som förekommer i filmen Passion of the Christ brukar översättas till Min Herre! och användes oftast vid skriftläsning i stället för Jehova, ett namn som i sin tur enligt den judiska traditionen inte får användas hur som helst. Sebaot används när Herren ses som en sorts general för en armé av änglar. Allah är det arabiska ordet för Gud, vilket inte bara avser muslimer utan även arabisktalande kristna och judar men de senare grupperna använder sig av tillägget Allāh al-Ab (Fader Gud).

Så, var hamnar man om man filosoferar på detta sätt över Gud och dess väsen? Kort sagt, vad kan vi säga om honom/henne/det?Den elev som vill imponera på sin lärare utgår från Guds svar när Moses undrade vem han var: Jag är den Jag är, Jag kommer att visa mig vara. Jag tycker det är här man kan finna mycket i islams, judendomens och kristendomens kärna. Citatet härstammar från den hebreiska utformningen av monoteismen att Gud finns inom var och en och av honom själv, den evige Skaparen som inte beror på något eller någon, och därför är den han är. 

Vissa religiösa grupper anser att denna fras eller åtminstone Jag är är en del av Guds egentliga namn, eller det enda riktiga namnet på Gud. Vi människor är alla gudomliga och Gud är något vi bär inom oss. En elev kopplade dessutom ihop resonemanget med Descartes påstående Jag tänker alltså finns jag. Att existera är gudomligt, helt enkelt. Imponerande av en gymnasist. Mer vanligt är att man kritiserar den ställning vi människor givit oss själva på planeten på andra arters bekostnad.

Det är ett härligt arbete, jag har. Det är härligt, för att inte säga heligt, att leva och låta leva. Eller som Henrik Edgren, historiska institutionens hårdaste opponent, brukar säga: Du är kungen, du är kungen. I dag är en bra dag.

Mat och dryck

Färska rejer

av adolphson

Eftersom jag var lite irriterad på ICA-Maxi häromsistens, måste jag nog ge företaget lite upprättelse. I kväll har man njutit färska räkor. Förr var man hänvisad till a) sommar på västkusten eller b) fiskebilen ”Feskarn” som i bland förvirrade sig till vår landsända. Man kan äta räkorna som dansken med vitt bröd, citron och svartpeppar. Det är gott. Själv föredrar jag en god dippsås av något slag, gärna sweet chili-aioli. Facit är dock: Konsum Avenyns hemliga sås. Den är oslagbar. Men alltså hemligstämplad. Typiskt göteborgare.

Sedan Riesling. Vilken sällsam njutning denna kombination utgör. Malin vill ha Chablis den lilla läckergommen. Men till just räkor tycker jag bättre om Riesling. Så det fick det bli, i kväll. Det är ju jag som lagat maten, bevars. Te ska man inte köpa på en stormarknad. Varje stad med ett innevånarantal som överstiger 40 000 brukar ha en hyfsat välsorterad teaffär. Om man köper Mango och Earl Grey Premium och blandar dem får man French Earl Gray, en sort som inte återfinns i varje tehandel. En trevlig avslutning på kvällen.

(Envisas man med att dricka snaps på Valborgsmäss så vinner nog den norska Linje aquaviten i längden. Även om en riktig V-daling ser sig tvingad till Beska droppar. Det bara är så)

Jag överhörde under min ICA Maxi-seglats, vilket förövrigt inte var så svårt med tanke på tonläget, ett samtal med två äldre personer. Jag reagerade eftersom tonen var ovanlig för att vara två så pass till åren komna personer (de var i 80-årsåldern). Samtalet gällde reklamen för svensk glass.

Person 1 (sarkastisk): Du din smarte fan som vet allt, hur kan man påstå att det är svensk glass när den är gjord i Holland?
Person 2 (arg): Men din blinde jävel, det står ju Halland för helvete!

Jag höll på att nämna något om Volvo, äldreomsorg och kineser, men lät bli.

Mat och dryck

Petit-bourgeois

av adolphson

För det mesta har jag en positiv grundsyn på tillvaron. Livet är inte långt nog för att man ska gå omkring och vara arg eller ledsen över saker som händer på arbetsplatsen, i familjen eller i vänkretsen. Man får helt enkelt själv ta ansvar för sitt välbefinnande. Sedan bör man kanske ibland hjälpa andra att må bra, men det är en annan sak.

Jag föraktar emellanåt mitt patetiska, inrutade i-landsliv där en omorganisation på ICA-Maxi får gigantiska proportioner. Var tusan har de mjölken!? Här ska någon ansvarig tas i kragen! Jag talade resolut om för kundansvarige, en finnig tjugoåring, att anledningen till att jag en gång i tiden bytte affär från Hemköp till ICA-Maxi inte berodde på att Hemköp är förhållandevis dyrt, eller att man slutade saluföra lokalproducerade varor.

Nej, menade jag medan jag demonstrativt rätade på ryggen, lutade mig fram och med låg röst upplyste killen om att det var för att de möblerade om i butiken, serru. Just det.Triumferande vände jag på klacken och tågade iväg med min kundvagn. Så ska de tas, jajamän! Vardagshjälten rider iväg mot solnedgången samtidigt som eftertexterna börjar rulla.

Nu är det i alla fall äntligen vår. Därmed kan man ansa skägget utomhus utan att bry sig om att man dräller skäggstrån omkring sig.

Ack, du ljuva småborgerlighet!

Här har du mig.

Och här har du mitt liv.

Hej, meningsfullhet och nytta.

Sång och musik

Till Österland vill jag fara

av adolphson4 kommentarer till Till Österland vill jag fara

Nu har jag sett Tallinn. Och även deltagit i en internationell körfestival för första gången i mitt liv. Körsång på tävlingsnivå är en bedömningssport ungefär på samma sätt som konståkning och därför blir tekniskt kunnande och svår repertoar viktigt. Därför blir i sin tur konkurrensen stenhård bland körer från främst östra Europa. Vi placerade oss fyra och femma av tio-tolv körer i varje kategori vi deltog i. Vi missade att gå vidare till slutspel, grand prix. 

För egen del är jag nöjd, jag sjöng så bra jag kan och förmår. Men så mycket glädje, värme och impulser jag vunnit. Och så många intressanta människor jag lärt känna lite bättre. För där östkörernas intresse slutar, efter genomfört tävlingsprogram, går Falu kammarkör bara in i en ny fas: festsjungandet. Där det verkar vara ett jobb för vissa blir det en själslig njutning för oss. Den svenske domaren undslapp sig en kväll på restaurangen Olde Hansa, där vi av en slump stötte ihop, att i kategorin Festsång fick vi högsta poäng.

Det är svårt att förklara. Så låt mig ge några ögonblicksbilder. Under den stora avslutningsbanketten ville vi sjunga festvisor förstås. Arrangörerna meddelade dock resolut via mikrofonen att nu var det läge att sluta sjunga och i stället ha roligt. Och så slängde man fram ett mediokert men högspelande hårdrocksband.

Kammarkören blev först förvirrad sedermera uttråkad och började småningom troppa av. När jag och Malin skulle gå stötte vi ihop med Jörgen, den godmodige och exakte tenoren från Siljansnäs. Han stod i foajen och lyssnade på en kör bestående av norskor. Han och uppmanade oss kort att lyssna på det här. I en gammal hotellfoajé från Sovjet-tiden sjöng dessa norskor suggestiva trolska toner som var helt häpnadsväckande. Kammarkören hängde på tillsammans med en kör från Oregon. Det var startskottet på en helt fantastisk sångarnatt som inte tog slut innan solen gick upp. Det mäktigaste var kanske när vi sjöng And so it goes för norskor och amerikaner så de rördes till tårar. Det handlar inte bara om teknik och ljud när man sjunger.

Det klart det skulle sjungas serenader också. Vi pojkar högg tag i en amerikanska medan hennes pojkvän nyfiket filmade det hela. Lite närgånget kan det emellertid bli när Falu kammarkörs manliga sektion sjunger serenad. När jag efteråt lite generat ursäktade vår entusiasm svarade amerikanerna bara leendes: Don´t apologize – this is priceless.

Trots att jag känner mig lite trött efter dessa intensiva dagar känner jag mig även varm och lycklig. Sång har den effekten på mig. Och upplevelserna i Tallinn med kammarkören vill jag, trots att vi hamnade utanför prispallen, sammanfatta som amerikanerna: it´s priceless!

Personligt

Random

av adolphson2 kommentarer till Random

Häromveckan kunde jag ringa till en kundtjänst och säga: Hörrönini, Europolitan, Telenor, Vodafone eller vad ni nu heter, min fru fixade internetuppkopplingen med en gummisnodd i går. Sug på den ni! Och med detta tillönska jag den aktuella kundtjänsten en god helg.

Barnens mor har vrickat foten. Så i går tog jag fram två ölflaskor ur kylen, la dessa mot hennes ben och sjöng: Lilla frugan går om kring på bräcklig fot. Kalla pilsnerflaskor luta sig däremot. Men därnere, miserere, uti magens stora djup, sitter djävulen och tager sig en sup. Hon tyckte inte det fungerade som healing. Men jag fick dricka två pilsnerflaskor mitt på blanka torsdagskvällen.

Inom socialförvaltningen finns det en person som bär titeln Folkölsinspektör. Om jag jobbade där skulle jag vilja ha den titeln. Precis som när jag inom det militära försökte få bli Fanjunkare, eller här på skolan där jag länge fikat efter titeln Tillsynslärare. Folkölsinspektören i fråga brukar skriva ett kärnfullt ord, ”Krogbesök”, på sin dörr när han ska ut och kolla hur ett visst etablissemang sköter sitt alkoholtillstånd.

Jag går nu på en halvhjärtad GI-diet. Bortsett från ett par semlor går det riktigt bra. Det känns också bra när konditorerna (heter personalen på caféer så?) är tjocka. Jag menar vem litar på en benget till kock? I kväll blir det dippsås med gurkstänger. Det ska bli…..gott. I kväll blir det fredagsmys utan flickorna för de är hos sin mormor och morfar. Det känns märkligt att plötsligt kunna dricka sin morotsdryck och dippa sin gurka i fred (det där sista är ingen metafor, utan det är PRECIS det som sägs som avses).

Mina ungdomshjältar är på tapeten igen! Hurra!

 

Politik, Retorik, Spännande människor

Därför är jag social liberal

av adolphson2 kommentarer till Därför är jag social liberal

I dag är det 25 år sedan Olof Palme mördades. Det skrivs mycket om honom i dagarna.

Själv är jag tillräckligt gammal för att minnas honom och det Sverige han skapade, jag skulle fylla 16 år året han mördades. Precis som alla andra vet jag exakt vad jag gjorde den dagen Sverige blev av med sin oskuld.

Jag beundrar honom än i dag för hans retorik och hans passion. Men jag tycker också att man idealiserar honom samtidigt som man glömmer andra betydelsefulla politiker. Ingvar Carlsson, exempelvis.

Men visst var Palme lysande. Jag älskar hans tal Vi och utlänningarna från 1965.

I dag tänker jag på ett annat gammalt tal han höll i valrörelsen 1982: Därför är jag demokratisk socialist. Hur lysande är det inte i all sin enkelhet? Men låt oss göra ett litet experiment. Jag tar talet och gör om det, får man det?

Därför är jag social liberal

Jag är en social liberal med stolthet och glädje.

Jag blev det när jag i ungdomen reste till Sovjetunionen och med egna ögon såg vad socialismen gör med människors frihet och förmåga. När jag upplevde den oerhörda fattigdomen och ekonomiska stagnationen där.

Jag blev det efter att ha vuxit upp under kalla krigets delade värld där regimkritiska människor avrättades eller fängslades av totalitära höger eller vänsterregimer.

Jag blev det när jag fick klart för mig att det var liberalismen som bröt marken för demokratin på många håll i världen, när jag förstod att det var liberalismen som först utmanade totalitära och konservativa krafter under 1800- och det tidiga 1900-talet.

Och när jag förstod att det var liberaler som drev i genom lika allmän rösträtt i vårt land och på allvar verkade för kvinnors jämställdhet och i modern tid gick i täten för utökad föräldraledighet för män.

Jag bestyrks i min övertygelse när jag i vårt eget land ser en famlande socialdemokrati i kris utan tydligt mål, när jag ser miljöpartister som inte kan frigöra sig från vänsteridéer för att kunna bli en verkligt stark grön kraft, eller när jag hör vänsterpartister gå emot grundläggande demokratiska värderingar och vilja vrida klocka tillbaka så långt det bara är möjligt.

Visst är jag social liberal. Jag är det med stolthet över vad denna sociala liberalism har uträttat i vårt land, jag är det med glädje för jag vet att vi har viktiga arbetsuppgifter framför oss efter att Moderaterna blivit allt för dominerande i svensk politik.

Och jag är det med tillförsikt, eftersom nu vet människorna vad som händer om man går för långt åt höger eller vänster.

Jag är det på sätt och vis med ett roat leende för jag vet att den moderna historien är full med värdefulla reformer som de röd-gröna har skildrat som elak kravliberalism men sedan anpassar de sig till EU, individanpassade reformer där staten tar ett ansvar, och sedan slåss för att bli likadana när folket fått erfarenhet av vad liberala reformer betyder för dem.

Visst är jag liberal, som Nils Edén, när han genomförde rösträtten, som Torgny Segerstedt när han ensam bekämpade nazismen, som Fogelstakvinnorna när de kämpade för kvinnors rättigheter, som Bengt Westerberg, när han kämpade för individanpassade lösningar inom ett tungrott kollektivistiskt block eller när han kämpade för jämställdhet.

Det handlar om solidaritet och omtanke människor emellan. Och samhällets inställning till individens rätt att utvecklas och finna sin fulla potential.

Historia, Jämställdhet, Spännande människor

Drottningoffret

av adolphson10 kommentarer till Drottningoffret

Ända sedan prinsessbröllopet, där grodan från bland annat Bojsenburg i Falun blev en prins, har monarkin i Sverige kommit att diskuteras på ett mer intensivt sätt än tidigare. Republikanerna vädrar morgonluft och kungen är inte längre fridlyst. När jag jämförde den svenske statschefens eskapader med den italienske slogs jag av något helt annat, dock. Jag tänkte på Victoria som blivande statschef. Visst är det bra att italienskorna äntligen reagerar mot den sexistiske pajasen som styr deras land. Och det känns bra om vi skulle få en kvinna som statschef här i vårt land. Om monarkin består måste det påverka, att få en kvinna på den posten. Mycket mer kanske, än om vi fick en kvinnlig statsminister. Viktoria blir den tredje drottningen utan överordnad kung sedan Gustav Vasas dagar. Frågan är om Victoria gör som sina företrädare: slutar i förtid och lämnar över jobbet till en man.

Drottning Kristina hade det inte så lätt. Precis som sin nutida kollega hade hon att hantera att hon borde varit man, vilket var illa i omgivningens ögon att hon inte var. Man fick ändra lagen så att kvinnlig tronföljd kunde gå för sig. Politiskt är kanske Kristina mest känd för att hon tog tillbaka en massa gods och gårdar från adeln till kronan. Hon tröttande ur 1654, abdikerade och lämnade över makten till sin kusin Karl X, vilken i sin tur kom att ägna sin tid åt att slå ihjäl polacker och danskar. En oerhörd skandal var det hursomhelst. Sveriges drottning, dotter till den store Gustav Adolf, lejonet från Norden, som dog för sitt land och protestantiska tro på Europas leriga fält, hoppar av till papisterna! Kristina blev i stället en ledande kulturpersonlighet i Rom där hon gick ur tiden 1689. Hon har i efterhand blivit föremål för dom mest vildsinta spekulationer om könstillhörighet och sexuell läggning på grund av sitt agerande. På mig verkar det som hon var en självständig kvinna som bröt det mot det som förväntades av henne. Man kan i dag besöka hennes grav i Peterskyrkan i Rom.

Nummer två i ordningen, Ulrika Eleonora, regerade inte så länge. Som syster till Karl XII fungerade hon som någon sorts viceregent eftersom han aldrig var hemma. När Karl XII dog 1718 utropade hon sig själv till drottning genom arvsrätt. Men Sverige var less på envälde och hon fick finna sig i att väljas till drottning i stället för att få titeln genom arv. Det fungerade inte så bra eftersom hon var skolad i enväldets nobla konst. Man kan inte lära gamla hundar att sitta, hon avsa sig kronan redan efter ett år till förmån för sin man Fredrik, sedemera Fredrik I av Hessen.

Denne Fredrik var en gammal tysk krigshjälte, ståtlig och manlig, som lyckats väl genom att gifta sig med den svenske kungens syster. Som kung fick han finna sig i att få sin makt kraftigt reducerad samt acceptera att hans släkt inte skulle ärva tronen. Det gick inget vidare för honom heller så han ägnade sig mest åt nöjen och älskarinnor. Hur detta påverkade Ulrika Eleonora kan vi ju bara gissa. Hon dog 1741 i smittkoppor.

Hur ska det gå för vår blivande drottning Victoria? Hon verkar ha börjat bra genom att gifta sig med en person hon, ser det ut som iallafall, älskar. Han verkar även älska henne tillbaka. Det är väl ingen dum början. Jag hoppas att hon och Daniel kan påverka oss i synen på jämställdhet, så länge de är så offentliga som de nu är. Jag funderar även över vilka krav man kan ställa på en av vårt lands mest offentliga personer. Och så funderar jag på hur mycket hon är villig att offra.

Personligt

I fädrens spår för framtids segrar 2

av adolphson2 kommentarer till I fädrens spår för framtids segrar 2

Jag hade lite tid övertillsammans  med Thureson och Darke för en tid sedan. Samtalet kom till en del att handla om våra barn och våra roller som föräldrar. Jag lyssnade senare på Skavlan när han intervjuade Alex Shulman om hans syn på sin roll som pappa. Alex menade att alla föräldrar gör sina barn skada och att gott föräldraskap handlar om att minimera den skadan. Darke hade lyssnat på vår ungdomsidol Mauro Scocco som inför sin förstföddas ankomst menade att det där med uppfostran fick han allt se hur det blir med. Det handlar om att ge så mycket kärlek det bara går, menade han i sedvanlig Mauro-stil. Det översatte Darke till att föräldraskap innebär att så långt det är möjligt skapa den perfekta dagen för sina barn. Vilket inte handlar om att skämma bort dem eller på andra sätt göra dem björntjänster.

För egen del sammanfattar jag föräldraskapet med detta: Man har lyckats steka det perfekta ägget till lunch, du vet, med hård vita men lös gula vilken samtidigt är hård i botten men rinnig på ytan, och glad i hågen ska äta det efter att barnen redan fått sin mat. Då kommer någon på att man också vill ha ägg fast man inte skulle det när du började steka. Då ger man bort detta kärleksfullt stekta ägg utan att knysta och ser sedan barnet äta mycket lite av det varpå matkrig i stället utbryter. En mer allvarlig sida innebär att försöka vara en trygg förebild och att bjuda motstånd i bland.

I källaren hade vi, när jag var liten, ett gammalt matbord. Med några exemplar av min fars outgivna romandebut Kolmilan som nät fick vi ett fullt fungerande pingisbord. Vilka bataljer utspelade sig inte där! Men jag vann aldrig. Förrän plötsligt en dag. Jag minns den oerhörda eufori jag kände när jag till sist vann. Att jag kunde besegra PAPPA! Det som tills dess varit omöjligt! Detta förde mig småningom fram en seger i min åldersklass i Falu BTKS:s tävling 70-aden, en pingistävling med oerhörd prestige på sin tid.

Ändå kan jag räkna upp en massa saker mina föräldrar gjorde som jag själv inte ska ta efter i egenskap av pappa. Säkert kommer mina flickor att tänka på samma sätt en dag. Det hoppas jag verkligen. Jag kanske har sagt det förut, men det förtjänar att upprepas. Min fars filosofi när han fick kritik för mitt uppförande. Jag tar ingen kritik nu, kom i gen när han är vuxen.

Jämställdhet

Skjorta, skidskor och skor

av adolphson3 kommentarer till Skjorta, skidskor och skor

Under förra veckan kom Dotter 1 att tänka på sitt femårskalas. Detta ägde rum i oktober, men det var hennes första kalas.  Vi gjorde mycket kul, spanade efter drakar och lekte allt möjligt. Det min äldsta dotter nu satt och funderade över var emellertid något annat än innehållet på kalaset. Hon tittade länga på mig, bet sig lite i läppen, och så kom det: När vi hade mitt barnkalas hade du en rosa skjorta på dig, pappa, fast pojkar inte har rosa. 

Lite överraskad svarade jag så klart att jag gillar rosa. Könsroller på dagis har uppmärksammats inom forskning och debatt. En del blir arga och menar att pojkar ska vara pojkar och låt fickorna vara flickor för guds skull! Jag är tveksam. Vad gott tjänar oss könsroller? Med risk att låta tjatig: Ecce homo. Se människan. Eller i det här fallet: se barnet. Könsroller i allt för regid form ger osäkerhet att passa in eller kanske att finna sig själv. I ett upplyst demokratiskt och sekulariserat samhälle borde vi kunna undvika att stöpa barnen i färdiga roller. Det tror jag ger oss säkrare och lyckligare vuxna.

Jag minns en episod när jag gick på mellanstadiet. Min bästa kompis spelade hockey i Falu IF och på fritiden hängde vi ofta på Leret där man kunde spela hockey. Jag hade vuxit ur mina gamla skridskor och hade ännu inga nya varför jag fick låna ett par av kompisens mamma. Ett par vita konståkningsskridskor med bortslipade taggar fram. Jag tyckte skridskorna var jättebra och ville köpa dem av henne. Men det fick jag inte. Om det var för att mamman ville ha dem kvar eller av andra skäl vet jag inte. Ingen sa något på plan när jag spelade i konståkningsskridskor, det kom liksom inte upp.Vi fokuserade på själva spelet – så som barn, till skillnad från vuxna, ofta gör. Låt barnen få fortsätta fokusera på verksamheten snarare än könsroller.

Dotterns nya inneskor är blå. Hon var arg över färgen först, men nu tycker hon de är fina och säger med stolthet att mina skor är blå!

Spännande människor

Ulf Wejmo

av adolphson6 kommentarer till Ulf Wejmo

Bibliotekarien på skolan, Ulf Wejmo, har jobbat länge. Under året är det många som tyckt att han blivit lite väl smal och tanig. Dessutom älskar han sötsaker. I mitt arbetsrum, Hasses Hörna, sitter det några killar som alla ligger mellan 90-100 pannor. Vi gillar inte smala killar, vi mår inte bra av sånt.

En gång skickade jag ett mail till Ulf och sa att vi hade tårta inne på vårt rum. Sedan klockade jag honom för att se hur lång tid det tog innan han kom. Vi hade ingen tårta, och han blev jätteledsen. Men snabb var han. Det jag försöker säga är att jag ansåg att det fanns anledningar att göra något innan vi inte hade någon bibliotekarie kvar. Han kunde ju krypa in i naveln och försvinna. Under hösten lanserade jag således Projekt tårta. Detta innebär att det en dag i veckan ska stå en tårtbit på Ulfs plats när han kommer på morgonen. Och det har det gjort. Idag fick han en semla, men oftast har det rört sig om prinsess-bakelser. Dess gröna färg gifter sig så fint med ljuset från jordgloben på hans skrivbord i morgonmörkret.

Ulf har varit fundersam, det medges. Han har i personalmatsalen undrat och spekulerat över vem som kommer med anonyma bakelser. Men inte tillräckligt mycket för att inte äta av det goda som bjuds. Ibland har han fått ett två-pack från Ica-Maxi. Då har han ätit en på förmiddagen och sparat en till eftermiddagen. En gång fick han en burk pepparkakor. Då blev han sur och placerade den i plasthållaren för utgående post. Icke desto mindre åt han upp alla pepparkakorna.

Det är nästan lite lyteskomik över det hela (vem äter med glädje och förtjusning bakelser från Ica-maxi, liksom) men han har ju blivit så glad. Men inte tjockare, vilket ju var utgångplanen. Så nu vet jag inte riktigt hur jag ska göra. Läser han det här (vilket är osannolikt) är allt avslöjat. Tills dess får jag väl hålla på. Jag har till och med inititerat diskreta insamlingar till förmån för främjandet för Bibliotekariens fetma. Vem vet var det slutar. Han är mig dock på spåren för han tror att det är någon i Hasses Hörna.

Hur det än går kommer riktig fetma inifrån, kom ihåg det.